Saker vi ledare gör

Hej.

Igår kväll kom Grannen förbi med ett litet paket till mig. Nämligen min första alldeles egna nya finfina ledarväst! Än så länge har jag enbart hunnit med en runda som ledare men har ett antal pass, både medel- och intro, inbokade i maj.

Att vara motionsledare är bäst! Nånting alla borde prova på.

Bland annat får man som ledare:

• skicka hem folks vars mostrar (som alla heter Agda) pjåkat på dem sadelväskor och andra otäcka föremål som förstör grupp- och aerodynamiken
• hånfullt kommentera folks sockfärger och -längder och icke-färgkoordinerade cykeldelar och rulla med ögona när de försöker bortförklara det med "sportbutikens dåliga sortiment"
• alltid ligga på rulle för man är ju ledare och ska ha det soft!
• prata om sig själv i tredje person only
• skicka motionärerna ut i det okända under förevändningen att det är dags för "fartökande partempoövningar". Byta kurs efter att man skickat ut dem, finns väl för faen GPS nuförtin, hem hittar de alltid!
• tvinga nybörjare att kalla en för "Ers Kungliga Rullmotstånd" bara för att man är ju nästan lite kunglig som ledare eller hur?
• alltid spurta sig till bästa fikabordet på caféet för man har ju legat på rulle och vilat upp sig mens undersåtarna dratt på sig en sjuhelsikes massa mjölksyra (höhö)
• dunka folks bredvid en i kedjan hårt och smärtsamt i ryggen för att liksom visa stöd för det är ju sånt vi ledare är bra på står det i broschyren
• tysta ner folks glada diskussioner om Vättern genom att alltid, i alla lägen åberopa den glada Postgirot-tiden. På 70-talet alltså. Alltid 70-talet. Då loppet inte ens fanns. Men ändå.
• välja de allra grusigaste och potthåligaste vägarna ty det är karaktärsdanande och lätt ska det minsann inte vara!
• sno folks tilltugg ur deras tröjors bakfickor och glatt mumsa i sig med förklaringen att man som ledare måste vara den som står sig längst 
• smygpunka (funkar mens de kissar under fikat, enklast är att ta med sig knappnål) dem som motsätter sig ens legitima, fantastiska ledarskap.

Tänk vilken ansträngande uppgift.

Vad kännetecknar en bra vs. usel cykelledare?

Hej.

Nu kommer det utlovade cykelledarinlägget.

Våren är strax här! Visst känns den i luften? För min del innebär den förestående StafettVasan-helgen årets officiella avslut på skidsäsongen och början på utecyklingsäsongen. Hoppas bara vädermakterna (och de som ansvarar för gatusopning) ligger i fas med mina hålltider... Men hursom.

Alla vi som cyklar i grupp sitter väl och peppar inför de förestående gruppassen. Olika klubbar tar olika seriöst på det där med motionsledarskap. Ett mindre, samspelt kompisgäng som brukar cykla ihop behöver väl ingen speciell ledare, men för större grupper av cyklister som är tryggt ledarskap under träningspassen oumbärligt, om inte helt nödvändigt. En annan sak är att våren även innebär att många nybörjare söker sig till de lokala cykelklubbarna för att ta sin cykling till en annan nivå (man blir bättre av att cykla i grupp punkt slut). Och säg den som inte minns de första nervösa rundorna med klubben! Samtidigt som man satt på tusen frågor så vågade man knappt öppna munnen. Att ta väl hand om nybörjarna borde vara prio ett för de seriösa cykelklubbarna. Jag vet själv hur jobbig jag kände mig de gångerna det strulade än med cykeln, än med kroppen, och hur lättad och glad jag blev när någon av klubbkamraterna tog sig tid att hjälpa mig och ge mig diskreta tips på förbättrad teknik.

Även om man som vissa klubbar inte har upptryckta jerseys med ordet "Ledare" på ryggen utan bara utser en av motionärerna till ledare för dagen kan det vara nyttigt att fundera på vilka egenskaper man som person bör besitta för att hjälpa klungan till en glad, träningseffektiv och framför allt säker runda.

Jag har här sammanställd ett antal punkter som kännetecknar bra kontra usla ledare (som motsatser till varandra). Punkterna kommer dels från brainstormingen under ledarutbildningen (och andra ledarutbildningar jag deltagit i under mina studie- och arbetsår), dels från min egen erfarenhet, dels från de kommentarerna jag har läst på min och andras bloggar, samt hört IRL.

Vi börjar med den braiga ledaren.

Och h*ns totala motsats, den usla ledaren.

Vid första anblick kan det te sig att det rör sig om ett sjujäkla massa punkter! Men egentligen handlar det om rätt så enkla grejer - trygghet, lyhördhet och att man ser sina medcyklister. Eller som Jonas så klokt påpekade i en kommentar: "En bra klungledare behöver vara rak, öppen och se folk".

Det handlar förstås även om personkemi. Vi kan nog alla hålla med om att det finns de man litar på och de man inte litar på. Alla kan inte gilla alla, så är det bara. Tyvärr är det oftast rätt så ont om ledare vilket gör att man inte alltid kan få cykla med sin "favorit". Men det vi ska komma ihåg är att de som ställer upp som ledare gör det av engagemang och välvilja. Och gör de nånting fel så är det inte av elakhet utan snarare av okunskap. Ingen är helt fullärd och jag tycker att det åligger även motionären att hjälpa ledaren genom att på ett sjysst sätt komma med tips och idéer. Det handlar ju trots allt om att samspelt ha roligt tillsammans.

Vilka är era erfarenheter av bra och dåliga ledare? Finns det några punkter som jag har glömt eller som ni inte håller med om? Kom gärna med tips och idéer.

Ledarutbildning i klubblokaler, unveiled

Hej.

Igår eftermiddag kom jag hem och bokstavligen slängde mig in i badet. Var ju satans kallt att cykla hem.

Alltså kombinationen bad + nytt nr av cykeltidning. Det enda som slår det är sällskap i badet som masserar ens fossingar / vader men en kan inte få allt.

Efter badet bryggde jag mig en kopp riktigt starkt kaffe och mötte upp Grannen för att tillsammans bege oss mot våran cykelklubbs klubblokal - bara femminuters cykelväg hemifrån!

Grannen var som vanligt glad och pepp och vitsig.

Och Lasse på väggen såg smått förbannad ut. Rätt åt honom!

Syftet med vårat besök var dock allvarligare och roligare än så. Vi skulle nämligen genomgå den första delen av utbildningen mot att bli cykelledare!

Sneglande mot de prydligt uppstaplade kaffekopparna som vittnade om förestående wienerbrödsfika fick vi lära oss om vad man ska tänka på som klungledare, vilka egenskaper man bör och inte bör besitta, hur man ska agera i olika situationer, de rent cykelmässiga aspekterna och massa annan nyttig information. Vad säger ni, kanske ett separat inlägg sedan om braiga och mindre braiga klungledare? Jag misstänker att alla som nånsin cyklat i grupp har en stark åsikt om hur en bra ledare ska vara... 

Thomas Eriksson, själv före detta elitcyklist, var grymt duktig som föreläsare och väckte engagemang hos församlingen (mig är det liksom aldrig svårt att få igång).

Kursen väckte en hel del funderingar kring det där med hur andra uppfattar en inom mig. Jag tror att det blir riktigt roligt men också väldigt utmanande att vara gruppledare. Jag vet till exempel att jag är duktig på att se, peppa och dra igång folks, men jag vet också att jag kan bli lite tankspridd ibland. En ledare måste vara trygg, tydlig och inge ro. Åh, blir en hel del inre arbete vet jag med mig redan nu.

Åh, jag ser så fram emot våren!

Vi passade på att se oss omkring i klubblokalen efter kursens slut. Grannen sträckte ut sina långa fibrer på den här gamla skönheten. Jag var mest glad över nyheten att VCK äntligen förvärvat mekverktyg för Campa-prylar. Känns plötsligt inte så ensamt liksom...

Och så kunde jag ju inte låta bli att träna drop på den vita trainern. Som ni märker så är celeste en väldigt populär färg bland VCK:arna... Undrar varför?

Allt som allt - trevlig kväll med mina grymma, engagera klubbkamrater. Tillsammans kommer vi att göra cykelsäsongen 2013 alldeles, alldeles underbar och givande!

Hur tycker ni en bra klungledare bör vara och inte vara?