måndag 31 december 2012

Årets sista dag.

Hej.

Det är den 31 december 2012 och bara några timmar kvar till vi skickar 2012 dit det hör till

- både i helvetet och i paradiset.

Jag hade först tänkt att göra värsta feta årssammanfattningar. Gjorde fina collage med årets höjdpunkter - alla skidresor, cykelresor, Mallis, Schweiz, Frankrike, Touren, de bästa festerna etc.

Men sen rann orken av mig.

Så har det varit mycket sedan mitt livs bästa år förvandlades till mitt livs värsta, den där svarta tisdagen den 30 oktober 2012. Dagen då min älskade Peter aldrig kom hem till middagen.

Peter, som jag blev kär i och tillsammans med - ja det hände cirka samtidigt! - i januari 2012.

Och sen dess mina vänner, sen den kvällen efter ett 30-mila-skidpass då han viskade i mitt öra: "Katja, jag älskar dig.", ja sen dess har jag aldrig varit rädd.

2012 gick i MODIGHETENS tecken.

Jag vågade så mycket.

Jag vågade paja min rygg och min stolthet för att återigen bli bra på skidor.

Jag vågade sätta mig på en racer, ramla och ramla och ramla igen. Jag vågade cykla i 50 km/h nedför backar på Mallis.

Jag vågade klättra tusentals med meter uppe i de franska Alperna.

Jag vågade snöra på mig löparskor.

Och skicka min bokidé till förlag.

Och färga håret rött.

Och starta en träningsblogg som vuxit till lite mer än bara träningsblogg.

Och så mycket annat.

Jag vågade säga ifrån på det personliga planet. Vågade trotsa paniken som förut lett till socker, gifter och andra osunda ovanor men som nu ledde till träning, äventyrslust och glädje. Med Peter behövde jag inte låtsas vara den jag inte var. Vi fann trygghet i varandras rastlöshet. Vi lyfte varandra, triggade varandra, utmanade varandra och fann alltid varandra precis där vi behövde finna varandra.

2012 var ett år mot alla odds.

Shit, vi hade det för bra, jag och Peter. Det gick sällan en dag utan gudomligt god mat, grym musik, god dricka, efterrätt, fest / festplaner, sjujäkla träningspass, kärlek och skratt. Vi brukade skoja om att vi borde straffas för detta för vi trotsade allt som hette lagom.

Det fanns förstås ögonblick av helvete också. Tvivel, rädslor, missförstånd och uppoffringar.

Men kom igen,

kärleken vann ju över allt ändå!

Döden kom och tog det jordiska livet ur min Peter och roffade åt sig ett stycke liv ur min själ.

Men den tog aldrig kärleken.

Kärleken växte och blev större och visst, den bytte form. Så många som stöttat mig och Peters minne står inte för nåt annat än kärleken.

Och jag känner inget annat än enorm jävla tacksamhet.

Tack vänner.

Tack familjen.

Tack bekanta.

Tack Västerås CK.

Tack Facebook-gruppen "Cyklande tjejer".

Tack mina fina världsbästa läsare.

Tack, 2012.

Du kom, du gav, du tog och sen fortsatte du att ge.

Idag fyller jag 27 år.

Dra åt helvete 2012, och tack för allt. Livet är till för att älskas. Vi är skapta för att vara lyckliga. Punkt slut.

Gott Nytt År!


P.S. Har fått en ny Garmin i födelsedagspresent. Rapport kommer! :)

onsdag 26 december 2012

Namnförslag sökes!

Hej.

Jag har nu på dagenefterannandagskvisten kommit fram till en superb idé!

Sveriges (och världens) första organiserade småkriminella cykelklubb!

Det är på tiden tycker jag att vi cyklister får lite respekt

makt

och kontroll över vägar.

Inspirerad av dokumentärerna om Hells Angels, Outlaws och Mongols (tack Jonas!) så det så.

Tänk liksom!

Nog kan vi inte köra i 150 knyck men vi har en annan fördel - vi ser harmlösa ut i våra tights (lurit!) och vi kan ta med våra bikes vartsomhelst (utom ombord på f* SJ-tåg, dem tar vi itu med när vi fått världsherravälde).

Det tråkiga är ju bara är att jag inte är kriminellt lagt till sättet.

Men vi kanske kan utföra smårån, typ stjäla cykeldelar och köra springnota på cykelfikaställen? Prospectsen kan ju alltid smörja in våra kedjor och kanske även limma tubdäck.

So, who's in with me? Och det viktigaste - Vad ska vi heta?

Jag tänkte förresten bli president.

God fortsättning på er :)

och ABAB*!

*ABAB = All Bilists Are Bastards




söndag 23 december 2012

cykelkatten @Twitter

Familjen är bäst.
Men familjen är också bäst på att hindra en från att blogga ordentligt.
Därför har jag gått och skaffat Twitter.
För att ändå kunna umgås med er, liksom.

God Jul och följ mig på @cykelkatten otippat nog.

Vad heter ni på Twitter?

Kram!

torsdag 20 december 2012

Fitness-feeling hey!

Precis så här mår jag efter kvällens spinning/intensiv-pass på F&S. Precis så här, precis som i låten!


(och nej, jag skäms inte för att jag gillar en låt av Aguilera, den har power och drag och mojo och såna har jag alltid gillat oavsett min övriga genretillhörighet)

Ha en kalaskväll och glöm inte att kolla in mina övriga spotifylistor. Varför inte den jag bygger på inför nästa Tour de France?

(och nej, mina ben är inte lika pigga som min skalle)

Miss Packåsna

Ja, jag erkänner.

Ibland (men bara ibland!) önskar jag faktiskt att jag hade bil.

Kampen om modden

Ni vet, det där lilla om att köra om varandra. Det lönar sig fan nästan aldrig i stadsmiljö med tiotals rödljus, vilsna tanter, lösspringande hundar och diverse annat som rör sig, till cyklistsynes kaotiskt.

Typiskt exempel, från imorse.

Blir gång på gång omkörd av en (nästan)-MTB-snubbe. Självfallet möts vi vid varje rödljus men han är ivrig som satan och låt gå, alla har inte förstått det där härliga med att vintercruisa på odubbad damtralla som nästan - men bara nästan! - möjliggör aphäng.

Sen börjar kampen om snömodden. Tänk, på en cykelbana där man sommartid kan klämma in minst tre rader cyklister, möjliggör nu vintertid enbart - knappt - en, väldigt vinglig rad.

Och så BAM!

(nästan)-MTB-snubben tvärbromsar framför mig och jag vinglar till och hamnar i nåt gammalt isspår och jag försöker att slappna av och marken är nära men pust, jag lyckas rätta till biken men hoppar ändå av den för säkerhets skull.

En glad dam ler helt oförstående och ropar glatt till mig: Ja visst är det moddigt idag! och ler lite till på det förstås.

Och fast man tänker fantadigdinkärringjävelsomintekanhålladigpårättsidacykelbanan och svetten rinner för att man nästan blivit av med ett par tänder så ler man tillbaka och ler och håller med. Ja visst fan är det moddigt!

Och småskrattar åt den ivrige, som återigen hamnat bakom min odubbade tralla med nästan - men bara nästan! - aphäng.

Höhö.

tisdag 18 december 2012

Kattaraff.

Helt seriöst, jag måste skaffa mig simglasögon fastän jag simmar sällan.

Min hals är helt stel och uttöjd eftersom jag hela tiden strävar efter att hålla huvvet ovanför vattenytan (och simmar helt fel tekniskt sett förstås dårå).

Och fortsätter det så,

så finns det risk att jag kommer att sluta som en annan bister kattaraff.


Och jag blir varm.

Bara det.

Att hon bara säger ok, vi bokar derå, är fem vid ditt jobb.
Springa förbi en visning.
Hämta lite kemtvätt.
Sedan simma, långa sköna längder, fyrtio stycken, alldeles lagom just ikväll.
Sitta en stund i bastun, snacka lite om allt och inget.
Handla grillade kycklingklubbor och potatissallad.
Och så hett citronte på det.
Och en näve nötter. Och en bit choklad till.
Ingen speciell kväll.
Det är tisdag.
Och småsnöar lite.

Men bara det.
Att hon bara säger ok, vi kör på det, och inget mer med det.

Och jag kan tänka på annat.

Och jag blir varm.

Dagens frestelse


Prassligt omslag + sött innehåll = Katja pladask 

Plocka hår!

God morgon!

Imorse vaknade jag av en tanke som inte gett mig ro sen dess!

Gör det verkligen så ont att plocka ögonbryn som jag alltid föreställt mig?

Som cyklist / förtryckt kvinna / estetikjunkie så har jag inga som helst problem att raka av håret på giraffbena mina (även om jag förstås fuskar vintertid).

Jag kom på mig själv att aldrig ha plockat ett endaste hårstrå ovanför ögona! Av rena rama rädslan. Gör ju ont att bara titta på när andra pincettar bort de små rackarna.

Och nu börjar jag bli rädd, tänk, om och när jag blir gammal och kanske berikas med en classy unibrow, hur ska jag göra då? Det räcker med att min rädsla för ögonpill hindrar mig från att bära linser (och coola cykelbrillor, och njuta av vyerna när jag simmar mm).

Tänk om min rädsla för ögonbrynsplock gör mig till en kvinnlig Groucho Marx - het som charmig svartvit man - skrämmande som kvinna?

Åh du illbatting till morgontanke.

Ha en vacker vintermorgon!

Försökte leta upp nån illustration på mig som förde tankarna på Groucho.
Hittade denna, tagen för 10 år sedan, då jag fortfarande vågade vara svarthårig och cool.



måndag 17 december 2012

Köksfilosofi

Some say…

Lax är inte fisk.
Höns är inte fågel.

Men en sak är i alla fall säker.

Ostbågen mår bäst i magen.

Efter och före ett hårt pass,

indeed.



Bilderna snodd från Marc Johns
God natt! <3

Ironiskt paketerad sanning

Hej, denna är så bra att jag var tvungen att sno den från fina cykelbloggaren Mullig Cyklissa (in och läs den vettja, bra stuff!).

Tyvärr beskriver artikeln sanningen, om än något ironiskt paketerad... (och ni bilister som tycker att vi cyklister kör ordnad front mot er - låt vara så! Ni sitter i hårda skyddade karosser och släpper ut saker i naturen, vi är mjuka och naturvänliga och går sönder så lätt, så lätt så jo, det är banne mig oss det är synd om).

Regler för bilister i interaktion med cyklister:

#1. Cyklister är idioter och är alltid i vägen för bilister

#2. Din uppgift som bilist är att i varje interaktion med en eller flera cyklister förmedla din personliga tanke och utifrån den utbilda dem i ditt trafikvett. Du vet bäst.

#3. När du kör om en cyklist eller grupp av cyklister – kör alltid så nära du kan. Målet bör vara att kunna få en nylackad framskärm eller åtminstone plocka ut en högerbackspegel på försäkringen.

#4. Före omkörning bör du smyga upp så nära du kan, varva motorn, hänga dig på tutan, växla ner och kraftfullt accelerera i omkörningen.

#5. Du bör avsluta alla omkörningar med att ”ge fingret” i backspegeln för att tala om att du har det bästa omdömet i trafiken.

#6. Vid möte med en grupp cyklister ska du sträva efter att köra så nära som möjligt. Behöver du korsa mittlinjen för att lyckas är det helt OK.

#7. Cykelbanan är skapad för att bilister skall ha en plats att stanna på före utfart på korsande väg. Om den är upphöjd är det för att du ska kunna testa dina stötdämpare.

#8. Cyklar kan inte ha högre fart än cirka 10 km/h så du hinner före i alla situationer. Vid minsta tvekan – chansa!

#9. Cyklister i trafiken är till för att ta ut ditt makt­behov och din bitterhet på

#10. Om cyklisten har rätt, ger dig fingret eller helt ignorerar dina utbildningsförsök – kör på fanskapet!

#11. Varje gång du uppmärksammar en tränande cyklist eller grupp av cyklister på bilväg – gör allt som står i din makt för att påpeka att idioterna minsann skall hålla sig på cykelbanor. Ge dem alltid fingret!

#12. När du ser en tränande cyklist eller grupp av cyklister på en cykelbana där du befinner dig till fots, med hund i långt koppel, med barnvagn eller barn vinglande på barncykel, så tala om för de dumma jävlarna att de är på fel ställe och att det minsann finns vägar att cykla på. Ge dem fingret!

#13. Kör gärna upp jämsides med cyklisterna, veva ner rutan och förmedla dina klokskaper i ett försök till dialog. Börja gärna med ”Bara för att ni har sportcyklar….”. Oavsett responsen – avsluta med ”…era jävla idioter!” Känn dig nöjd!


Läs gärna mer om cyklisthat här.

Sedan, när du vill bli på bättre humör så kan du ju gå in här och drömma dig bort istället :)

Existensbevis

Tja, jag lever bara så att ni vet. Här får ni en liten träningsutvikningsbild som plåster på bloggläsarsåret. Tagen i het toalettmiljö före lunchspinning-/corepasset idag.


Bibs: Rapha / Tränings-bh: H&M

Sköt om er så hörs vi snart!

onsdag 12 december 2012

Klä dig rätt i längdspåret

Hej.

Jag tänkte idag dela med mig av vad i alla fall jag tycker är en komplett och prisvärd basgarderob för längdskidåkning. Jag vet av erfarenhet att det som funkar för mig inte behöver per automatik funka för dig - men som den materialspelare jag är så vet jag också värdet i allmängällande kvalitetstips. 

Att klä sig rätt i spåret liknar på sätt och vis att klä sig rätt på hojen. Det ska vara - och helst också kännas - aerodynamiskt, torrt, varmt men inte för varmt (för då blir det inte torrt), lätt och förstås snyggt. Den stora skillnaden är egentligen att överkroppen aktiveras mer vid skidåkning än vid cykling (och just därför är skidåkning ett så bra komplement till cyklingen!). Och att det oftast är lite svinkallare ute. Alltså använder jag många av de plaggen jag höst-/vårcyklar i till att åka skidor i. 

Så - mitt bästa tips (förutom att köra ylle på allt som sitter närmast kroppen): satsa hellre på ett allroundplagg i hög kvalité än strö ut dina cash på massa (oftast billigare) säsongsplagg. Det gäller underställ, mellanlager, krage, mössa, skaljacka, handskar (iaf de tjockare). Tipset känns som en självklarhet men hur ofta står vi inte där och dregglar framför realådan i någon större sportaffär? Fuck realådan så vitt den inte råkar innehålla just det du har tänkt köpa från allra början. Kvalitetssportprylar är dyra och varje hundring du lägger på ett plastigt underställ som luktar apa och ser ut därefter hade kunnat läggas på ett i mjukaste ylle som för dig närmare proffsen. Eller i alla fall räddar dina stuggrannar från fatala svimningsattacker.

Collaget nedan innehåller i alla fall de grejerna som jag efter ett antal turer anser utgöra grunden i en varm, torr, stabil och snygg längdskidåkargarderob. Något att inspireras av och utgå ifrån!

  1. Yllekrage. Din hals och dina kinders bästa vän. Halsduk är gulligt och snyggt men isar till sig vilket kan väcka obehag. Min krage kommer från Rapha. Kliar inte. Rånarluva går också men tänk på att du då får stå ut med immiga brillor om du som jag har välsignats med dålig syn och linsskräck.
  2. Stabila, tajta sockor som inte knölar sig. Pölder / random skidaffär har sjyssta trepackdeals, men du kan lika gärna använda dina längre cykelsockor (om du nu mot förmodan har längre cykelsockor, din lilla rebell!)
  3. Underställsbrallor, i ylle förstås. Mina kommer från Kari Traa men Icebreaker m fl har sina varianter. Anledningen till att jag föredrar Traas är för att de är så förbaskat snygga.
  4. Racingställ - för aerodynamikens och känslans (mest känslans) skull. Jag har denna svarta från Craft, med lite loggor och grejer för att den är halvsponsrad av jobbet. 
  5. Yllekallingar - mina älskade "yfrontisar". Finns i tjejvariant också (dock inte Raphas som jag kör) men snoppskyddet är inte till någon nackdel om du är tjej heller; blir bara extravarmt! Dessa kallingar kör du närmast huden under underställsbrallorna. Aldrig bomull (fukt!), sällan syntet (lukt!).
  6. Undermössa. Tajt och vindtät. Här är urvalet stort och vissa nöjer sig med bara en, stabil skidmössa men för en annan som lätt fryser om skallen är undermössa av högsta vikt. På den trär jag på en random snygg mössa. Yllemössan kommer från - no shit Sherlock! - Rapha.
  7. Ytterhandskar (mina från Hestra). Viktigt med bra grepp, varma ska de vara också. Det är ändå svårt att undvika lättare skavsår / förhårdnader efter många pass ute i spåret, men underhandskar (längs till höger) kan vara en idé för den med känsligare händer. Får du brutala skavsår så beror det antingen på att du har fel handskar eller för att du håller i dina stavar lite för krampaktigt (vilket du inte ska göra).
  8. Vindtät softshelljacka för extrakalla dagar (min är från Rapha). Normalt sett nöjer jag mig med dubbla underställströjor och min racingdräkt men vissa dagar är kallare än andra. Jag använder samma softshelljacka som jag cyklar i. På så sätt har jag massvis med grymma fickor att lägga pryttlarna / mandarinerna / spårkartan i. Fickor är förresten ett kapitel i sig, varför har inte Crafts racingställ några fickor alls? Måste skriva ett argt brev till dem ;)
  9. Underställströja, se punkt 3, fast för överkroppen. Ska sitta tajt men inte för tajt annars spänner det åt och har sig vilket känns obekvämt. Min är grå från Kari Traa.
  10. Underhandskar, se punkt 7.
  11. Sist men inte minst - vindtät kalling, yllekallingens storebror, den gudomliga skapelsen för oss med frusset skrevparti. Träs ovanpå underställsbrallorna och känns bara sådär wawawoom najs. Om det är ett plagg du verkligen ska lägga cash på (förutom ylleunderstället dårå, kan aldrig tjata nog om det!) så är den den vindtäta kallingen. Min kommer från Houdini och är av herrmodell för dammodellen är inte vindtät nog (typiskt).
Ha en skön dag i spåret!
Alla bilder är snodda från respektive försäljarens hemsida.


tisdag 11 december 2012

What?

Nåt jag aldrig trodde skulle ske skedde ikväll.


Jag har (ofrivilligt, jag lovar!) gått och blivit med pannlampa.

Fortsättning följer.

Håkan Westin style (aka idrerapporten)

I torsdags blev det dags för mig, mina Salomon EQ8 och ett gäng vänner och kollegor att bege oss till Idrefjäll för årets första skidträningsläger. Äntligen! tänkte min försummade cyklistöverkropp. Och äntligen blev det... med råge.


Träningslägret leddes nämligen av en viss vasaloppsvinnare Håkan Westin, hård i kroppen, tuff i spåret, tålmodig mot små fega flickor som undertecknad. Trivia: Håkan är släkt med Gustav Vasa. På riktigt, alltså. Hade dock tack och lov inte samma tråkiga frilla som den gode riksföreståndarn.


Från början hade jag inte tänkt att delta i kursen. Tänkte mest irra omkring uppe på fjället tillsammans med mina minnen och en och en annan frusen tår i ansiktet.


Gubbsena fina anmälde dock mig helt sonika och tur var det!


För istället för att irra omkring med frusna tårar (och tår) så var det hårdkörning både under för- och eftermiddagen! (har fortfarande vissa rörelsesvårigheter fast det gått ett par dagar)


Håkan gick igenom sina bästa vallatips och hjälpte en att välja rätt fäste och grejs. Var förresten mäkta nöjd med min grundvalla. Alldeles lagom med glid! Tack Taavo-mannen & tack Bonniers som sponsrat mig med Mattias Svahns sjyssta handbok.


Övade teknik - precis vad jag behövde! Lärde mig, äntligen, det perfekta stakningsfrånskjutet (om du läser det Håkan - det vart perfekt i slutet av dag två).


Lärde mig att byta spår snabbt och effektivt! Nåväl, inte så jättesnabbt i mitt fall, men ändå mer effektivt än tidigare...


Backade lite när det kom till farliga backar. Feg jävel! Tur jag har en sjysst dämpande rumpa. Den höll när nerverna inte höll!


Och så var jag sådär skönt trött varje kväll så jag hann knappt tänka innan jag somnade och det var nog det bästa med hela lägret. Förutom alla fina samtal och skratt med mina fina vänner. Extratack till Sari för vildsvinsgrytan och till Calle på Vildmarksnästet för gudomlig kvällsföda.

och till Peter, för att du var med mig i varje gnistrande snöflinga som omringade mig.