Jag vill inte bli en sån.

Var och köttade mitt stackars ben inne i "oasen" på gymmet igår. Eklektisk musik, dämpad belysning, sammanbitna stretchande motionärer, kontemplation med mera. Helmys stämning med andra ord. Låg där på min Grid-foam roller och hade ont lite mysigt sådär.

Tills det kommer in två gymnasiebrudar och börjar stretcha och babbla på högt och gällt som fan. Den ena är av någon anledning oerhört intresserad av den andras familjesituation och den andra drar på om sin farsa som inte bryr sig om hennes plugg bla bla och om nån jäkla snubbe och hit och dit. Har skitkul och garvar saftigt och högt. Så ouppfostrat är min första tanke!

Hör de inte Didgeridooljuden?

Ser de inte våra sammanbitna miner?

Känner de inte av den eklektiska stämningen?

Kan de inte bara hålla käften så en kan gå in i sig själv och koncentrera mig på saken 

Så sitter jag och stör mig och stör mig lite till och liksom brusar upp inombords och suckar inombords och till och med kokar lite inombords

och sen blir jag plötsligt nykter och skraj för mig själv!
för usch, håller jag på att bli en sån där tråkig lillgammal person som stör mig på babblande flickor skidbackar i osten tuggummituggande ungdomar trasig kaffemaskin etc?

nej usch! De är ju bara glada och vänskapliga mot varandra
precis som jag är när jag är med mina vänner (även om jag är nog så hänsynsfull, eller i alla fall försöker vara det)

Nä. Uppfostra dem, det får någon annan göra. Jag tänker inte bli en sån som irriterar mig på andra glädje bara för att det råkar störa mina tio minuter av rehab.

Jag vill inte bli en sån.

Jag ska inte bli en sån.

Hur hade du reagerat?

//Einar-katten