fredag 29 juni 2012

Dagens ajajaj

Klumpig sate. Kramade asfalten imorse utanför DHL:s paketutlämningsställe, bara för att jag hade bråttom, hade noll koll på mina fötter, skulle "bromsa in" coolt framför tio enorma lastbilar (parkerade, med chaffisar i) etc. (Den tvättade och desinficerade) utgången presenteras på bilden nedan.




torsdag 28 juni 2012

Tour de France 2012 official Spotify playlist

Hej kära cykelfolks!

Om en vecka är det dags för årets Tour de France.
Jag kan nu berätta att vi kommer att se några etapper på plats... Mer om vilka, senare.
Men jag har förstås redan nu börjat peppa med en alldeles (enligt mitt tycke) somrig och franskt klingande (med få undantag) lista på Spotify som ska bli till musik som får spelas i bilen på väg ner till Touren.
Listan är långt ifrån färdig utan kommer att uppdateras ända fram till avresedagen, dvs. nästa fredag. Kom gärna med egna förslag på musik som passar Touren!

Så - varsågoda - här kommer den - Cykelkattens Officiella Tour de France 2012-lista! <3





Om ni vill lyssna på listan direkt i Spotify alternativt prenumerera på den så klicka här istället. 

À bientôt!

Har ju förresten glömt att berätta att min blogg nu finns på Bloglovin. Så in och prenumerera så slipper ni missa nåt inlägg! Klicka här för att prenumerera :)

onsdag 27 juni 2012

Wheel sucker (varning för extremt posande)



Modeller: Princess (Tune) och Furious Fred (Schwalbe)
Plats: Gudinge Hamn
Fotograf: Peter E.

Lite gnäll och lite cykling

Tjenare!

Usch vilket segt väder det är ute... Känns så där föråskigt hela tiden och jag blir värkig och seg i skallen av detta väder... Kan det inte förlösa sig lite genom säg, en rejäl regnskur under natten eller liknande? Har gått runt smådeppig och lättirriterad i dagarna två. Usch vad jobbigt det är att vara en humörmänniska som lätt påverkas av vädret. Tänk om man vore en mindre känslig jävel som ärligt kunde glädjas åt vilket väder som helst "så länge det inte regnar"?

Usch, slut på gnäll Katja!

På den positiva sidan:


  • En förhoppningsvis fin och snabb cykeltur väntar efter jobbet <3 Har inte riktigt bestämt mig än vart det bär av.
  • Rapha-paketet har kommit... Måste hinna hämta det innan 17.00 sa tjejen i luren! Spännande, såg att de hade skickat med en present också...
  • Planeringen inför Resan pågår för fullt! Jag har ju inte riktigt avslöjat vart vi ska men ni har säkert förstått att höga berg är inblandade i och med den antagna Rapha Rising-utmaningen... ;) Lovar att snart komma med ett inlägg om resan!
Hoppas ni har det fint därute, ses kanske på vägen ikväll!

tisdag 26 juni 2012

Och vi reser oss igen... denna gång med Rapha Rising 2012!


Nu har jag head over hills småhetsat mig själv och Peter (som för övrigt genomfört förra Rapha-utmaningen Festive 500 med bravur) till att anmäla oss till årets Rapha-utmaning Rapha Rising - The Circle of Death.

Utmaningen består av följande:
Rapha is inviting riders everywhere to join the peloton (if only in spirit) by challenging them to climb the combined elevation of the Circle of Death during the period Le Tour is in the Pyrenees - 6,881 metres between July 15-22. All of the riders that complete the challenge will receive a Rapha Rising roundel celebrating their achievement, plus the chance to win a limited edition Trek Madone 6.9 (Rapha)
Med andra ord har man en vecka på sig att uppnå en total stigning på nästan sju kilometer. 

Lätt som en plätt?

Nja...

Jag kan inte riktigt påstå att jag är någon vidare bergsget - än.

Men, vi har ett litet ess i ärmen.

Under tiden för Touren kommer vi att befinna oss i ett land med väldigt vackra och ståtliga berg...

Så kanske blir inte utmaningen för omöjlig ändå. Tycker dessutom det är roligt med utmaningar även om det skulle råka skita sig för att man säg, väljer ett chilla med ett glas rosé istället för att klättra den där sista kilometern. Man är ju ändå inte mer än en solskenscyklist ;)

Här har ni en väldigt bra beskrivning av hur utmaningen går till. Här anmäler ni er till utmaningen.

Ses uppe i bergen!


Du vet att du är smått konstig...

...när du ägnar tiden som det tar för pajen att bli klar i ugnen, att förhöra din kille på vilka färger, cyklar, kompontenter samt ryttare som de olika teamen har i årets upplaga av Touren.


The devil wears... Rapha

Hallojs. Nytillskott i garderoben här.


Women whose shapely curves have prevented them enjoying Rapha’s cycling kit can now slip into something stylish as the brand offer their first female-specific clothing.
Similar in styling to the men’s and made of a merino and polyester mix, the Classic Jersey is warm on cool mornings, lovely and soft against the skin and wicks well.
The length is good, with gripper on the hem to keep it in place while riding, and it’s full of features – deep pockets, neck-friendly housing for the full-length zip (easy to get on and off and loads of venting) and a ‘bite’ patch on the collar.
After struggling to squash into various items of men’s Rapha kit it’s great to have something that fits comfortably around the bust and hips. Arm warmers are included, and it comes in black too (Bikeradar)
Det finns dem som kallar Rapha som urban conspiracy against grass-roots cycling samt Prada on a bike. Jag struntar i vilket, men jag vet att jag vill känna mig både snygg, torr och bekväm. Därför tjackar jag Rapha, i alla fall när jag har råd :) Då vet jag att jag spar hellre än slösar, eftersom en kvalitetströja håller bra mycket längre än en halvtaskig utav sämre material.

Förresten så har jag aldrig förstått varför fler märken inte satsar på naturmaterial.

Mitt livs favvotröja (som tyvärr är för lite nu) var gjord utav (torkade, bearbetade, tvinnade and whatever else) brännässlor. Det ni.

Till tröjan tillkommer armvärmare


samt en söt liten halsvärmare i ull


Hoppas bara grejerna hinner komma innan Resan... 

Hur tänker ni gällande sportkläder (och priser)?

måndag 25 juni 2012

Cykling i Hållnäs, sill, gos och en sjujäkla massa mygg

Hej!

Tyvärr är den härliga midsommarhelgen över för i år.
Tur att det finns ett gäng bilder med fina minnen inbakade! Tycker vi kollar in lite midsommarbilder. Självklart med cykling som fokus :)


När vi kom till Kussil så började vi med att skåla i en öl och glädjas åt det fina vädret! Då vi var på plats först av alla passade vi på att packa upp våra bikes och ge oss ut på en sightseeing-runda. Jag hade aldrig varit i Hållnäs-trakterna förut och Peter skulle testa sina nya Furious Fred-hjul inför CykelVasan (därav MTB istället för racer).


Vi hade vädergudarna med oss! Turen gick först till Gudinge hamn, vidare till Ängskär och sedan vidare förbi små hamnar, campingställen och andra fina platser. Vad jag njöt av naturen!


Hållnäs-floran känns väldigt spretig, en tall kan lätt stå och kramas med en syrén-buske samtidigt som en orkidé växer glatt bredvid, ja ni fattar - skärgården fast ändå inte. Lite Gotland-feeling blandat med Karelen. 


Man fick nästan lite Mallorca-vibbar när solen sken på som mest. På kvällen grillade vi och softade järnet!


Dagen efter passade vi på att ta ytterligare en cykeltur inför kvällens aktiviteter. Rätt som det var hamnade vi i Skärplinge med ett par wienerbröd och en varsin kall frappe i handen! Jag undrar egentligen hur ofta jag lyckas ta en cykeltur utan att unna mig nåt gott under/efter turen. Det positiva med det sistnämnda är att jag slipper ändra min kroppsvikt i Endomondo-appen speciellt ofta ;)


Framåt kvällen blev det dags för en båtutflykt ledd av de här två herrarna!


Med oss hade vi nubbe, bullar, sillsallad och ett gäng busungar. Ovanför oss hade vi ett gäng ondsinta tärnor som fått för sig att vi ville åt deras ägg. Men inte gav vi upp för det. Så där satt vi i lä och njöt av den fantastiska utsikten och lugnet!


Så här vackert var det.

Efter båtturen blev det dags att bege sig till några bekanta som hade ordnat med en gemytlig midsommarmiddag. Och där blev jag kär.


Det var nog länge sedan jag hade fått gosa med något så lent, ömt, mjukt och härligt. Valpen tog mig med storm. Tyvärr fick jag inte ta hem honom.


Dagen efter bjöd vädret inte på några vidare cykelmöjligheter. Istället gav vi oss ut på en fisketur ute i skärgården! Fiskelyckan var kortvarig - två abborrar och ett gäng spiggar. Äsch, tänkte vi och drog hem och åt en massa sill, rökt lax och annat gott.


På söndag blev det dags för hemfärd. Fast först skulle vi förbi Furuvik och hälsa på Peters kusse som bor där. Sjysst, tänkte jag, då kan jag ju cykla dit så blir jag hämtad med bil väl framme! Några meter efter starten kom dock världens största regnskur, efter en km var jag genomblöt och ynklig och fick vända, byta om och hoppa in i bilen "civilklädd". Lite tråkigt men inte kul att cykla nästan fem mil dygnblöt och kall!


Åh! - en väldigt fin Midsommar med massa nya upplevelser (och släktnamn, höhö). Nu längtar jag bara tillbaka till klipporna och havet och lugnet. Fast vet ni vad... Om två veckor är det semester och gissa vart det bär av då (och ja, det har med cyklingen att göra)? Det får ni veta alldeles snart! Hoppas ni hade en skön Midsommar :)

torsdag 21 juni 2012

Glad Midsommar!


Såja gott folk!

Västerbottenpajen är klar och ser läcker ut, cyklarna våra sitter fast i bilens cykelhållare, vädret är fantastiskt så jag gör som så att jag

tar mina blommiga gummistövlar (visst är de snygga?) och drar mot Gävle

Glad Midsommar kära cykelvänner! <3

Mina sätt att hitta motivationen

Igår gick jag Björnömilen med en tjejkompis som förutom att vara en väldigt fin tjej även råkar vara en sjujäkla bra löperska (att komma femma på Åvarvet säger en hel del!). Snacket kretsade kring träningsmotivationen.

Träningsmotivation är en svår fråga. Jag kan i alla fall ärligt erkänna att det inte alltid varit naturligt för mig att träna så mycket som jag gör - dvs. nästan varje dag. Hur gör jag då för att hitta motivationen?
1. Min älskade Specialized 2. Cyklistfika à la Katja 3. Glada medcyklistor vid ett fik i Surahammar
Efter många år av olika träningsformer, både inom- och utomhus har jag kommit fram till att jag måste tycka det är kul för att fortsätta. Låter det självklart? Jo, kanske, men hur många gånger gör vi inte saker för att vi känner att vi måste istället för att göra något som fyller samma funktion men som faktiskt passar just oss. Alltså, tränar på sätt som passar mig oavsett vad samhället (eller kompisarna, kollegorna, släktingarna m fl rekommenderar/tycker är "rätt")?

Nu kommer alla gym-lovers att protestera, men jag har insett att gym, för mig, är något av den tristaste träningen man kan ägna sig åt. Jag får inte ut något av att "hänga" på gymmet. Gymmet har varken frisk luft, gruppkänsla, sköna vyer, spännande händelser eller färggranna fjärilar alternativt fluffiga molntussar alternativt glada bäbisar som vinkar när man cyklar förbi. Visst, gymmet befolkas av folks man kan snacka lite skit med men... Vi har fått en fantastisk natur, så varför gömma sig inomhus?

Men hörni. Detta inlägg syftar inte till att peka ut rätt och fel träningsform. Min poäng är egentligen att du måste träna det som rocks your boat för att din träning ska bli njutningsfull, meningsfull och för att du ska ha motivationen att fortsätta - för börja är vi alla duktiga på.
1. Glada cyklister framför mig vid starten till Västeråscykeln 2. Mr Boonen på omslaget av Procyckling
3. Har fortfarande inte bestämt mig för vilken cykeldator jag vill ha...
Så även om tidningarna skriver att man är en tönt som väljer rullskidor framför iron pumping på stans coolaste gym - screw them. Det är ditt resultat och ditt liv som räknas.

Men motivationen min är inte uppbyggd av enbart det faktum att jag äntligen accepterat "mina" sporter.

Det finns några fler saker:

  • Snygg - och bekväm - träningsutrustning. Lyft upp handen den som tycker det kvittar vilken cykel man sitter på efter säg... sex mil. Plus så är jag ju en uppmärksamhetsjunkie - jag börjar till och med cykla (springa, dansa etc.) fortare när jag får uppmuntrande och beundrande blickar. Omoget? Låt gå. Men så är det. Känner jag mig snygg så tränar jag bättre, punkt slut.
  • Inspiration i form av snygga (cykel)tidningar, reportage, andras bloggar, andras berättelser. Jag älskar exempelvis när Peter passionerat pratar cykel. Då vill jag ut och cykla direkt. 
  • Stödet man får när man cyklar (eller tränar annat) i grupp. Jag brukar skoja att enda gången jag accepterar diktatorisk kommunism är när jag tränar. Led mig, peppa mig, skäll på mig, ryck upp mig. Tack :) 
  • Mål. Och då menar jag mål som att jag ska nå ett visst antal mil/vecka (eller timmar/vecka) - tack Endomondo, Funbeat och annat som håller koll på ens träning elektroniskt! - och mål som i nu cyklar vi till fiket och får oss en god bakelse. En god kaka som nalkas får mina ben att trampa hårdare, jag lovar!
  • Det faktum att jag när jag tränar kan sitta stilla utan stress om kvällarna, sover gott, har ingen hängande ont i ryggen (som man får när man har kontorsjobb som jag), har massa nya trevliga bekantskaper och upptäcker nya saker, varje gång, varje pass.
Här var några av mina motivationspunkter. Känner ni igen er? <3

onsdag 20 juni 2012

Très esthétique!

Sommar, tennis, fjolliga fransosmanagers och snygga retrotenniskläder. Även om nedanstående klassiker inte handlar om cykling så är känslan densamma! Très esthétique!


tisdag 19 juni 2012

Cykelporr (bokstavligt) och lite annat blandat

Hallojs!

Idag är en sån där dag jag inte kommer på nåt vettigt att blogga om. Därför nöjer jag mig med lite sjyssta länkar till andra med bättre fantasi.

  • Här är en trevlig video för alla Merida-lovers (byxmyndiga, alltså).
  • Här är en kille som stör sig på lagom-tänket i kvinnliga sub-grupper (under Vätternrundan, alltså).   "Och nu med risk för att skaffa mig ovänner. Tjejerna i SubXX körde på 8.40. Det är starkt kört. Men jag skulle vilja se ett tjejgäng som har en tydlig målsättning att åka så snabbt man kan. Som jag förstod det, och rätta mig om jag har fel här, så var det målsättningen från början men den urvattnades en aning när man tappade kontrollen över vilka som hakade på i satsningen. Målet blev då enligt uppgift mer svävande och mer i stil med at det skulle passa alla de som var med i gruppen. Inget fel med det, men som sagt, det vore kul att se hur snabbt en tjejklunga kan ta sig runt sjön utan att ta hänsyn till att alla ska med och så." Vad tycker ni, har Rytz en poäng här? Jag är splittrad. Å ena sidan så är det bra att alla som vill får vara med och köra, även om tiden blir lidande. Men självfallet blir det inte lika spännande då (om man nu ser ett motionslopp som en tävling). 
  • Här är tröjan jag misstänker jag råkar klicka hem innan dagen är slut. Jag ba dööör på färgen "fig" asså... (fjortissuck) :)
Till slut så får ni en bild på en svettig cykeltjej från gårdagens sexmilarunda Rytterne -> Strömsholm -> Hallstahammar -> Hem.


Snart ska jag ut på bensköljande långpromis med en tjejpolare, och på kvällen blir det till att hålla tummarna för att England klår Ukraina och att Sverige (förlåt förlåt) får stryk av Frankrike.

Jepp, ni gissar rätt. Det är EM-tips-tider på jobbet och jag måste måste måste klå gubbarna ;)

Hörs folks!

måndag 18 juni 2012

Mätta cyklisten: Snabb pasta med tonfisk & musslor

Hej.

Tänkte idag dela med mig av ett recept på enkel, mättande och nyttig rätt - perfekt efter cykelträningen då man inte orkar ställa sig vid spisen i två timmar innan resultatet är färdigt! Grundingridiensen är förstås pasta, men så är jag ingen LCHF-förespråkare heller.

För två personer behöver du:

  • 150 gram pasta
  • 1 paprika (valfri färg, men jag tycker att röd alt. gul blir godast)
  • 1 vitlöksklyfta
  • ½ purjolök
  • 2 burkar tonfisk i vatten
  • 1 burk rökta/vanliga musslor (konserv)
  • 1 burk crème fraîche
  • Några coctail-kaprisar
  • Salt
  • Peppar 

Och så här lagar du:

  • Börja med att sätta på en sjujäkla massa vatten för pastan. Glöm inte några droppar olivolja i vattnet för att pastan inte ska klibba ihop sig.
  • Hacka löken, paprikan och vitlöken. Fräs dessa i smör i några minuter - så att de får färg men behåller krispigheten.
  • I med crème fraîchen. Koka ihop.
  • I med tonfisken, musslorna och kaprisarna (gärna itudelade för mer smaksättning).
  • Blanda ihop röran med den färdigkokta pastan.
  • Servera med frisk sallad till!

Rätten kan varieras. Till exempel så kan du köra vitlök och gullök istället för purjolök och paprika. Prova att skvätta en droppe limesaft över tonfisken.

Bon appétit! :)

"Ingen är särskilt bra. Två av dem handlar om cykling."

"I början av 80-talet började medlemmarna i Kraftwerk bli runda om magen. Inspelningen av skivan Computer World hade varit krävande och bandet diskuterade om det fanns någon träningsform som passade deras image. Den konstnärlige motorn Ralf Hütter föreslog cykling.

Ologiskt, kan tyckas. Kvartetten från Düsseldorf var känd för sin futuristiska, kontrollerade, närmast kliniska, elektroniska musik. I låtar som The Man-Machine och The Robots hyllade de mötet mellan människa och maskin. Att flåsa upp för backar på cykel tycktes varken behärskat eller högteknologiskt.

Men Ralf Hütter menade att cykling förkroppsligade Kraftwerks idéer. Cyklisten hade ju total kontroll över cykeln, som i sin tur utnyttjade cyklistens styrka – en symbios mellan kropp och redskap, ”die Mensch-Maschine”.


Snart cyklade Ralf Hütter 20 mil om dagen. Han och kollegan Florian Schneider startade en cykelklubb, Radsportgruppe Schneider. När bandet åkte på turné hoppade de av turnébussen ett antal mil från varje konsert och cyklade resten av vägen. Kraftwerks två andra medlemmar valde efterhand att lämna gruppen. De tyckte att cyklingen stal tid från musiken. Det är lätt att ge dem rätt.

Sedan 1981 har Kraftwerk – som dessför- innan släppte åtta hyllade album på ett drygt decennium – bara gett ut sex skivor. En av dem är en samlingsskiva, en är en liveskiva och två är singlar. Ingen är särskilt bra. Två av dem handlar om cykling." (Adam Svanell, SvD 2012-06-18)

On the road again!

Igår kunde jag äntligen ta mig ut på en riktig landsvägsturen! Tack, foten :) Passade på att testköra mina nya skor, "klickisar" och handskar.


Turen gick till Ängsö, ett naturskönt område utanför Västerås.


Ängsö har naturreservat, hjortdjur, ett slott med allé, slottsspöken och en vacker brygga man kan sitta på.


Allén.


Vyn från bryggan.


Där satt vi ett tag, i kvällssolen (klockan var runt halv 9 på kvällen!) och njöt av ljuset.


Sen var det dags att ta sig hem för lite satans god tonfiskpasta.


Är förresten så glad för mina nya handskar med tryckavlastande material! Enda nackdelen med dessa handskar är att det nog kan bli lite varmt att köra med dem utomlands/i sommarvärmen (tänk 25+), men till lagom juniväder passar de utmärkt! Plus så sitter de jävligt snyggt.

lördag 16 juni 2012

Bläää!

Alltså hallå vädermakterna? Dels så är det synd på dem som kör Vätternrundan idag, även om jag hört ryktas att ett visst gäng från Västerås får en riktig italiensk hemlagad middag när de kommer hem… Håller tummarna för kamraterna från Västerås Cykelklubb, de gör säkert grymt bra ifrån sig!

Här i Västerås regnar det och är allmänt jävligt. Och jag som hoppades på en lång (men lugn) tur idag.

Nåväl, träna kan man göra på andra sätt.

Nu drar vi till Kristiansborgsbadet och simmar / spinner istället. Länge sen jag simmade, och det blir perfekt med tanke på min osaliga fot!

fredag 15 juni 2012

Gårdagens vackra cykeltur i skogen

Igår vågade jag ut min fot på en kortare (ca 10 km) cykeltur ute i skogen. Med den oväxlade damtrallan, förstås. My kind of MTB. Ville känna på lite så jag vet om jag är redo för landsväg ihelgen.


Det är dagar som igår som gör det värt att leva, känns det som. Så jädrans underbart ute - grönt, grönt, grönt. Och friskt. Allt lever.


Nyponblommor som omringar cykelbanan.


Väl framme vid Badelundaåsen fick jag en up yours av damtrallans kedja som bestämt sig för att hoppa av. Blev kletig om händerna... Igen.


Men äsch, kedjans fixades på nolltid och jag kunde på allvar börja njuta av den sagolika skogen. Andas.


Från att varit småledsen och hängig till att le stort igen!


Log åt fårskallarna som drönade järnet.


Drömde mig bort lite vid ett av mina favvohus i Västerås. Lyllos de som bor där! Nåväl, om ett antal år så bor jag också i en flott herrgård, så det så!


Förstå, de har en allé in till gården. Jag är en alléjunkie. Jag förstår inte varför alla vägar inte är alléer!


På vägen hem kunde jag inte låta somrigheten försvinna. Så jag blev tvungen att införskaffa mig ett par snygga sommarklänningar. 

Ibland krävs det inte mycket för en lyckad cykelkväll.

Välkommen sommar!

torsdag 14 juni 2012

Bloggtips: Bikeyface

Hej!

Idag vill jag tipsa om en något annorlunda cykelblogg - Bikeyface - som drivs av en otroligt kreativ cyklisttjej.

Vardagliga (cykelrelaterade) betraktelser illustreras med hjälp av egenhitade bilder som innehåller en massa humor. Så om ni då och då tröttnar på den mer seriösa cykelsportsrapporteringen så tycker jag ni lätt ska svänga in på Bikeyface. Smileyface är garanterat! :)

Här nere ser ni ett urval av bloggens comics.

På temat cykelbyxor...


På temat cykellooks...

På temat rött ljus (spana även mitt inlägg på temat)

På temat "övriga trafikslag" ;)
Alla bilder är skamlöst snodda från Bikeyface.

Fotuppdatering

Ibland är de enklaste metoderna effektivast. Voltaren gel plus (tråkig) vila så kanske jag kan cykla på egen hand ihelgen och kunna köra med klubben på tisdag nästa vecka. Peppar peppar!

onsdag 13 juni 2012

Cykelhat

Hej.

Idag vill jag skriva om ett jobbigt ämne för alla oss som inte bara cyklar i sportsyften utan även i transportsyften. Idag vill jag prata om cykelhat i tätorter (cykelhat i sportsammanhang à la kommentarerna under denna artikel är ett ämne i sig).

Nu är det ju lite så att cykelhat (precis som blogghat och mammahat) är ett ord som tillkommit i mediala sammanhang - just för att dagens informationsmättade samhälle måste ha ord som hat, sex, naket, [skriv in valfritt könsord] o d för att haja till. Låt gå. Jag är med. Jag är med på att ingen få egentligen hatar cyklister men att agg mot cyklister är ett etablerat, allmänt och tja, ganska så vanligt förekommande fenomen.

Men. Det finns en sak som jag inte riktigt är med på.

Och det är att det har blivit så pass legitimt att hata störa sig på cyklister att en annan till och med känner att hallå, ska jag skämmas lite? utan att ha något att skämmas för.

Ni vet, det där skämtsamma uttrycket Allt är cyklisternas fel! Artiklar som denna och denna kryddar bara lite extra på den gamla fördomen. Istället för att se infrastrukturen som en helhet till för samtliga medborgare pekas enskilda grupper ut som bovar i dramat. Sanningen är att våra moderna stadssystem är byggda av och för dem som besitter köpkraft stor nog för att bära upp dagens ekonomiska system (läs: bilister alternativt shoppande (!) fotgängare). Fine. Det gäller att tänka tillväxtmässigt. Men - det håller inte i längden och det har cyklister, om några, insett.

Hur ofta ser vi artiklar om att bilister väcker hat men att de får skylla sig själva? Varför måste artikelförfattarna poängtera att cyklister klär sig i lycra? Varför är det så provocerande med cyklister? Jag har några teorier. Ni får antingen hålla med mig eller förkasta dessa.
  • En gammal (alltså icke-min) teori kring varför människor beter sig annorlunda när de sitter i en bil än när de vistas i offentliga sociala sammanhang handlar kortfattat om att människor som sitter i en bil känner sig skyddade. Bilen förlänger deras revir från att bara vara hemma till att transportera dem. Det må vara en tunn plåtvägg som skiljer dem från den resterande mänskligheten - men revirkänslan finns kvar. Min bil - mitt slott. Men, vad har det med cyklisthat att göra? Jo. Rent traditionsmässigt sett tillhör bilen den klassiska manliga normen - även om det idag i Sverige är nästan lika många kvinnor som män som kör bil. På samma sätt som jobbkostymen förvandlar en normativt feminin kvinna till ett mer könslöst karriärssubjekt, förvandlar bilen ägaren till en något mer macho, tuffare variant av ägarens vanliga jag. Cyklister - och speciellt män i tights och lycra och tätt åtsittande plagg (dessa provocerar ju mer än tjejer) - utmanar (mer eller mindre medvetet) normen om hur en man förväntas bete sig och uppträda. Istället för att tufft blänga skyddad av en mur av plåt väljer de att obekymrat ta sig fram på en smal, mekanisk maskin. Cyklister sviker machonormen. Machonormen väljer det tunga, otympliga, stora, funktionsmättade. Cyklistnormen väljer det lätta, enkla, slimmade. Undermedveten irritation från machobilisternas sida är ett faktum. 
En cyklisttyp få stör sig på. Källa
  • Cykelbanorna tar plats ifrån gångbanor och bilvägar. Det faller sig naturligt eftersom städerna i grunden är dimensionerade för (kronologiskt sett) 1) häst & vagn 2) fotgängare 3) bilister. Cykelbanorna fanns alltså inte med i beräkningen när städerna byggdes. Och människor är, som vi alla vet, bra mycket mer konservativa än vad man kan tro. Va, ska jag bara ha tre meter att bre ut min suv på när jag hade 4,5 innan? Skandal! Medveten irritation är ett faktum.
  • Cyklister, liksom mopedförare, är ena jävlar på att köra mot rött. Jag har själv syndat ett antal gånger även om jag försöker undvika det plötsliga suget som gör en till Örjan Lax (Men det tar ju sån tiiid innan det blir grönt!) Det finns ett antal förklaringar till varför cyklister kör mot rött - här har ni en suverän sammanställning. Här finns det tyvärr inget annat att göra än att skärpa sig - från cyklisternas sida - och börja tuta argt och irriterat - från (de stående förstås) bilisternas sida. Som min körskollärare sa - det tutas för lite i Sverige! Skyll-dig-själv-cyklistskrälle!-känsla är ett faktum.
  • Av någon anledning brukar många obehagliga individer av typen seriemördare, serieskyttar, serievåldtäktsmän, random skumma alkisar och dylika använda sig av cyklar för att fly brottscenen alternativt landet (om de bor nära norge-/finlandgränsen, dvs.). Det är helt enkelt så att män med mörka avsikter föredrar cyklar. En bestående obehagskänsla är ett faktum.
  • Cyklister är pigga, ser glada ut och motionerar järnet på morgonen när den vanliga medelpellen hatar världen, sitt liv, sitt jobb och sin dotters hamster för att han måste upp halv sex för att knega på nåt otacksamt jobb. Sånt irriterar fett. (Medelpellen är faktiskt liiite förlåten.)
En cyklisttyp många verkar ha problem med. Källa
Tja, jag skulle kunna fylla på med massa fler teorier (det får ni gärna göra :)). Den viktigaste frågan är dock inte att peka ut boven (och skapa ännu mer hat agg) utan att komma fram till ett antal vettiga lösningar som faktiskt håller och spar liv - och landstingsgips. 

Men dessa tar jag upp i nästa inlägg på temat.

tisdag 12 juni 2012

Squirt für alle!

Oj. Har varit i smärre affekt, deppat över foten samt kört bil som en galning (i tjänsten). Därav - dåligt bloggande. Men jag lever, om än ett knappt cykelliv. Helvete säger jag bara, helvete. Har i alla fall tagit hem racern (den brukar stå på jobbet för det ligger nära VCK:s mötespunkt för träningstillfällen). Tvättat henne och så. Ska linda om styret imorgon är tanken.

Så får jag en kommentar från min mystiska granne Mattias som verkar en sjujävel på att tvätta!
Nu är det dax igen! Tvätt och rengöring/smörjning av växlar. Jag hatar knastrande kedja!
Mattias! Jag har en lösning till dig! Och inte bara vilken lösning som helst. Den är tysk, tillverkad i Südafrika och heter

SQUIRT

En flaska äkta Squirt.

Och då slipper man kedjefettssvärta på knogarna på köpet :)

måndag 11 juni 2012

Drömmen om bergen

Igår när jag var ledsen över min dumma fot så passade jag på att drömma om bergen istället (ja, det finns vissa sommarplaner...)


Resultatet ser ni här. En vacker akrylcyklista med medelhavsansikte och vackra kullar i bakgrunden.


Förresten så mår foten bättre nu. Världen kanske inte går undan. Jag får nog tyvärr stå över cykelträning idag och imorgon, men i slutet av veckan kan jag nog vara tillbaks i sadeln.