Ett löfte till mig själv (inget pompöst, jag lovar, ba ett träningslöfte lixxom)

Nä nu har jag bestämt mig - inspirerad av alla glada morgontweets från morgonpigga cyklister.
Bestämt mig för att om inte dygnets timmar tänker räcka till så ska i alla fall jag göra det.
Bestämt mig för att nästa racersäsong, då ska jag morgonträna.
Jag ska tvinga mig upp så jag är påklädd senast sju.
Köra en timme.
Så jag är på jobbet senast åtta.
Duscha max en kvart-tjugo minuter.
Så jag är arbetsför senast halv nio-nio.
Jobba den vanliga tiden.
Sedan träna vidare.

Det kommer att bli sjukt jobbigt i början.
Jag kommer att vara sjukt trött.
Irriterad, hungrig och motig.
(jag vet ju hur försöken tidigare varit. Oftast cyklar jag iväg till någon tjejkompis ett par-fem mil utanför Västerås och slaggar där med den goda intentionen att cykla till jobbet på morgonen. Sedan slutar det alltid med att både jag, tjejkompisen och racern åker bil till Västerås)

Men jag kommer att fixa det.
Inte varje dag, men i alla fall ett par dagar i veckan - kanske de dagarna jag inte kör med klubben utan tränar styrka eller core eller något annat tilläggigt måstigt.

Och om ni undrar om jag är störd som sitter och planerar mars när det inte ens är november ute så ska ni veta att jo, jag är störd och måste planera sådant fett långt i förväg för att hinna ställa in mig, kitta upp mig (så klart!).

Och som med så mycket annat så vill jag förstås engagera flera. Tids nog ska jag försöka skrapa ihop ett morgonpiggt gäng som tillsammans planerar och genomför morgonrundorna och kanske tar en frukostmacka ihop. Grupptryckets makt är enorm och sådana som jag kan behöva arselsparkas peppas till sådant som svala morgonturer när jag mest vill ligga och drömma om djurbäbisar och sydländska berg.

Periferigruppen - jag räknar med (vissa av) er! Kan också tänka mig att det finns seriösa Västerås CK-are som är sugna.

Så nu vet ni. Jag har bestämt mig.