Hej, gästbloggaren här!
Såhär i slutet av cykelsäsongen (för alla oss som inte byter till fetare däck och varmare kläder...) tänkte jag skriva lite om gummi. Alltså allt det gummi i form av slangar och däck som hivas när vi cyklister får punka, och vad som trots allt finns att glädjas åt i detta.
"Varför gäller inte producentansvaret för cykelslangar?"
Cykel är en prylsport som jag älskar men jag gör mitt bästa för att hålla igen på konsumtionen av i alla fall NYA prylar (info: på bilden har jag beg. handskar, bibs och sjal, samt faktiskt glasögon och även örhängen, tröjan är av återvunnen fiber).
Något av det som inspirerar och imponerar på mig mest, det är när gamla saker som alla tror är dömda till förbränning, får ett liv till. Eller nio, som kattens!
I Eskilstuna, där jag jobbar, har de en utbildning på folkhögskolan som heter Recycle Design. Där finns ett gäng sköna människor som ägnar 1-2 år på att lära sig att tillverka nya saker av uttjänta material.
Kaffeförpackningar blir en flätad lunchlådeväska. Kapsyler blir en lampskärm. Bilbälten blir bärremmen till en axelväska av gammal segelduk, och så vidare. Materialet får de så gott som alltid gratis.
Mitt hjärta tog ett skutt när jag såg deras armband - av cykelslangar! En student, Josephine, hade nischat sig just mot cykelslangar, och tillverkade fullt av örhängen med detta som bas. Hon hade även börjat göra flätade korgar, och så då dessa armband.
Vissa är dubbla och vissa är enkla, med utstansade dekorativa hål. Tjockleken, färgen, formen gör att armbandet blir sådär lagom - punkigt (ursäkta ordvitsen)
Och medan vi gör det, varför inte förgylla handleden med en tillplattad cykelslang?
Fint! Jag skulle vilja kunna göra sådana saker!
SvaraRadera