Saker vi ledare gör

Hej.

Igår kväll kom Grannen förbi med ett litet paket till mig. Nämligen min första alldeles egna nya finfina ledarväst! Än så länge har jag enbart hunnit med en runda som ledare men har ett antal pass, både medel- och intro, inbokade i maj.

Att vara motionsledare är bäst! Nånting alla borde prova på.

Bland annat får man som ledare:

• skicka hem folks vars mostrar (som alla heter Agda) pjåkat på dem sadelväskor och andra otäcka föremål som förstör grupp- och aerodynamiken
• hånfullt kommentera folks sockfärger och -längder och icke-färgkoordinerade cykeldelar och rulla med ögona när de försöker bortförklara det med "sportbutikens dåliga sortiment"
• alltid ligga på rulle för man är ju ledare och ska ha det soft!
• prata om sig själv i tredje person only
• skicka motionärerna ut i det okända under förevändningen att det är dags för "fartökande partempoövningar". Byta kurs efter att man skickat ut dem, finns väl för faen GPS nuförtin, hem hittar de alltid!
• tvinga nybörjare att kalla en för "Ers Kungliga Rullmotstånd" bara för att man är ju nästan lite kunglig som ledare eller hur?
• alltid spurta sig till bästa fikabordet på caféet för man har ju legat på rulle och vilat upp sig mens undersåtarna dratt på sig en sjuhelsikes massa mjölksyra (höhö)
• dunka folks bredvid en i kedjan hårt och smärtsamt i ryggen för att liksom visa stöd för det är ju sånt vi ledare är bra på står det i broschyren
• tysta ner folks glada diskussioner om Vättern genom att alltid, i alla lägen åberopa den glada Postgirot-tiden. På 70-talet alltså. Alltid 70-talet. Då loppet inte ens fanns. Men ändå.
• välja de allra grusigaste och potthåligaste vägarna ty det är karaktärsdanande och lätt ska det minsann inte vara!
• sno folks tilltugg ur deras tröjors bakfickor och glatt mumsa i sig med förklaringen att man som ledare måste vara den som står sig längst 
• smygpunka (funkar mens de kissar under fikat, enklast är att ta med sig knappnål) dem som motsätter sig ens legitima, fantastiska ledarskap.

Tänk vilken ansträngande uppgift.

Min helg i bilder

God morgon!

Måndagen är snart här med nya upptåg. Men tänkte att vi kunde titta på min helg till att börja med. I lördags sov jag in i det sista. Denna vinter har verkligen tagit kol på min energi. Vill sova konstant!

Jag försökte uppbringa mig till att gå till gymmet. För ryggens skull. I fredags var jag nämligen tvungen att gå hem tidigare än vanligt och sträcka ut mig på det hårda golvet för att jag varken kunde sitta eller stå pga. smärtan (och ja, jag har nu bokat träffar med nappen). 

Eftersom jag verkligen ogillar gym - jätte-jättemycket - så drog jag ut på det in i det sista. Städade och hade tusen saker för mig. 

Plötsligt ringde min skidåkande kollega Christopher och frågade om jag ville med ut och åka lite i spåret. HELL YEAH! På med skidkläderna (som till 60 % består av cykelkläderna, fördelen med att vara cyklist!).

Men först en sjysst, rejäl klassikerfrulle med gröt och massa nyttig cykel- och träningsläsning.

Varken Christopher eller jag hade pallat valla. 

Och i och med att det var plusgrader så gällde klisterföre och alltså brutal stakning för oss klisterlösa. Fort gick det i alla fall! Och smått otäckt nedför. Jag känner dock att min utförsteknik har blivit mycket stabilare. Nu arslar jag inte lika ofta utan lyckas plog-parera alternativt landa i lössnön utanför spåret - men utan att ha ramlat.

Cirka en mil blev det i norra rocklundaspåret. Och i och med att det var stakning som gällde så fick ju både ryggen och magen och armarna styrketräna.

Där slapp jag gymmet men tränade de rätta lemmarna ändå.

Väl hemma blev det dags för lite välförtjänt förtäring av den finaste sorten - gulasch med ryssjoghurt i, färskt bröd och så lite jos och en belgisk på det. 

Kaffet fick skyndsamt hällas in i min nya favvobabytermos för det var dags att bege sig till tågs till Katrineholm! Jag älskar åka tåg. Efter cykling och promenad och roeka är tåg mitt favvotransportmedel.  Känna sig smått nöjd med sin träningsinsats, lyssna på fet musik i lurarna och hälla i sig gott kaffe - om inte det är livskvalité så heter jag Gottfried.

Väl i Katrineholm började jag med att avlägga en visit hemma hos min kära vän och tillika triathlet Mika. Mika bor fint, centralt, har en fantastisk ball liten dotter och springer jävligt fort. Vi skålade för oss och massa annat och så mådde vi lite bra på det.

Vid sju-tiden sa jag tillfälligt hejdå till Mika och begav mig några kvarter bort för att gratta de här tjusiga två till samflyttning och vackert hus. John här är min gamla klasskamrat och Sara är den fantastiskt vackra och snälla kärleken John hittat. Om ni undrar det något kontinentala klädvalet så var inflyttningsfesten maskerad. Med temat färg.

Nu syns det kanske inte pga. den sunkiga mobilbildkvalitén (lovar att fota mer med vanlig kamera framöver!) men folks hade verkligen gått in för saken. Jag var den enda (!) på hela festen att ha svart på mig. Hur ovanligt är inte det liksom? Bäst enligt mig var flickan som hade klätt ut sig till Rödluvan och en annan flicka som var helt rosa fast tuff-rosa sådär, inte tönt-rosa.

Tyvärr blev jag tvungen att lämna festen tidigare än planerat pga. brutal mensvärk som knockade ut mig i en timme. Kröp nästan hem till Mika, tur det fanns soffa, varm filt och en sjysst gammal Harrison Ford-rulle att glo på.

På morgonen hanns det med två viktiga saker: bakning av kladdkaka med daimbitar i samt ett gäng skojsiga Kinect-matcher. Hade aldrig testat Kinect förut, fy va skojsigt! Nästan svettigt ju.

Och sen så sa jag hejdå till Mika och lilltjejen och hoppade på tåget hem till Västerås igen.

För nu skulle jag till Bistro du Lac (kanske finaste restaurangnamnet på länge i Sverige?) på Lillåudden. Hemmaklubben Västerås CK hade ju årsmöte och det fick jag ju inte missa.

Årsmötet vart i stort som alla årsmöten är - lite ekonomisnack, lite debatt, lite idéer och ett gäng diskussioner. Bland annat diskuterades det roliga faktumet att det jämte elitloppet Anundsloppet kommer arrangerades ett lopp för oss vanliga motionärer. Kul!

En tyst minut hölls för min bortgångna kärlek. Jag hade inte väntat mig det; tack styrelsen för att ni inte hade glömt.

Jag kommer att senare skriva fler utförligare inlägg om mina tankar kring klubbverksamheten.

Annars var jag mest glad åt att träffa mina fina cykelvänner och bekanta.

Mötet avslutades med lite fika och vidare diskussioner kring fortsatt verksamhet. Kul att så många ändå är engagerade i vad som händer i klubben! Jag tror starkt på klubbens framtid. 

Och så småningom landade jag hemma i badkaret tillsammans med några sidors kvalitetsreportage om Campa i Bicycling (här finns den förresten som pdf ser jag!).

Helt ok helg med andra ord!

Ride on!

Katja

Klart!

Jahapp.

Då vart det bokat och klart!

De nittonde april traskar jag ner till Västerås Flygplats iklädd flera lager cykelkläder och med min Specialized 198 gram (för tung jag vet ska köpa ny i vår) hjälm på fluffhuvudet och min gamla goda Salomon-ryggsäck på ryggen (av alla ställen!). Sätter mig på en sån där Ryanair-flygbuss och sen är det

zoom zoom bye bye!

för sen är jag i Palma
och sen i Arenal
på nåt random sjysst cykelhotell
där jag får möta upp mina klubbkamrater från Västerås CK

(samt en okänd herre som är modig nog att dela rum med mig, hoppas han inte bits / snarkar för högt!)

och sen så hyr jag mig nån riktigt läcker bike!

och så cyklar jag tills jag stupar om kvällarna
full på endorfiner
tom på drömmar
och tankar i den överhettade dumhjärnan

helt ok upplägg.

Och så måste jag förstås tacka alla underbara som kommit med förslag och idéer och inbjudan och allt. Helst av allt hade jag velat resa med alla er - men ekonomin och jobbschemat har fått säga sitt. Men jag tror som alltid på makten av fler tillfällen :) Och säg hej om ni ser mig på Mallis, om vi råkar befinna oss där samtidigt! <3

Festlig fredagsplanering

God fredagskväll!

Var på väg att posta i morse:

Egentligen är väl fredag ingen bra dag att skriva to-do-listor-på (normala människor gör väl sånt på måndagar?) men nu handlar det ju om så roliga saker att de platsar bra i en fredagslista!

Så, vi kickar off dagen med en liten glad to-do-lista för idag!

• Skriva ut alla de tio 1 X 2-frågorna som ska pryda väggarna i festlokalen imorgon (och jag lovar, de är inte nådiga och toppas dessutom med en utslagsfråga också ifall flera råkar ha lika många rätt...) 
• Ordna med pallpriser för morgondagens 10 X 2-cykeltävling. Bergspriset är klart och prydligt vikt. 
• Skriva ut recept inför morgondagens buffémiddag. Gissa om pasta blir huvudingrediensen! 
• Storhandla mat! mat! mat! till buffén och dryck till fördrink förstås. Älskar att storhandla inför fest! Nästan lika roligt som att laga maten sen :) Imorgon skickas gubbsen ut på en lite preparty-runda "Tour de Fest" i Johan "Swyzaks" regi och under tiden är köket mitt och stereon också min. 
• Kom på förresten en till sak då - att fixa klart spellistan inför festen. Förslag på låtar mottages men tänk på att inga dansband tillåts. 
• Kanske, kanske hinna klippa mig (men jag överlever nån vecka till tror jag)

Och nu många timmar senare:

Maten inhandlad. Drycken inhandlad. Klippningen får vänta (som vanligt dårå).

Nu blir det till att cykla hem, laga oxfiléplanka (Peters specialité), hitta på och skriva ut de sista frågorna samt kanske, kanske hinna med ett bad.

Här kommer en liten tjuvtitt in i festlokalens kök. Ha en super fredagskväll nu gott folk så hörs vi imorgon!

Nya klubbkläder!

Hej.

Igår blev det en spontan (glömsk som jag är) cykeltur till Team Sportia på Erikslund för utprovning av Västerås CK:s nya teamkläder.

Kräsen som jag är måste jag ändå säga att designen är riktigt lyckad i år! Kanske mest tack vare randen* som har tillkommit. Ja, det måste vara randen.

Tyvärr var det inte VCK-färger man fick prova ut utan de standardkläderna som Crafts representanter hade med sig. Tanken var ju mest att var och en skulle hitta sin rätta storlek. Kläderna var fina och hade bra passform.

Det kryllade av till synes likadanda kortärmade långärmade vädertåliga tröjor...

... samt halvnakna (här blygsamt skymda bakom ställningarna) klubbmedlemmar som skulle prova och ha sig. Stämningen blev något högljudd när en annan, lite mer high-tech variant av standardtröjan och -byxan utannonserades.

Min kära cyklist hade riktigt svårt att bestämma sig. Det vills ju så gärna mest high-tech och coolast och bäst men blir jobbigt när det high-techigaste bästaste coolaste inte sitter lika bra som det näst bästa. Gnälls lite.

Jag passade på att prova lite tröjor och så men förköpte ingenting. Dels för att det kostar mycket pengar som jag inte har lust att lägga ut just nu, dels för att jag lagt rätt mycket på de nya kläderna från Rapha för inte så länge sen. De klubbfärgade kläderna kommer ju ändå inte att komma ut förrän i vår. Och tills dess får jag klara mig med dem jag har.
__________
* randen - den vackra detaljen på klassiska (och retro) cykeltröjor à la världsmästartröjan, som snyggast här

1 X 2

Hej där!

Igår tog jag mig modet att pang-på bestämma datum, plats och idé till höstens cykelfest för oss medlemmar i Västerås CK! Det har pratats länge om att ha en klubbfest men ingen har riktigt tagit tag i det så jag kände att äsch, nu kör vi bara! Så jag skapade ett Facebook-event, bokade in en grymt fin lokal mitt i stan samt bestämde - det är italiensk pastabuffé vi ska ha, kolhydratnördar som vi är ;) Har även tänkt att fördrink ska ingå i entrepriset, har ni förslag på nån god Italien-inspirerad fördrink? 

Och oj så roligt det är att många redan tackat ja till festen! "Tyvärr" är det många småbarnsföräldrar med i klubben men jag hoppas verkligen att ni kan fixa med barnvakt. Det är inte ofta vi i klubben får se varandra med hjälmarna och cykelbrillorna av. En av de få chanserna att en gång för alla lära sig vad alla heter haha...

Men så till underhållningen. Eftersom det är första riktiga cykelfesten jag arrangerar så har jag tänkt lägga "tvångsunderhållsningsribban" rätt så lågt dvs. låta den goda maten, dryckerna, umgänget och musiken stå för underhållning. Men litet tävlingsmoment måste ju finnas med eller hur? Temat för festen är helt enkelt "I <3 cykel" så vad passar då bättre om inte en liten 1X2-tipspromenad med lite nördiga cykelfrågor? Vi hade så kul igår, jag och älskling. Satt och brainstormade fram kluriga frågor i stil med "Vilken legendarisk cyklist var den första någonsin att vinna en Alpe d'Huez-etapp under Tour de France?" 1. Hugo Coblet X. Fausto Coppi 2. Jacques Anquetil (Det var Coppi förresten. Och nu är inte just denna fråga med haha.) Alla frågor är inte klara än så ni är välkomna att tipsa om frågeteman! Vi har förresten några av vinsterna klara. Men tänk på att det enbart är pallplatserna som garanterar vinst. 

Haha, nu låter jag som ett uppspelt barn. Men vi är ett bra gäng i klubben och jag ser verkligen fram emot att träffa alla i en avslappnad, "civil" miljö. Skål!

Like a pro!

Hej. Igår var jag tillbaks i sadeln efter en veckas dryg sjukdom. Började med att ladda med pastarester, riven ost och apelsinjos

like a pro!

På med squirten på kedjan och pumpa däcken

like a pro!

På med trekvartsbibsen och långsockor cause I don't care bout rules jao

like a pro!

Mötte upp VCK-pros Grannen & Blyckert

like a pro!

Fick fikadiss vid Westerqwarn ty nån orden hade privatmiddag så vi larvade oss med deras exteriör innan vi drog vidare till Markan och godbit

like a pro!

6,5 mil av smärtande ben och inte en enda punka

like a pro!

Bästa ni och era bloggar: Första femman!

Hej!

Har jag sagt hur mycket jag tycker om er, mina fina peppande - och kritiserande - läsare? Förmodligen inte tillräckligt med gånger. Så nu säger jag det igen. Jag tycker om er. Jag tycker om er för att ni tar er tid att gå in och läsa vad jag skrivit, för att ni kommenterar, glatt och klokt och igenkännande och kritiskt.

Därför har jag tänkt att köra en inläggsserie där jag presenterar några av era bloggar så att fler kan ta del av allt det spännande, vardagliga, roliga och intressanta ni skriver. Fem per inlägg blir väl lagom? :)

Så... här kommer den första femman!

Helena heter den skönt träningstokiga tjejen som driver bloggen Mitt liv som gymråtta. I den färgglada bloggen skriver Helena om sin träning - inne och ute - och att hon hinner med allt! Löpning, MTB-cykling, fjällvandring, spinning, skidgång (nåt jag också borde börja med nu lagom till skidsäsongen...) och inte minst... brödbakning. Så in om ni vill inspireras till ett varierat träningsliv och kanske få lite hum om hur man gör sitt eget bröd och får det att smaka bra.

Helena finns också på Instagram där hon heter @helenaenqvist. Bild snodd direkt ifrån bloggen.

Lina från Varberg är en cool tjej som har fastnat för triathlon (nåt jag också är på väg att fastna för...). Lina driver bloggen Cykling min passion där hon skriver om sina träningsupplevelser på ett poetiskt sätt. Jag läser Linas blogg när jag vill se vackra bilder på vyer, glada miner från häftiga lopp samt lite vanliga hederliga träningsrapporter förstås :) Förresten har Lina gått och genomfört Kalmar Ironman 2011. En riktig förebild!

En något suddig bild från simhallen... Men testa själv att fota när luftfuktigheten är typ 100? ;)
Bilden snodd från det här inlägget.

Vilma är nog känd för de flesta av er konditionstokiga bloggläsare. Att läsa den coolt cerisa bloggen (cerise är förresten en av mina absoluta favvofärger, förutom grönt då!) Snabbare starkare snyggare är som att få sig en mental spark i ars... rumpan. Vilma är stark, självrannsakande, duktig på att beskriva vad som händer i kroppen under träningspass och är en av eldsjälarna i Stockholms eminenta cykelklubb Hofvet. Dessutom tävlar hon järnet och är alltså en förebild för en som vill tävla men har inte riktigt vågat än.

Vilma ute och kör med en klubbkamrat, bild från bloggen.

Fannys blogg Inspiway kan man inte annat än att må bra av. Det finns en oerhörd lugn i bloggen och jag är hundra på att Fanny kommer att nå sina mål hon har med löpning - och med livet i övrigt. Bloggens namn kommer från Fannys fina tanke att inspirera till fin vardag och att se det vackra i livet - och hur ofta stannar vi egentligen till och tänker efter? Så alla ni som vill få er en tanke eller två om samhället, träningen och det runtomkring oss - gå in på Inspiway och läs.

Säg hej till Fanny och hennes fina blogg! Bild från det här inlägget.

Johan som också är med i min klubb Västerås CK driver bloggen med det något krångliga namnet Swyzak (hur uttalas det egentligen?). Johan är en relativt nyfrälst och seriös cyklist med förflutet inom skatevärlden (därav hans smidighet på biken?). Johan har dessvärre lagt till sig med en vana att köpa nya heta cyklar "då och då" vilket väcker förtjusning blandad med avund hos de övriga gubbsen. In på Johans blogg för some serious racing talk!

Johan med sin nya hoj för nån månad sedan (bild tagen av mig).

Det här var alltså de första fem stjärnkommentatorerna (utan inbördes ordning). Håll utkik för nästa femma och glöm förstås inte att lämna bloggtips i kommentarsfältet.

Sugen på en "recension"?

Så ta och släng in en kommentar med tips på din / kompisens braiga träningsblogg 

så kollar jag förstås upp den och skriver ett par rader! :)

Skärp er för fasiken motionärer, det är inte vinter än!

Hej.

Gårdagens halvmisslyckade tur gjorde mig både glad och ledsen.

Glad, för att jag genomförde turen och såg regnbågen och var glad trots allt.

Ledsen, för att mojon gick ner ett par hundra snäpp när de enda som dök upp på gårdagens träning var klubbens elitgrabbar (såna som kör 40 km/h när de kör sköljpass, typ). Inte en enda medelfartsgubbe. Inte en enda brud. Läget var hopplöst för en som jag som cyklat sen i april i år. Där stod de, snabbgubbsen och försäkrade mig om att de minsann skulle tarelunnt idag. Jo tjena. Jag fattade ju direkt att jag var körd. De värmer knappt upp innan det ska spurtas upp i ljushastigheter. Ja så har de ju cyklat i 10-20 år/gubbe. Skitsamma. Jag åkte ut med dem från stan men pallade inte paja mina ben på en gång så jag stannade till, vinkade bye bye zoom zoom till gubbsen och slog på GPS:en för en enmannarunda.

Svett eller regn i fejset? Det sista låter snyggare.

Nåväl, det gick ju på rätt bra även om bena små var rätt strama efter förrgårdagens löprunda (som i sin tur genomfördes direkt efter en weekend i Rotterdam fullproppad med festliga aktiviteter av alla slag - utom det motionsmässiga). Jag såg regnbåge, ljuset var gudomligt etc. Ja ni ser ju själva på bilden.

Men sen. Cirka några kilometer från stan. Så öppnades himmelens portar. Och inte lite heller. Bästa ordet för regnet som kom är nog "väggen". Halt och kallt och jävligt blev det på en gång. Plask plask i cykeldojorna små. Skyndade mig så gott jag kunde till jobbet och - åh, kvällens höjdpunkt! - ställde mig under den underbart heta duschstrålen (jepp, jag vet att jag har det lyxigt på jobbet). På kvällen gjorde jag och min älskling goda tacos och ondgjorde oss över "vätternmotionärerna". Såna är det tydligen gott om i vår klubb. Folks som dyker upp på våren med sina nyköpta racers för att träna till Vätternrundan men som slutar träna så fort loppet är avklarat.

Inne i omklädningsrummet på jobbet, bästa rummet i hela stan!

Och helt seriöst, var är ni folks? Jag vet att vi har en stark medelkärna i klubben, Anders, Grannen (+ tjej ibland), Wille, Hjerpe, McNamara m fl - och alla de hade faktiskt bra ursäkter till att inte komma igår. Ni är förlåtna ;) Men de andra? Ingen nämnd ingen glömd, men folks verkar sluta cykla så fort det inte är 30+ ute. Skärpning! Enda nackdelen med hösten är kostnaden för långbibs och hala löv. Det är ALLT. Fördelarna är hur många som helst. Orka trycka på gymmet när naturen faktiskt lever fortfarande. Den träningen ni får i klunga får ni aldrig på egen hand. Funderar på att ställa upp som ledare för nån typ av introgrupp bara för att få folks att komma, nu när vissa av medelledarna saknas. Kom igen folks, låt inte vintern vinna än.

Söndagscykling, Anundsloppet och ett kärt återseende

Igår sken solen och vi bestämde oss för en lite längre tur med våra racers!

Det var ju dessutom dags för Anundsloppet, finalen i Sverigecupen. Vi hade egentligen helt glömt bort att loppet skulle gå igår (trodde det hade gått på lördagen då vi spenderade dagen med att halvdåsa i sängen / sova / jobba) så vi drämde rakt in i loppets bana. Skämdes lite inför de många av våra klubbkamrater som stod flaggvakt. Men men, man kan inte vara överallt och vi är ju faktiskt lite nya i klubben, lovar bättring nästa år!

Loppet var i alla fall fin-fint arrangerat och inte blev det sämre av att solen sken och asfalten var torr!

Fullproppat med snabba killar och tjejer (fast vi såg aldrig tjejerna, tyvärr, kom väl för sent.) Här kan ni läsa lite mer om själva loppet av en som var med och körde (och kom 12, grattis!).

När jag såg klungan påmindes jag återigen om att det kommer att krävas minst ett år till av hårdträning innan jag kan ställa upp i ett sånt lopp utan att loosa garanterat. Men inte vad jag ledsnare för det - allt det roliga återstår ju! :)

Så vi lämnade Grabbarna Snabb och begav oss mot Enköping...

...för att träffa vår f d jobbkamrat och tillika nuvarande vän Anna och "mannen i hennes liv" - Mille Mo! Som självklart passade på att riva i kopplet och skälla ut oss som sig bör för en liten söt terrier.

Efter en kort promenad (klack klack) på Enköpings grönaste gata slog vi oss ner på Café Magnifik. Ett väldigt mysigt café i centrala Enköping - med ljuskronor och hembakt bröd!

Lantliga inredningsdetaljer

Och realistiska tavlor (en sucker för moderna realistiska tavlor!).

Jag åt en grymt god svampsoppa med vitlöksdrypande bröd till. Välgörande för en frussen cyklistgom!

Anna och Peter snackade gamla och nya tider och det planerades skidläger! Wohoo, snart är vi åter i fjällen och njuter av snön!

Jag började oroa mig för att det skulle skymma snart så det var dags att lämna cafét för cykelfärden hem. Inge kul att cykla i mörkret! Väl hemma efter nästan 8 mil var det som vanligt enormt skönt med varmdusch, varmt täcke och färserad paprika till middag.

Helt perfa söndagstur med andra ord!

Har ni haft en bra helg?