Sjumilakliv (fast dela på 10)

Hej.

I helgen var det sjukt vackert ute. Kallt, friskt, gyllenerött och så hav med blåhimmel på det.

Jag gav mig ut på en löptur, helt själv.
Jävligt starkt för att vara mig faktiskt. Minuttiden tenderar alltid att bli högre när jag springer själv, vet inte varför.
Men inte hade jag några större mål i söndags än att springa skallen ren på onödiga tankar.
Samt få en stund med min just nu absoluta favvomusiker Miles Kane, så otroligt bra menfrågaintevarför.
Tog mig ut på favvoåsen, Badelundaåsen. Backe upp och backe ner.
Så skönt att slippa fastna i hästskiten nu när marken frusit till lite!
Och så gott med frostnupna rönnbär när man blir lite törstig.
Älskar rönnbär, så otroligt gott menfrågaintevarför.
Tog ett par kilometer innan de träningsvärkande benen kom igång ordentligt.
Vart till slut nollkommasju mil (Peter lär mig att räkna allt i mil!).
Jobbiga, svettiga, åh så sköna!

Här får ni min lista med mina Miles Kane-favvisar. Perfekt för lugnare löpturer.

Tog ni också vara på solen i helgen som varit?

Bäbisen, nermonterad

Vi äro de utvalda

Hej.

Kom än en gång att tänka på en sak igår kväll när vi såg på nyheterna.

Enda gången svensk television (och andra medier) har med cykelsport så handlar inslaget om - tadaa! - dopning. 

Det går säkert att dra paralleller till andra grupper i samhället som får samma noga utvalda rapportering.

Men jag nöjer mig med att konstatera att det är rätt så trist som det är nu. Inte så konstigt att så många ungdomar, speciellt pojkar, växer upp i tron om att gymbiffning, fotboll och hockey är de enda rätta idrottsvägarna. Det är ju representanterna för de sporterna enbart, som får agera hjältarna på idrottssidorna.

Källa: DN

Beylla er!

Melodi: Beväpna er med Ebba Grön

Haha, sicken snigeldag!
Jag skojar inte.
Boxningspasset i torsdags handikappade mig för ett par-tre dagar framåt.
Jag kan t ex inte gå nerför trappor annat än baklänges.
Jag behöver hjälp för att resa mig ur badkaret.
Ger ifrån mig småkonstiga skri när jag ska sätta mig ner varsomhelst.
Har en väldigt, väldigt konstig gångstil.
Ryggen har också tagit stryk så jag har himlans bäst hållning just nu. Ofrivilligt, alltså.

Idag begav jag mig dock till stan för att (med Peters ord) "kitta upp mig lite" inför de kommande utmaningarna i form av nystart på F&S / kommande skidsäsong. Tanken var att jag skulle komma hem med a) två nya träningslinnen och b) en sjyrrans "gunda" (kalling med vindtätt därframme) så jag slipper låna Peters.

Vanligtvis tar det ca 25 minuter för mig att ta mig hemifrån till stan.
Idag tog det cirka 50 minuter.
Jädrans träningsverk.
Hann i och för sig ringa min bästis jag inte pratat med på länge. Slapp tänka på smärtan ett tag.

Efter stan:
Det blev tyvärr varken nya linnen eller "gunda"!
(att det ska vara så svårt att hitta enkla, tajta träningströjor som ser ut som vanliga figurnära tröjor fast är gjorda i funktionsmaterial. Varför så konstiga skärningar och skumma hål på ställen man typ inte behöver hål på? Och varför så få kulörer? Blev inga. Får bli nätshopping eller nåt.)
"Gundan" hade de inte heller i stan men sa att den kanske fanns i deras mer skid- och cykelinriktade butik på Erikslund. Får bli en cykeltur dit i veckan.

Men i alla fall!

Som den yllefantast jag är så blev jag överlycklig när jag äntligen hittade det perfekta understället!

I mjukaste merinoull, från norska Kari Traa. Härligt grå med cykelrosa detaljer, hur kunde jag motstå? Jag har länge letat efter ett vackert underställ som är anpassat för de kvinnliga formerna. Har en ylletröja från Icebreaker sen tidigare men den är supertight, rätt så tjock och till för cyklingen. Den här är ultratunn och sitter smäckert men ändå lite ledigt, så som jag vill ha det när jag åker skidor.

Helt ärligt, om det är ett plagg som man ska (!) lägga pengar på så är det faktiskt understället. I ylle, inget annat. Bästa materialet som både värmer / kyler när det behövs och leder bort fukt. Dessutom är ullen naturligt antibakteriell och luktfri (till skillnad från syntetkläderna som behöver tvättas efter varje träningspass). Men så är ett underställ också en investering. Sköter man det rätt (40 grader ylleprogram) så håller det i princip hur länge som helst. 

Nu längtar jag verkligen till skidsäsongen! Har ett antal skidweekends inplanerade men låt oss hoppas på massor med snö här hemma också. Måste förresten göra rent skidorna. Åh längtar så!

Tog lite mer än 50 minuter att komma hem. Handlade på vägen också. Var tvungen att gå nerför lite trappor.

Imorgon är det tänkt att jag ska nypremiärträna på F&S. Lär bli antingen Cirkelfys eller Station 75 minuter.

Så jädrans skönt att få tillbaks träningsvärken.

Även en galen cyklist behöver lite armmuskler :)

Nu - bums i säng med ny bok att nattas till.

Lasse* bjuder!

Blood energy potion.

Kul i dessa Halloweentider?

Mju, enligt kanske en och en annan vampyr och dem som säljer prylen.

och kanske Lasse*

eller varför inte Merckx, duh? :/

Men inte speciellt smakfullt med tanke på de senaste händelserna i cykelvärlden.

---

* Lasse = svenska för Lance

Etthundrafemtio 2013

Nämen nu har jag i sista sekund gjort det.

Anmält mig till Halvvättern.

Varför inte hel-Vättern?
Helt enkelt för att jag inte ser fram emot att sitta på en bike i 300 km. Än. Fråga inte varför, inte redo helt enkelt.
Ge mig ett par år så!

Nu gäller det att cykla 150 km och göra det jävligt snabbt. Tillsammans med ett kalasgäng från klubben förstås. Kul :)

En Maredsous och en modvideo på det!

Varde ljus!

Ljuset.

Så självklart det är.

Och så beroende vi är av det.
Som litet barn tog jag ljuset för nåt alldeles självklart! jag minns när jag som liten gjorde nåt naturvetarprov och en av frågorna var: "Varifrån kommer all energi på jorden?" Vatten, skrev jag. Självklart, vatten. Bommade provet. Det rätta svaret var förstås solen.

Ju äldre jag blir desto mer solberoende känner jag mig. Faktum är att jag nästan är sjukligt ljusberoende. (skilj dock på sol och sol, finner det urtrist att ligga och lata mig på stranden / i solstolen). Utan det är att jag måste få i mig minst en, daglig dos av solljus i kombination med frisk luft för att inte få obehagskänsla som närmast liknar lättare panik. Känner ni igen er? är ni också ljusoholics som jag? Det är ju allmänt känt att avsaknad av tillräckligt med dagsljus gör oss tröttare, deppigare, ger oss sämre syn, hy och ja, försämrar stämningen i allmänhet. Så jag har sammanställt lite tips - kanske självklara för vissa men inte för alla! - om hur man kan få in mer ljus i vardagen.

1. En självklarhet för de flesta av mina läsare hoppas jag - ta vara på morgonljuset genom att ta dig till jobbet av egen maskin. Dvs. gå, spring, cykla, kör rullskidor, skejta ja vad som helst - bara du får i dig några strålar ljus, ljus. Frsik luft och motion får du förstås på köpet :)
2. Försök att komma loss från jobbet lite tidigare vissa dagar. Jobbar du över en timme en dag så har du ju en timme över dagen efter. Jag vet att det inte funkar så på alla jobb men gör det - utnyttja den möjligheten!
3. Ta en kortare lunch och ersätt det efterföljande kaffesörplandet med en promenad. Tjugo minuter i lagom rask takt räcker för att kroppen blir mindre stel. Gå mot solen! Hellre kisa än missa, eller hur?
4. Sovmorgon är en ynnerst efter en hård jobbvecka - men tyvärr tar inte solen sovmorgon. Vill du få i dig tillräckligt med ljus på helgerna så gäller det att gå upp någorlunda tidigt. Varför inte äta frukost ute på balkongen / altanen även på hösten och vintern? Det enda som krävs är en mysig varm vilt att vira in sig i samt en kopp rykande hett kaffe eller te. Så är biffen klar!
5. Häng mer i Sverige om somrarna och mindre på vintern. Nu menar jag förstås inte att alla har råd att åka utomlands, men om du har råd med det så tänk på att spara lite peng så att du kan unna dig en liten resa till nåt ljust land just när det är som mörkast här hemma. 
6. Klä dig färgglatt! Färg är ju lite som ljus. Uppiggande!

Just nu har jag inte råd med en utomlandsresa - jag spar till lite andra resor (bl a alla skidträningsläger) istället. Men hemma försöker jag göra allt för att få så mycket ljus som möjligt i vardan! För se så vacker solen är när den tittar fram mellan höstlöven.

Har ni några egna bra ljustips? 

Nu är den här!

Wohoo, den är oficiell nu - den hundrande (!) rutten för Tour de France!

Vad innebär det för mig?

Jo, att jag kan börja tjata på min kille drömma lite om att kanske åka och titta i år igen...

Och ironiskt värre. De kommer att gå igenom de två städerna i närheten av vilka vi bodde förra sommaren fast då inte för Tourens skull utan för cyklingens - nämligen Annecy-Semnoz och Cagnes-sur-Mer. Kunde de inte cyklat genom där förra året? ;)

Hej gamle gode vän!

Äntligen! Nu börjar träningstiden i Det Coola Gymmet (som jag ändå sällan om inte aldrig besökt under sommarhalvåret då jag enbart tränar ute då) gå ut. Alltså har jag beställt ett nytt träningskort - på gamla goda Friskis & Svettis.

Tränar månaden ut - för att sedan återigen börja på F&S Västerås, enligt mig det bästa träningsställe man kan gå till för inomhusträning. Var aktiv tränande medlem i F&S under hela min högskoletid (nästan fem år) tills jag helt enkelt tröttnade. Och inte så konstigt! En behöver variation. Jag visste förstås hela tiden att jag skulle komma tillbaka. Att vara medlem i Det Coola Gymmet var dock en kanske lite för kostsam lösning... Men men, enda gången jag fallit för grupptrycket (tjejkompisen lockade mig dit och visst är det bra, inget fel på dem, men inte riktigt my cup of tea, mer inriktat på gymmande fitnessfolks). Det Coola Gymmets jympautrymmen är små, trånga, högtalare är skrälliga och golvet träigt och gör ont på mina skadade cykelknäna små. Ledarna är kanoners men känns inte alltid speciellt personliga. Tränar månaden ut sen är det zoom zoom bye bye.

F&S känns som en gammal vän. Full med likasinnade konditionsivrare. Med jävligt många pass och intensiteter att välja mellan. Stora, luftiga ytor, studsiga golv, hög hygien i omklädningsrummen och duscharna (den högsta av alla träningsanläggningar jag varit på här i stan). Men det viktigaste är ändå känslan. De som tränat på F&S vet vad jag menar. Energin och träningsglädjen som flyger runt i de lokalerna är helt otrolig!

Plus att det helt enkelt är jävligt prisvärt med ett sexmånaderskort. Så avslutas det lagom till vårsäsongen ute.

Så nu har jag (eller egentligen jobbet) enbart följande utlägg:

• 650 kronor för 10 gånger spinning på Actic Kristiansborg - för lunchspinning med kollegorna
• 1500 kronor för 6 månaders allträning på F&S Västerås (två anläggningar) - för all annan inomhusträning under vinterhalvåret

Helt ok tycker jag.

Hej hej gamle gode vän!

Halvnaken, orakad, smärtande men stolt!

Haha vilken pärs igår!

Hade som vanligt bråttom till träningspasset igår... Hann dock i tid, hade en kvart på mig att byta om. Så kommer jag på... Jag hade glömt träningströjan hemma! OMG vad göra? Träna i bomulls-t-shirten? Knappast, inte 2,5 timmar på spinningscykeln. Tur att jag hade rätt så stor tränings-bh med mig och mina ganska täckande dambibs från Rapha. Fick bli det, en småudda kombination som dock visade sig vara väldigt skön med tanke på hur varmt och svettigt det blev i spinningssalen efter ett tag. Fick en hel del blickar, uppskattade från herrarna (avslöjande klädsel?) och smått föraktande av tjejerna (hade glömt att raka mig under armarna och sånt bryr sig bara tjejer om har jag märkt).

I övrigt gick passet bra även om jag för det mesta cyklade stående, speciellt under passets andra hälft. Helt enkelt för att jag får sånt tryck på de känsliga delarna på en spinningsbike... Oavsett hur jag än ställen in cykeln. Jag får aldrig ont i rumpan, däremot mellan benen. Så van vid smal, utskuren sadel på min riktiga racer. Den kan jag nöta på i timtal. Inga problem. Men vettefan vad det är med spinningsbikes? Oavsett inställningarna / bibs så gör det ont efter en timma!

Egentligen föredrar jag korta, intensiva spinningspass. Då vet jag att jag har en timme under vilken jag får ta ut mig helt och hållet. Nöta, det är roligare utomhus.

Men jag är glad att jag genomled gårdagens pass ändå! Sket i att ta det lugnt utan körde mig tom. Älskar känslan. Fattar inte att vissa folks förstör den genom att trycka i sig massa socker under passets gång. Vakna, det är ingen tävling här utan vanlig träning. Bättre att fylla på innan / direkt efteråt. Skriver mer om det i ett senare inlägg.

Idag står jag över lunchspinningen (gissa anledningen) och kör CrossFit alternativt BodyPump på kvällen istället.

Gulasch & maratonspinning

Hej.

Vilken slapp och skön helg det har varit (efter fredagens festligheter, alltså).

Gårdagens spenderades i sängen med avbrott för existentiella behov så som födelsedagsfrulle, promenad till mataffären och sånt.

Idag skickade jag ut babyn på en racertur ute i ruskvädret (fast han gillar ju sånt).
Så har jag passat på att jobba lite, fundera lite, skriva lite, sjunga lite, dra igång en mustig gulaschgryta till ikväll och så trycka i mig lite choklad.

Nu är det snabba ryck!

Tar med mig två stora vattenflaskor. På med bibsen.

Dags för det längsta spinningpasset någonsin - 2,5 timmar med bäste instruktör-Fredrik ska det bli.
Rapport kommer förstås!

Har ni haft en skön helg?

Styrfylla?

Hej.

Trött idag. Peter fyller år och igår var det fest.
Slutade med att vi blev stoppade av polisen!

Vi:

• Körde lite vingligt
• Körde mot rött
• Hade inga lysen på
• Jag satt på pakethållarn.

Polisen var dock snälla så vi klarade oss utan böter! Eller, han ville ge oss böter för avsaknad av lysen men fick något viktigare att åka till så vi klarade oss.

Imorgon blir det 2,5-timmars maratonspinning med världens bästa Freddan-instruktör! Kul!

Fredagstankar

Ute är det grått men här inne

alltså i själen! -

är det varmt och skönt.

Jag börjar bli klar med ett jobb som tagit nästan all min vakna tid och energi de senaste veckorna.

Jag hade ett till synes misslyckat men egentligen riktigt lyckat (tack, tack kära damer för era ovärderliga tips och idéer!) möte i Stockholm igår.

Jag fick dessutom pussa en hel kväll på den kanske sötaste hjässan i världen tillhörande en sexårig lillebror.

I helgen fyller min Peter år och det ska firas!

Träningsmässigt har jag tyvärr inte nått mitt veckomål på minst sex timmar intensiv träning (förutom vardagsmotion, promenader, stretching o d) men veckan är ju faktiskt inte slut än. Verkar bli en del spinning imorgon och på söndag...

Och så avslutar vi detta positiva inlägg med lite glada minnen från årets kanske mysigaste fest!

Visst är det skönt med fredag?

Idag är en sån dag

Hej.

Idag är en sån där dag då mycket lite känns rätt.

Dels så önskar jag att dygnet hade minst tio timmar extra utöver de tjugofyra standard.
jag har så mycket roligt jag vill hinna med.
Men det tråkiga tar alltför mycket tid just nu.

Jag oroar mig för allt och ingenting och blir nästan lite förbannad på vissa.
trots att de egentligen bara är sig själva.

Jag är nervös inför mötet med stort M imorgon.
hoppas innerligt att det kommer att gå bra. för mötet handlar om något jag tror riktigt, riktigt starkt på.
jag hoppas jag kunde berätta för er om vad mötet handlar om men inte än.
Men jag lovar att göra det tids nog oavsett utgången!

40 längder à 25 m blev det igår iaf, blandade simsätt.
Riktigt skönt! Jag och Linda satt i bastun och kurade lite efteråt.
att simma är gott för själen och jag kom hem rätt så harmonisk igår. men idag vill jag bara hoppa in under filten och bara ligga ner.

Ja, vissa dagar är såna och jag känner att jag måste acceptera det. Men bara idag.

Testa din cykelnördighet med 10 snabba!

Ett roligt inslag på lördagens cykelfest blev tipspromenaden på - tadaa! - cykeltemat. Oj så skoj det var att hitta på de rätt så kluriga frågorna som skulle testa cykelnördigheten hos gästerna.

Och nu har även ni chansen att "hemmatesta" er.

Här är frågorna, de rätta svaren kommer om ett par dagar! Ni får gärna slänga in era svar i kommentarsfältet. Tänk dock på att det är ingen idé att googla fram svaren då detta är ett självtest och på skoj :)

Så, här är frågorna!

Den femfaldige Tour de France-segraren Miguel Indurain skiljer sig från de vanliga dödliga genom sin otroliga fysik. Ett exempel är Indurains vilopuls som är känd för att vara bra lägre än de flestas. Men hur låg var då Indurains vilopuls då den var som lägst, dvs. under cyklistens glansdagar på 90-talet?

1 32 slag/minut

X 26 slag/minut

2 28 slag/minut

---

Den italienska tillverkaren av exklusiva cykeldelar Campagnolo är även kända för att ha utvecklat prylar som vi vanligtvis inte förknippar med cykling. Tänka sig att firman även bidragit till amerikansk rymdforskning! Allting började dock 1927 med en liten men ack så oumbärlig uppfinning av herrn Tullio Campagnolo himself. Men vilken uppfinning då?

1 Självcentrerande vinöppnare

X Bakväxel

2 Snabbkoppling

---

Mitt bland lavendelfälten i det vackra Provence ligger ett berg med ett närmast månlikt landskap – det legendariska Mont Ventoux. ”Jätten i Provence” är känd för att bjuda på en av de tuffaste stigningarna under Touren. Tyvärr går det inte alltid smärtfritt. Berget är känt för ett minnesmärke över en proffscyklists död under stigningen år 1967. Men vad hette cyklisten?

1 Tom Simpson

X Marco Pantani

2 Homer Simpson

---

Vilken känds proffscyklist tillhör de läckra benen på bilden nedan?

1 Sir Chris Hoy

X Philippe Gilbert

2 Antonio Flecha

---

Vår svenska Alexandra Engen är en grym MTB-cyklist och inte mindre än världsmästare i sprint! I en intervju häromveckan berättade Alexandra om att hon dessutom funnit Jesus. Hur gammal var Alexandra när hon fann Jesus?

1 10 år

X 12 år

2 15 år

---

Den amerikanske cyklisten Greg LeMond är känd för att ha segrat i Tour De France med tävlingens genom tiderna minsta marginal. Med hur många sekunder vann LeMond över motståndaren Laurent Fignon år 1989?

1 8 sekunder

X 10 sekunder

2 6 sekunder

---

Eddy Merckx, finns det något han inte vunnit? Under sin fantastiska karriär hann den belgiske cyklisten med att dessutom sätta det längsta timrekordet. Hur långt kom Eddy på en timme med sin, med dagens tempomått inte speciellt aerodynamiska cykel?

1 51.596 km

X 51.151 km

2 49.431 km

---

Det finns ett lopp snäppet skitigare och grövre än de andra. Loppet mäter 261 km och 55 km av dem avgörs på gatsten. Tävlingen brukar kallas l'enfer du Nord (helvetet i norr). Vem vann loppet i år?

1 Tony Martin

X Tom Boonen

2 Fabian Cancellara

---

Årets mest kända cykelbritt är utan tvekan den stilige Bradley Wiggins. Förutom att vinna Tourer och OS gillar ”Wiggo” sin fru, sina barn, öl samt en viss brittisk subkultur han gärna pratar om. Frågan är vilken subkultur då?

1 Mods

X Skinheads

2 Punks

---

Bonus:

Hur många kilometer (avrundat till 1 decimal) var den kända cyklistens Graeme Obrees första lopp han någonsin deltog i? (Tänk på att avståndet i Storbritannien räknas i miles så här gäller det att tänka till…)

Hydrodynamik och grön gegga

Hej.

På dagens träningsschema står det - tänka sig! - simning kl 6 med en tjejkompis. Det var inte igår (men jag kan ju liksom inte hinna med allt)

Jag simmade hela min barndom.

Lärde mig att simma på landet. I favvosjön på Karelska Näset. Medan mamma metade abborre.

Helt fantastisk sjö för små nybörjarsimmare om jag får säga. Grund på precis rätt ställen och djup också. Med hala, gröngeggtäckta klippor man kunde åka nedför rakt in i det kalla friska vattnet, roligare än alla vattenrutschbanor i världen! Plask! 

Och så skar man sig om knäna också, på de små vassa stenarna på sjöbotten, när man skulle ner och leta skatter under vattnet.

I stan var det något tuffare. Jag skrevs in i en simgrupp bestående av något äldre konstsimmande tjejer med hydrodynamiska mössor och sportslig stolthet i blicken. Tävlande tjejer. Säg att jag var nio. De var tolv. Stor skillnad.

Snacka om att jag var skraj! Stod och tryckte i duschen och ville aldrig komma ut, livrädd för de vuxna tjejerna. Mamma hade köpt en jättegullig persikofärgad simmössa till mig. Med blommönster har jag för mig.  Jättegullig var den, men knappast hydrodynamisk. Så jag stod där, smal som ett streck, med långa darriga ben, svaga armar. Det enda som putade ut var den darriga läppen och så magen kanske. Jepp, precis så såg jag ut - tunn och med putig mage.

Konstsim blev ingen hit. Inte gruppdans heller (och inte kör heller, för den delen, men det är en annan historia). 

Jag gillade att simma ensam, simma snabbt, långt och målmedvetet. Jag kunde för allt i världen inte förstå varför jag måste göra samma rörelser som nio andra. Man kom ju ingenvart, de hydrodynamiska mössorna till trots.

Och så ljudet. Det metodiska, dova bankandet av metallföremål mot bassängkanten. Ett tu tre. Ett tu tre. Gör rätt. Gör som alla andra.

Bankandet upphörde inte i och med min övergång från konstsim till klassisk simning. Tränaren var hård. Jag gjorde mitt bästa. Armarna blev starkare. Axlarna bredare. Lungorna blev världsbäst på att andas. Jag blev riktigt snabb. Jag hade nu ingenting emot att simma bredvid de andra. Men enbart bredvid. För att komma i mål ensam.

Med simningen kom också de konstanta förkylningarna. Det konstanta kissandet. Klorsmaken i munnen. Men också självförtroendet. Och kärleken till vattnet.

Fortfarande trivs jag bäst i öppna vatten. Stora svala sjöar. Och hav, helst med vågor att kämpa emot. Tunna hala vattenväxter som smeker mina vader. En vetskap om alla hemligheter på botten. Drömmar om skepp och frihet.

Och så en liten gammal simhall (jepp, Kristiansborg borde tas tag i snarast!) här i Västerås och ett par-tjugofem längder en tisdagseftermiddag.

I rena rama träningssyften. 

Helt ok faktiskt. Jag vet ju - sommaren kommer förr eller senare och tar med sig öppna vatten.

Morgonpuss, spinning & Tour de Fest

God morgon.

Oj vad lyckad och mysig fest det blev i lördags! Lika nervös jag var inför (ni vet, nya människor man aldrig festat med förut utan "bara" cyklat med) - lika lugn jag blev när alla glada gäster var på plats och såg ut att ha riktigt roligt.

Jag kommer förstås att lägga upp utförlig festrapport och bilder senare. Under tiden kan ni läsa den detaljerade rapporten från Tour de Fest (cykelrundan inför kvällsfesten) på Johans blogg.

Men nu ska det hinnas med lunchspinning och lunchcore med några kollegor!

Stort hjärta till mina fina cykelvänner. Puss!

Festlig fredagsplanering

God fredagskväll!

Var på väg att posta i morse:

Egentligen är väl fredag ingen bra dag att skriva to-do-listor-på (normala människor gör väl sånt på måndagar?) men nu handlar det ju om så roliga saker att de platsar bra i en fredagslista!

Så, vi kickar off dagen med en liten glad to-do-lista för idag!

• Skriva ut alla de tio 1 X 2-frågorna som ska pryda väggarna i festlokalen imorgon (och jag lovar, de är inte nådiga och toppas dessutom med en utslagsfråga också ifall flera råkar ha lika många rätt...) 
• Ordna med pallpriser för morgondagens 10 X 2-cykeltävling. Bergspriset är klart och prydligt vikt. 
• Skriva ut recept inför morgondagens buffémiddag. Gissa om pasta blir huvudingrediensen! 
• Storhandla mat! mat! mat! till buffén och dryck till fördrink förstås. Älskar att storhandla inför fest! Nästan lika roligt som att laga maten sen :) Imorgon skickas gubbsen ut på en lite preparty-runda "Tour de Fest" i Johan "Swyzaks" regi och under tiden är köket mitt och stereon också min. 
• Kom på förresten en till sak då - att fixa klart spellistan inför festen. Förslag på låtar mottages men tänk på att inga dansband tillåts. 
• Kanske, kanske hinna klippa mig (men jag överlever nån vecka till tror jag)

Och nu många timmar senare:

Maten inhandlad. Drycken inhandlad. Klippningen får vänta (som vanligt dårå).

Nu blir det till att cykla hem, laga oxfiléplanka (Peters specialité), hitta på och skriva ut de sista frågorna samt kanske, kanske hinna med ett bad.

Här kommer en liten tjuvtitt in i festlokalens kök. Ha en super fredagskväll nu gott folk så hörs vi imorgon!

Energin, visst hörs den?

Jag kan det här ljudet utantill.

Ljudet av spinningsalen innan stormen.

Swisch swisch går det. Lätt rullning.

Ju fler som droppar in, desto tydligare. Swisch swisch.

Glada miner. Hälsningar. Koncentration.

Swisch swisch.

Sedan, när salen är full, när basen sänker sig tyngre och tyngre över cyklisterna, när motståndet ökar i takt med att minerna blir mer och mer sammanbitna och jävlanammor kommer fram istället för naiva före-träningen-leenden, ja då är det inte bara det tysta rulljudet som hörs.

Då hörs rumpor som kränger över sadlarna.

Då hörs stönanden från dem som inte riktigt klarar att vänta med att gå upp i puls utan vill, ska, nu (typ såna som jag).

Då hörs instruktörens alltmer hesa glada röst.

Då hörs tankarna. Djävulen inuti en som snällt ber en att trampa snällare men man lyssnar inte.

Då hörs energin.

...

Och sedan, plötsligt, när man tror att man inte orkar längre...

swisch swisch.

Dags för utrullning och stretching.

Igår blev det distansspinning (75 min) samt en omgång SkiErg

Monstertruck i magen

Det finns en dag i månaden. En dag som inte får inträffa under samma dag som ett viktigt lopp. En dag då det känns som att det åker en monstertruck inne i min mage, då benen tycks väga sisådär två ton mer än vanligt, då diverse andra kroppsdelar värker åt höger och vänster och då jag känner mig tjock, yr, trött och varm.

Idag är en sån dag.

Och jag som skulle springa backintervaller före lunch idag. Tur jag hann träna hårt och länge igår kväll innan helvetet brakade loss!

Fem cykelsaker jag gillar just nu.

En urgullig silhuett föreställande ett cyklande par (varav en kanske är nybörjare?)

En helt nödvändig väska med cykelpendlande räv på, inga konstigheter!

Ett par manschettknappar i finaste cykelventilutförande

Silvercykelarmband

Och mintgröna glasunderlägg med historiska motiv.

Alla fem kommer från Etsy där man kan köpa och sälja hemgjorda / vintagesaker till rimlig peng.

Vilken är er favorit?

Nya klubbkläder!

Hej.

Igår blev det en spontan (glömsk som jag är) cykeltur till Team Sportia på Erikslund för utprovning av Västerås CK:s nya teamkläder.

Kräsen som jag är måste jag ändå säga att designen är riktigt lyckad i år! Kanske mest tack vare randen* som har tillkommit. Ja, det måste vara randen.

Tyvärr var det inte VCK-färger man fick prova ut utan de standardkläderna som Crafts representanter hade med sig. Tanken var ju mest att var och en skulle hitta sin rätta storlek. Kläderna var fina och hade bra passform.

Det kryllade av till synes likadanda kortärmade långärmade vädertåliga tröjor...

... samt halvnakna (här blygsamt skymda bakom ställningarna) klubbmedlemmar som skulle prova och ha sig. Stämningen blev något högljudd när en annan, lite mer high-tech variant av standardtröjan och -byxan utannonserades.

Min kära cyklist hade riktigt svårt att bestämma sig. Det vills ju så gärna mest high-tech och coolast och bäst men blir jobbigt när det high-techigaste bästaste coolaste inte sitter lika bra som det näst bästa. Gnälls lite.

Jag passade på att prova lite tröjor och så men förköpte ingenting. Dels för att det kostar mycket pengar som jag inte har lust att lägga ut just nu, dels för att jag lagt rätt mycket på de nya kläderna från Rapha för inte så länge sen. De klubbfärgade kläderna kommer ju ändå inte att komma ut förrän i vår. Och tills dess får jag klara mig med dem jag har.
__________
* randen - den vackra detaljen på klassiska (och retro) cykeltröjor à la världsmästartröjan, som snyggast här

Världens kanske bästa passbeskrivning?

Måste bara peppa för detta inlägg i en ny blogg jag hittade häromdagen. Är inte detta den bästa beskrivningen av en cykelklubbsrunda någonsin?

Ännu en gång trodde jag det var kört redan vid uppvärmningen. Jag såg säkert förjävlig ut med snor å dreggel i hela fejan plus att jag glömt glasögonen hemma! Vilket pucko, då kan man ju inte ligga på rulle! En skön dusch med lera och grus sköljde mina ögon och min gom. Riktigt crisp.
Regnet regnade och cyklisterna cyklistade sig riktigt brutalt. Backarna var groteska!
Då e det ju jättesnällt att gubbarna tar sig tid å vänta och heja på och tipsa och hjälpa. Lite synd om dem e det som får vänta hela tiden, men mest synd om mig e det som e så otränad ändå. :)
Jag fick för första gången i mitt liv kramp i en muskel! Läskigt tyckte jag, coolt tyckte gubbarna.

Haha, bäst ju! Inlägget tillhör en stark donna som kallar sig lvgHanna och jag kan inte annat än att hålla med gubbsen: COOL! (plus att jag vet precis hur det känns, till 100 % liksom)

Hannas blogg hittar ni här.

På tal om kylan.

Hej.

Äntligen har jag träningsvärk i de "nya" musklerna! Innan jag började med hardcorecykling (höhö) så tränade jag egentligen mycket mer allsidigt. Jag sprang på diverse F&S-pass, testade nya träningsformer hit och dit och höll igång lite allmänt. Men så kom cyklingen och tog mig med storm och tja - inte fan ville jag göra något annat än att cykla. Och springa lite dårå. Men nu mina vänner, nu är det kallt ute igen.

Vissa tycker att kylan bara är en dålig ursäkt för att pausa utecykling (vilket jag förstås inte har gjort, utan bara minskat på). Och visst, så är det säkert också. Men kom ihåg att du tränar för din egen skull, inte för att bevisa något för omgivningen. Och framför allt - se den här tiden du drar dig för att cykla ute som en tid kvalitetstid för kroppens övriga muskulatur. När tränade du bålstabilitet sist? Och armar? Ryggen? Ja, den onda, stela, alltför krumma cykelryggen? Jo, jag tycker själv att det är skittrist att inte bara kunna dra på sig ett par bibs och en kortärmad, hoppa på sin bike och bara dra ut - men jag väljer att se denna paus från cyklingen som välbehövlig. Dessutom måste jag köra igång hela kroppen inför skidsäsongen.

För att hålla igång benen vardagscyklar jag, kör spinning ca två-tre gånger i veckan. Sen tränar övrig kondition / styrka de resterande dagarna. Är det sol och skönt ute så cyklar jag förstås ute. Måste förresten köpa mig en sån där "gunda", mina höstbibs är lite väl ventilerande runt härligheten för att få kallas höstbibs.

Igår körde jag 30 min step, 30 min core, en kvart crosstrainer på hög tyngd samt testade den nya SkiErg-maskinen. Fick 3,16 på 500 m på ok belastning. Ska förstås öka. Rätt så kul maskin, denna SkiErg.

Så - nu har jag härlig träningsvärk och om en timme är det dags att hoppa på damtrallan för att cykla till spinningen.

Newton called, he said physics was down during the making of this video

Paradiskyckling

Alltså helt seriöst, det finns ingen godare kyckling än de vitlöksmarinerade filéerna på Laxmi i Västerås. Bara namnet liksom: Garlic Chicken Tikka sizlar - vitlöksmarinerad kycklingfilé i yoghurt med aromatiska kryddor, tillagad i tandooriugnen och serverad på en varm järnform med kryddad sallad. För att vara indisk mat så smakar det verkligen inte speciellt förutsägbart tråk-indiskt (tänk hopklibbat ris och standardcurrygegga). Jag och Linda sitter och dör godhetsdöden fortfarande fast det har gått två timmar sen lunch. Är ni i Västerås och ska äta varm mat ute så äter ni här punkt slut.

På cykeln till jobbet (bildbomb)

Hej! I morse var ljuset sådär lagom perfekt för att föreviga min dagliga cykelrunda till jobbet. Har ju länge pratat om att lägga upp ett sånt inlägg men är oftast för stressad för att hinna fota.

Så rullar jag ut från det (för det mesta) vindstilla Klockartorpet där jag hänger kungligt i en trea tillsammans med alla cyklar och en het manlig cyklist.

På vägen till denna busshållplats passerar jag en statoilmack, en kebabgrill (Hemdals, stans lätt godaste vitlökssås!) Som ni ser är Västerås några milslängder ifrån säg, Gamla Stan i Stockholm. Men för en som gillar industriell charm så funkar det perfa.

Jag passerar en ettrig liten bro som är skön att cykla nedför men dryg att cykla uppför om man cyklar på en oväxlad damtralla med tre matkassar, en ryggsäck och en påse ostbågar, säg.

Från bron är vyn över E18 minst sagt storslagen. Vill man så kan man vinka till bilisterna. Av nån anledning tutar de sällan tillbaka annat än när man går istället för att cykla, med kort kjol dessutom. Typiskt bilister.

Som sagt, jag älskar Västerås. Men Pilgatan är ta mig stans fulaste gata och nånting. borde. göras. (håller ni inte med så är det för att jag är en så otrolig duktig fotograf som zoomar in de få stackars poppelträna istället).

Vi närmar oss stan, nämligen Kopparlunden! Fråga inte ens hur många tentor jag skrivit i just denna lokal som förr i tiden huserade Metallverkstäder och dylika saker.

Husen börjar bli misstänksamt vita och moderna... Ah! Vi är ju i ett av stans "finare" områden. Här bor man om man har koll - inte annars.

Faktum är att stans finare områden är rätt så fina och jag hade inte bangat på att bo här. Problemet är att det inte räcker med koll utan man måste ha cash också :(

Här går det undan!

Förbi bygget jag egentligen borde undvika för de visslar och skriker saker (inga dumma utan såna där saker byggarbetare skriker till tjejer) efter mig. Jag varken skriker tillbaka eller visslar tillbaka men det sistnämnda är för att jag inte kan vissla. 

Åh - ett ännu finare område! Now we're talking. Vita prefabhus i all ära, men mitt hjärta slår för gammelputs och småsnea vägar från sjuttonhundratalet eller så. 

Tio meter längre bort - studentboendet Folkets Hus där jag huserade i kanske fyra år innan jag bangade stället till förmån för kungstrean på Klockartorpet! Frisk kontrast mot all den dammiga putsen, eller hur? ;)

En nyanlagd cykelbana inte en jävel stadsflanör bryr sig om!

Zyklar!

Skulpturpojk jag gillar! Kan dock fortfarande inte röna ut om grabben är deppig eller helt enkelt trött. Vad tror ni?

Få kollar upp mot de här terrassvåningarna, men de tillhör faktiskt det enligt mig mest estetiskt tilltalande huset i stan. Synd bara att det är så trist igentaget av alla plottriga affärer & stuff, så ingen orkar ens titta upp mot taknocken. 

Såg häromdan att en liten babysköldpadda har flyttat in till stan!

Och så närmar vi oss de klassiska västeråsvyarna - Stadshotellet på torget...

 ...Domkyrkan...

...gamla Gamla stan...

Och så ååån! Se så vacker den är och ligger precis vid jobbet och Peter säger att det finns färnor i den. Jag ser dock varken färnorna eller skönheten ty just min arbetsplats vetter ut mot en fet parkering men det gör inget för jag gillar mitt jobb ändå.

Framme!