Kropp och klubb.

klubblokalen - luggsliten och andas 

(mest svunnen, men det ska vi ändra på) cykelhistoria, 

ni skulle ha sett de andra rummen fulla med pokaler och affischer!

till och med Grannen kan vara seriös ibland :) <3

God morgon! Nu kan vi pusta ut, kroppen känns inte lika matt och seg! Kommer att fira med försiktiga (host host) intervaller med kära klubben ikväll.

På tal om klubben så hade vi, VCK:s motionsgrupp, ett bra och givande möte igår kväll. Vi har ju nu träffats lite för att ta fram det bästa möjliga upplägget för våra motionsledare. Precis som många andra klubbar är VCK i behov av fler ledare inom samtliga fartgrupper - men främst inom de lugnare grupperna som intro och lugn. Att bli cykelledare har utvecklat mig väldigt mycket som cyklist och som människa. Jag minns precis när jag började som ledare. Det var innan jag själv ens kunde stå upp på racercykeln! Men viljan fanns där, liksom intresset. Min bristande erfarenhet kunde jag kompensera med humor samt med att fixa motionärernas kedjeavhopp samt justera lite vajrar. Och sedan cyklade jag skitmycket mellan mina pass också. Och tränade på att tryggt och säkert bjuda "mina" motionärer på glada och utvecklande cykelupplevelser. Med fler och roligare teknikmoment. Och det bästa med det hela - jag hade alltid någon att som kunde ge råd och tips. Det bör man ju tänka på om man tvivlar på sin ledarskapsförmåga - man är aldrig ensam och man får vara beredd på stöd och råd i överskott, både från de andra ledarnas och från de ivriga motionärernas sida. Och trots att jag själv funderat mycket och bloggat om bra vs. dåliga cykelledare så finns det egentligen bara en sanning - och det är att man lyckas, bara man gör sitt bästa och har kul på köpet.