torsdag 31 maj 2012

Finn tre rätt (och ett fel) på denna bild

1. Min läckra Specialized Dolce
2. Sol = värme
3. Ett av favoritcaféer Kalle på Spången
Men se där... Visst finns det nåt som inte riktigt känns rätt på denna idylliska bild? Ja just det! Flaskstorleken! Ajabaja. Men undertecknad är en törstig jävel och har inte riktigt lyckats komma till skott med en andra flaskhållare. Så - i dagsläget kör jag med en överdimensionerad bidon! Cipolini hade varit smått besviken...

onsdag 30 maj 2012

När born to die blir till born to fly.

Mallis vår 2012.

25+ ute. Dryga, långa backar på den smala, torra vägen upp till Petra.

Jag, ensam med cykeln, vinden, fåren på finkornas betesmark som omringar mig. Och Lana del Reys Born to die och Blue Jeans i hörlurarna.


På slätan. I nerförsbacken.

I uppförsbacke - punk, ska och så lite glad pop. Kämpa kämpa.

Men sen - belöningen. Sammetsrösten som smeker hjärtat.

Jag kommer aldrig att glömma känslan av när hjärnan trampsteg efter trampsteg töms på tankar, blir lätt, kommer in i samma rytm som kadensen, svetten rinner ner från pannan, ner mot munnen, slickar mig om läpparna. Ler mot solen och mot nästa backe.

Under denna timma, jag är helt fri.

Jag går från born to die till born to fly.

Belöningen.


Specialized S-Works, iskall Cola och strålande sol i Petra, Mallorca
Hur tufft det än är - tänk på att belöningen är nära, vare sig det är en iskall dryck (ifall det är varmt ute), en het dusch (ifall det är kallt ute) eller helt enkelt den där känslan som gör att man somnar så satans gott på kvällen.

Garmin Fit App - snyggt men med många brister.

Jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig för vilken träningsklocka jag ska ha. Därför kör jag så länge med min iPhone.

Det finns ett antal olika appar och nyfiken som jag är har jag testat en hel del... Än så länge är det Endomondo som har högst betyg - trots röstcoachens tantiga något myndiga stämma. Runkeeper har egentligen samma funktioner och dessutom snyggare röst på röstcoachen men jag har fastnat för Endomondo...

Nu har jag även upptäckt (och köpt, 7 kronor) Garmin Fit och körde en provrunda med appen igår. Eftersom jag är väldigt inne på att skaffa mig en träningsklocka från just Garmin så tänkte ja, vad bra, då kan jag ju börja samla min data på ett ställe! (I och för sig så har jag ju ett konto på Funbeat som också har en egen GPS-app... Hm... Men men... Man kan väl inte få nog av snygga träningsappar?)

Är i alla fall rejält besviken på Garmin Fit - förväntade mig mycket mer!

Dels så saknar appen autopause-funktion. Hallå, det är ju den viktigaste funktionen enligt mig! Man stannar, man pinkar, man dricker, man kanske handlar, och usch vad jobbigt det är att behöva stänga av och slå på appen varje gång... Avsaknaden av auopause resulterade i att min cykeltur hem gav mig en medelhastighet på runt 15 km/h - för att appen var igång under tiden jag handlade mat på Coop.

Som ni ser finns det inte speciellt många inställningsalternativ att välja på... Och var är röstcoachen?


Sedan finns det enbart fyra sportalternativ att välja på... Irriterande ogenomtänkt. Visst, jag kan väl skriva in något eget väl inne på mitt Garmin Connect-konto, men hur kul är det att se att jag ägnat mig åt "Annan" i 5 timmar förra veckan?


Till appens fördel har den väldigt snygg design. Fina färger och tydliga träningsdiagram.


Tyvärr väger den snygga designen inte upp de många bristerna som enligt mig gör appen föga användbar för just mina behov. Ikväll tänkte jag testa Funbeats egen app - trots att den också verkar sakna autopause :( Annars får jag hålla mig till Endomondo tills jag köpt mig en "riktig" träningsklocka.

tisdag 29 maj 2012

Min rygg är din rygg.

Jepp, så är det.

Så länge min rygg har varit "paj" har jag inte varit till nån större tillgång i klubbens klunga...

Därför har de senaste cykelturerna genomförts i ensam tystnad.

Visserligen trivs jag med att cykla själv - men det ibland, inte för att jag måste.
Jag har saknat mina "gubbar", småsnacket, ledarens hojtningar, att kunna vila benen emellanåt (wheelsucker, you know). Dessutom är jag förbaskad dålig på att få upp motivationen på egen hand. Jag behöver en grupp som tar tag i mig.

I korta drag så råkade jag skaffa mig en lättare variant av ryggskott i vintras när jag tog i lite för hårt när jag åkte längdskidor. Detta resulterade i elektrisk, dryg smärta i nedre korsryggen både vid längdskidåkning och landsvägscykling. Efter många om och men samt försök att rätta till problemet på egen hand (lite stretch, lite jogging, lite tankearbete) så bokade jag tid hos en naprapat här i Västerås.

Samt sänkte sadel ytterligare (panschis-varning, jag vet, men vad fan ska jag göra? Den får vara larvigt låg så länge ryggmusklerna är svaga...)

Och se!

Kände knappt av ryggsmärtan under söndagens 3,5-milarunda (inte lång, jag vet, men vanligvis kommer smärtan efter ca 1,5 mil och sätter stopp för fortsatta åtaganden - om jag inte stannar varannan km för att vila...).

Idag ska jag göra ett värdigt försök till gruppträning med min klubb VCK.

Jag håller verkligen tummarna för att ryggen håller idag.