Skid- och kuzminpremiär!

God morgon! Nämen titta vad jag har här då - en skidpjäxa! ja ni ser rätt - det är äntligen skidpremiär i vårt hörn av landet. Och inte bara det - även kuzmin-premiär (vink vink Pölder hihi) för mig. Jag har aldrig kört på kuzmin-sicklade skidor förut så det blir spännande. Skidor är liksom inte min tävlingsgren så därför känner jag att jag inte direkt förlorar någonting på att testa lite nya metoder. Däremot så älskar jag både skidåkning och naturen och om denna metod gör att jag förlorar en mikrosekund men skitar ner lite mindre i naturen samt slipper sprida skumma vallaämnen så känns det lite bättre i hjärtat i alla fall.

Så, snart dags för lite uppladdningsmellis innan jag hämtar Anna och så kör vi!

Ha en fantastisk dag. Puss!

/Katja på språng

Min helg i bilder

God morgon!

Måndagen är snart här med nya upptåg. Men tänkte att vi kunde titta på min helg till att börja med. I lördags sov jag in i det sista. Denna vinter har verkligen tagit kol på min energi. Vill sova konstant!

Jag försökte uppbringa mig till att gå till gymmet. För ryggens skull. I fredags var jag nämligen tvungen att gå hem tidigare än vanligt och sträcka ut mig på det hårda golvet för att jag varken kunde sitta eller stå pga. smärtan (och ja, jag har nu bokat träffar med nappen). 

Eftersom jag verkligen ogillar gym - jätte-jättemycket - så drog jag ut på det in i det sista. Städade och hade tusen saker för mig. 

Plötsligt ringde min skidåkande kollega Christopher och frågade om jag ville med ut och åka lite i spåret. HELL YEAH! På med skidkläderna (som till 60 % består av cykelkläderna, fördelen med att vara cyklist!).

Men först en sjysst, rejäl klassikerfrulle med gröt och massa nyttig cykel- och träningsläsning.

Varken Christopher eller jag hade pallat valla. 

Och i och med att det var plusgrader så gällde klisterföre och alltså brutal stakning för oss klisterlösa. Fort gick det i alla fall! Och smått otäckt nedför. Jag känner dock att min utförsteknik har blivit mycket stabilare. Nu arslar jag inte lika ofta utan lyckas plog-parera alternativt landa i lössnön utanför spåret - men utan att ha ramlat.

Cirka en mil blev det i norra rocklundaspåret. Och i och med att det var stakning som gällde så fick ju både ryggen och magen och armarna styrketräna.

Där slapp jag gymmet men tränade de rätta lemmarna ändå.

Väl hemma blev det dags för lite välförtjänt förtäring av den finaste sorten - gulasch med ryssjoghurt i, färskt bröd och så lite jos och en belgisk på det. 

Kaffet fick skyndsamt hällas in i min nya favvobabytermos för det var dags att bege sig till tågs till Katrineholm! Jag älskar åka tåg. Efter cykling och promenad och roeka är tåg mitt favvotransportmedel.  Känna sig smått nöjd med sin träningsinsats, lyssna på fet musik i lurarna och hälla i sig gott kaffe - om inte det är livskvalité så heter jag Gottfried.

Väl i Katrineholm började jag med att avlägga en visit hemma hos min kära vän och tillika triathlet Mika. Mika bor fint, centralt, har en fantastisk ball liten dotter och springer jävligt fort. Vi skålade för oss och massa annat och så mådde vi lite bra på det.

Vid sju-tiden sa jag tillfälligt hejdå till Mika och begav mig några kvarter bort för att gratta de här tjusiga två till samflyttning och vackert hus. John här är min gamla klasskamrat och Sara är den fantastiskt vackra och snälla kärleken John hittat. Om ni undrar det något kontinentala klädvalet så var inflyttningsfesten maskerad. Med temat färg.

Nu syns det kanske inte pga. den sunkiga mobilbildkvalitén (lovar att fota mer med vanlig kamera framöver!) men folks hade verkligen gått in för saken. Jag var den enda (!) på hela festen att ha svart på mig. Hur ovanligt är inte det liksom? Bäst enligt mig var flickan som hade klätt ut sig till Rödluvan och en annan flicka som var helt rosa fast tuff-rosa sådär, inte tönt-rosa.

Tyvärr blev jag tvungen att lämna festen tidigare än planerat pga. brutal mensvärk som knockade ut mig i en timme. Kröp nästan hem till Mika, tur det fanns soffa, varm filt och en sjysst gammal Harrison Ford-rulle att glo på.

På morgonen hanns det med två viktiga saker: bakning av kladdkaka med daimbitar i samt ett gäng skojsiga Kinect-matcher. Hade aldrig testat Kinect förut, fy va skojsigt! Nästan svettigt ju.

Och sen så sa jag hejdå till Mika och lilltjejen och hoppade på tåget hem till Västerås igen.

För nu skulle jag till Bistro du Lac (kanske finaste restaurangnamnet på länge i Sverige?) på Lillåudden. Hemmaklubben Västerås CK hade ju årsmöte och det fick jag ju inte missa.

Årsmötet vart i stort som alla årsmöten är - lite ekonomisnack, lite debatt, lite idéer och ett gäng diskussioner. Bland annat diskuterades det roliga faktumet att det jämte elitloppet Anundsloppet kommer arrangerades ett lopp för oss vanliga motionärer. Kul!

En tyst minut hölls för min bortgångna kärlek. Jag hade inte väntat mig det; tack styrelsen för att ni inte hade glömt.

Jag kommer att senare skriva fler utförligare inlägg om mina tankar kring klubbverksamheten.

Annars var jag mest glad åt att träffa mina fina cykelvänner och bekanta.

Mötet avslutades med lite fika och vidare diskussioner kring fortsatt verksamhet. Kul att så många ändå är engagerade i vad som händer i klubben! Jag tror starkt på klubbens framtid. 

Och så småningom landade jag hemma i badkaret tillsammans med några sidors kvalitetsreportage om Campa i Bicycling (här finns den förresten som pdf ser jag!).

Helt ok helg med andra ord!

Ride on!

Katja

Peppar inför Norberg

God morgon!

Det är ju lite småkyligt ute. Men jag är en envis jäkel som trotsar kylan, mensvärk och inväntar solen.

För idag blir det skidåkning i Norberg! Med mina nya stavisar. Som jag har längtat.

Så nu har jag tryckt i mig

ägg
vitt bröd
ost
tonfisk
mer ost
te med en bit citron i och en chokladbit till

laddat Garminet

kammat mig

så nu bara en sväng förbi jobbet (där jag har delar av mitt sportförråd), byta om till skidkläder, på med blåvalla och sen ba köra!

- 16 är ju ändå ingenting mot hur det kunde vara ute på landet när jag var liten. Och inte fick man sitta inomhus för det.

Ha en fantastisk lördag nu!

Snowstorm

Kolla! Glad tjej! Fett glad tjej! Behöver inte längre vara avis på min kollega S. som ska upp till Sälen nu i helgen. Och anledningen ser ni på bilden nedan.

Den romantiska bilparkeringen som utgör min utsikt från jobbfönstret börjar nämligen bli heltäckt med snö, mjuk, fluffig, lenande förlösande snö. Vilket innebär SKIDISAR i helgen om snön ligger kvar!

Blir plötsligt sugen på att sjunga med i denna :) Ha en fin torsdag!

Klä dig rätt i längdspåret

Hej.

Jag tänkte idag dela med mig av vad i alla fall jag tycker är en komplett och prisvärd basgarderob för längdskidåkning. Jag vet av erfarenhet att det som funkar för mig inte behöver per automatik funka för dig - men som den materialspelare jag är så vet jag också värdet i allmängällande kvalitetstips. 

Att klä sig rätt i spåret liknar på sätt och vis att klä sig rätt på hojen. Det ska vara - och helst också kännas - aerodynamiskt, torrt, varmt men inte för varmt (för då blir det inte torrt), lätt och förstås snyggt. Den stora skillnaden är egentligen att överkroppen aktiveras mer vid skidåkning än vid cykling (och just därför är skidåkning ett så bra komplement till cyklingen!). Och att det oftast är lite svinkallare ute. Alltså använder jag många av de plaggen jag höst-/vårcyklar i till att åka skidor i. 

Så - mitt bästa tips (förutom att köra ylle på allt som sitter närmast kroppen): satsa hellre på ett allroundplagg i hög kvalité än strö ut dina cash på massa (oftast billigare) säsongsplagg. Det gäller underställ, mellanlager, krage, mössa, skaljacka, handskar (iaf de tjockare). Tipset känns som en självklarhet men hur ofta står vi inte där och dregglar framför realådan i någon större sportaffär? Fuck realådan så vitt den inte råkar innehålla just det du har tänkt köpa från allra början. Kvalitetssportprylar är dyra och varje hundring du lägger på ett plastigt underställ som luktar apa och ser ut därefter hade kunnat läggas på ett i mjukaste ylle som för dig närmare proffsen. Eller i alla fall räddar dina stuggrannar från fatala svimningsattacker.

Collaget nedan innehåller i alla fall de grejerna som jag efter ett antal turer anser utgöra grunden i en varm, torr, stabil och snygg längdskidåkargarderob. Något att inspireras av och utgå ifrån!

1. Yllekrage. Din hals och dina kinders bästa vän. Halsduk är gulligt och snyggt men isar till sig vilket kan väcka obehag. Min krage kommer från Rapha. Kliar inte. Rånarluva går också men tänk på att du då får stå ut med immiga brillor om du som jag har välsignats med dålig syn och linsskräck.
2. Stabila, tajta sockor som inte knölar sig. Pölder / random skidaffär har sjyssta trepackdeals, men du kan lika gärna använda dina längre cykelsockor (om du nu mot förmodan har längre cykelsockor, din lilla rebell!)
3. Underställsbrallor, i ylle förstås. Mina kommer från Kari Traa men Icebreaker m fl har sina varianter. Anledningen till att jag föredrar Traas är för att de är så förbaskat snygga.
4. Racingställ - för aerodynamikens och känslans (mest känslans) skull. Jag har denna svarta från Craft, med lite loggor och grejer för att den är halvsponsrad av jobbet. 
5. Yllekallingar - mina älskade "yfrontisar". Finns i tjejvariant också (dock inte Raphas som jag kör) men snoppskyddet är inte till någon nackdel om du är tjej heller; blir bara extravarmt! Dessa kallingar kör du närmast huden under underställsbrallorna. Aldrig bomull (fukt!), sällan syntet (lukt!).
6. Undermössa. Tajt och vindtät. Här är urvalet stort och vissa nöjer sig med bara en, stabil skidmössa men för en annan som lätt fryser om skallen är undermössa av högsta vikt. På den trär jag på en random snygg mössa. Yllemössan kommer från - no shit Sherlock! - Rapha.
7. Ytterhandskar (mina från Hestra). Viktigt med bra grepp, varma ska de vara också. Det är ändå svårt att undvika lättare skavsår / förhårdnader efter många pass ute i spåret, men underhandskar (längs till höger) kan vara en idé för den med känsligare händer. Får du brutala skavsår så beror det antingen på att du har fel handskar eller för att du håller i dina stavar lite för krampaktigt (vilket du inte ska göra).
8. Vindtät softshelljacka för extrakalla dagar (min är från Rapha). Normalt sett nöjer jag mig med dubbla underställströjor och min racingdräkt men vissa dagar är kallare än andra. Jag använder samma softshelljacka som jag cyklar i. På så sätt har jag massvis med grymma fickor att lägga pryttlarna / mandarinerna / spårkartan i. Fickor är förresten ett kapitel i sig, varför har inte Crafts racingställ några fickor alls? Måste skriva ett argt brev till dem ;)
9. Underställströja, se punkt 3, fast för överkroppen. Ska sitta tajt men inte för tajt annars spänner det åt och har sig vilket känns obekvämt. Min är grå från Kari Traa.
10. Underhandskar, se punkt 7.
11. Sist men inte minst - vindtät kalling, yllekallingens storebror, den gudomliga skapelsen för oss med frusset skrevparti. Träs ovanpå underställsbrallorna och känns bara sådär wawawoom najs. Om det är ett plagg du verkligen ska lägga cash på (förutom ylleunderstället dårå, kan aldrig tjata nog om det!) så är den den vindtäta kallingen. Min kommer från Houdini och är av herrmodell för dammodellen är inte vindtät nog (typiskt).

Ha en skön dag i spåret!

Alla bilder är snodda från respektive försäljarens hemsida.

Håkan Westin style (aka idrerapporten)

I torsdags blev det dags för mig, mina Salomon EQ8 och ett gäng vänner och kollegor att bege oss till Idrefjäll för årets första skidträningsläger. Äntligen! tänkte min försummade cyklistöverkropp. Och äntligen blev det... med råge.

Träningslägret leddes nämligen av en viss vasaloppsvinnare Håkan Westin, hård i kroppen, tuff i spåret, tålmodig mot små fega flickor som undertecknad. Trivia: Håkan är släkt med Gustav Vasa. På riktigt, alltså. Hade dock tack och lov inte samma tråkiga frilla som den gode riksföreståndarn.

Från början hade jag inte tänkt att delta i kursen. Tänkte mest irra omkring uppe på fjället tillsammans med mina minnen och en och en annan frusen tår i ansiktet.

Gubbsena fina anmälde dock mig helt sonika och tur var det!

För istället för att irra omkring med frusna tårar (och tår) så var det hårdkörning både under för- och eftermiddagen! (har fortfarande vissa rörelsesvårigheter fast det gått ett par dagar)

Håkan gick igenom sina bästa vallatips och hjälpte en att välja rätt fäste och grejs. Var förresten mäkta nöjd med min grundvalla. Alldeles lagom med glid! Tack Taavo-mannen & tack Bonniers som sponsrat mig med Mattias Svahns sjyssta handbok.

Övade teknik - precis vad jag behövde! Lärde mig, äntligen, det perfekta stakningsfrånskjutet (om du läser det Håkan - det vart perfekt i slutet av dag två).

Lärde mig att byta spår snabbt och effektivt! Nåväl, inte så jättesnabbt i mitt fall, men ändå mer effektivt än tidigare...

Backade lite när det kom till farliga backar. Feg jävel! Tur jag har en sjysst dämpande rumpa. Den höll när nerverna inte höll!

Och så var jag sådär skönt trött varje kväll så jag hann knappt tänka innan jag somnade och det var nog det bästa med hela lägret. Förutom alla fina samtal och skratt med mina fina vänner. Extratack till Sari för vildsvinsgrytan och till Calle på Vildmarksnästet för gudomlig kvällsföda.

och till Peter, för att du var med mig i varje gnistrande snöflinga som omringade mig.