Nya klubbkläder!

Hej.

Igår blev det en spontan (glömsk som jag är) cykeltur till Team Sportia på Erikslund för utprovning av Västerås CK:s nya teamkläder.

Kräsen som jag är måste jag ändå säga att designen är riktigt lyckad i år! Kanske mest tack vare randen* som har tillkommit. Ja, det måste vara randen.

Tyvärr var det inte VCK-färger man fick prova ut utan de standardkläderna som Crafts representanter hade med sig. Tanken var ju mest att var och en skulle hitta sin rätta storlek. Kläderna var fina och hade bra passform.

Det kryllade av till synes likadanda kortärmade långärmade vädertåliga tröjor...

... samt halvnakna (här blygsamt skymda bakom ställningarna) klubbmedlemmar som skulle prova och ha sig. Stämningen blev något högljudd när en annan, lite mer high-tech variant av standardtröjan och -byxan utannonserades.

Min kära cyklist hade riktigt svårt att bestämma sig. Det vills ju så gärna mest high-tech och coolast och bäst men blir jobbigt när det high-techigaste bästaste coolaste inte sitter lika bra som det näst bästa. Gnälls lite.

Jag passade på att prova lite tröjor och så men förköpte ingenting. Dels för att det kostar mycket pengar som jag inte har lust att lägga ut just nu, dels för att jag lagt rätt mycket på de nya kläderna från Rapha för inte så länge sen. De klubbfärgade kläderna kommer ju ändå inte att komma ut förrän i vår. Och tills dess får jag klara mig med dem jag har.
__________
* randen - den vackra detaljen på klassiska (och retro) cykeltröjor à la världsmästartröjan, som snyggast här

Drömmen om bergen

Igår när jag var ledsen över min dumma fot så passade jag på att drömma om bergen istället (ja, det finns vissa sommarplaner...)

Resultatet ser ni här. En vacker akrylcyklista med medelhavsansikte och vackra kullar i bakgrunden.

Förresten så mår foten bättre nu. Världen kanske inte går undan. Jag får nog tyvärr stå över cykelträning idag och imorgon, men i slutet av veckan kan jag nog vara tillbaks i sadeln. 

16 smärtfria mil på två dagar - äntligen!

Hej!

Jag är så glad att det spritter i kroppen. Nu har jag klarat av att cykla 16 mil på två dagar utan att behöva stanna för smärtor i ryggen! Det verkar som att de två naprapatbehandlingarna har gjort susen *Peppar peppar*

I förrgår började turen med att den lilla samlingen vädertrotsiga cyklister på Djäkneberget frös. Vi delades upp i tre klungor, "subbarna", intervallare (dit Peter med babyblå Giro-hjälm hamnade av egen vilja) samt vi - medel, vanlig klungkörning.

Turen gick Västerås-Rytterne-Strömsholm-Herrskogen-Munktorp-Berg-Hallstahammar-Västerås. Blev dyngblöta efter cirka tre mil men vadå, inte den som ger sig... Tur att väl hemma väntade ett underbart hett bad samt god pasta med tonfisk som gick snabbt att laga.

Här är förresten delar av klungan, lagar punka... På tal om punkor, läs gärna förra inlägget. Så kanske antal punkor minimeras om vi hjälps åt (även om det sällan är vårt fel att det är glas och skit på vägar...).

Igår var det dags för en nationaldagstur i klubbens regi. Jag fick äran att köra med duktiga Lucia (som även är spinningsledare på Actic Kristiansborg där vi brukar träna med jobbet). Vi var ett litet gäng på fyra tjejer som fick slita rätt hårt under de 8 milen som gick Västerås - Ramnäs - Surahammar - Hallstahammar - Olberga (supervacker väg) - Västerås.

I Surahammar hittade vi ett fint och personligt "shabby chic"-café Villa Vanilla där jag glatt mumsade i mig en kladdig chokladbakelse. Åh, vilken cafécyklist man är... På bilden ovan ser ni två av mina medryttare, Helena och Lucia med sin Bianchi.

Och så jag, inkletad i kedjefett (kolla näsan) samt svettig men glad över kakan. Just denna timme sken dessutom solen över oss...

På kvällen firade jag och Peter med en supergod lasagne och en lugn öl på favvostället Cirkus i stan. 

Jag är så glad över att ryggen håller! Tänk att jag kan träna ordentligt nu. Utan att behöva bryta efter typ, tre mil. Fast nu är foten oroväckande svullen och gör ont... Känns vrickad... Från pest till kolera... Hm... Vad näst? Fortsättning följer... ;)

Bra app för arga cyklister!

Förrgårdagens cykeltur började med att en klungkompis fick punka. Visst, en vanlig händelse, men denna gång berodde den väldigt mycket på att bron vi skulle över var täckt av glassplitter efter en bilolycka. Ingen försiktighet hjälpte - punkan var ett faktum. Tur nog hade en annan klungkompis telefon till en släkting som jobbade på kommunens jourservice. Han ringde upp och fick höra att det skulle komma folks och städa upp inom en halvtimme. Skönt!

Alla har dock inte den turen som har direktnummer till kommunens gatuservice. Ibland är det inte lika kritiskt heller - men man kanske blir irriterad på en trasig gatlykta, farligt hål i asfalten, fet trädgren som blockerar cykelbanan etc. 

Då finns det en app (för både iPhone och Android) som heter F!xa till. Appen fungerar på följande sätt:

• Du börjar med att hämta appen (som är gratis) i antingen App Store eller Play Store, beroende på vilket operativsystem du har på din telefon.
• Starta appen.
• Ta bild på det som du vill att kommunen fixar.

• Väl nöjd med bilden, tryck på "använd". Då kommer du till menyn där du får välja kategori - till exempel vägunderhåll och framkomlighet (vanligt för oss cyklister...)

• Tryck på "ok". Då kommer du till en meny där du får skriva en tilläggskommentar (om du känner att det behövs en). Sedan är det bara att trycka på "skicka" så får kommunen där objektet finns, bild samt din kommentar!

• P.S. Din skadeanmälan skickas in anonymt. D.S.

Jag tycker att appen är ett jättebra initiativ. Jag har nu använt appen ett antal gånger, men har i och för sig inte hunnit kolla om skadorna blivit åtgärdade. Men tänk, om hundra personer fotar och skickar in bilder på irriterande - och rentav livsfarliga! - hål i en viss väg så görs det kanske något åt skadorna. Det är nog den största anledningen till att jag "gör reklam" för appen här på bloggen - tillsammans åstadkommer vi förhoppningsvis skillnad. Cykla säkert!

Sköna landskap och mjöksyra

Ha!

Trotsade regnet igår, körde en 4-milatur Ängsö tur och retur.

Och så vackert, "biblisk" himmel när solens strålar bröt genom molnen... Däremot hade jag extrem, och då menar jag extrem, mjölksyra i benen från första tramptaget till det sista. Why, oh why! Känner mig både stark och svag samtidigt. Ikväll ska jag nog bita ihop och köra löpning, kanske ett par km i Rocklundaskogen eller liknande ställe. Få ut mjölksyran! Så får det ju inte fortsätta.

Har ni nå bra tips på hur man får ut mjöksyran ur cykelbenen?

Min rygg är din rygg.

Jepp, så är det.

Så länge min rygg har varit "paj" har jag inte varit till nån större tillgång i klubbens klunga...

Därför har de senaste cykelturerna genomförts i ensam tystnad.

Visserligen trivs jag med att cykla själv - men det ibland, inte för att jag måste.
Jag har saknat mina "gubbar", småsnacket, ledarens hojtningar, att kunna vila benen emellanåt (wheelsucker, you know). Dessutom är jag förbaskad dålig på att få upp motivationen på egen hand. Jag behöver en grupp som tar tag i mig.

I korta drag så råkade jag skaffa mig en lättare variant av ryggskott i vintras när jag tog i lite för hårt när jag åkte längdskidor. Detta resulterade i elektrisk, dryg smärta i nedre korsryggen både vid längdskidåkning och landsvägscykling. Efter många om och men samt försök att rätta till problemet på egen hand (lite stretch, lite jogging, lite tankearbete) så bokade jag tid hos en naprapat här i Västerås.

Samt sänkte sadel ytterligare (panschis-varning, jag vet, men vad fan ska jag göra? Den får vara larvigt låg så länge ryggmusklerna är svaga...)

Och se!

Kände knappt av ryggsmärtan under söndagens 3,5-milarunda (inte lång, jag vet, men vanligvis kommer smärtan efter ca 1,5 mil och sätter stopp för fortsatta åtaganden - om jag inte stannar varannan km för att vila...).

Idag ska jag göra ett värdigt försök till gruppträning med min klubb VCK.

Jag håller verkligen tummarna för att ryggen håller idag.