Cykelsuputerna.

Hej från postpartytankesultanen.

Halvlåg imorse i soffan efter en finfin elvisfrulle (brittisk stil idag) så klart toppad med det där lilla extra som gör att den fick kallas elvisfrulle. Idag blev det kalaspuffar som Tony överraskade oss med. Sådant gör min morgon.

Och tänkte lite.

Igår fyllde Andreas år och nästan hela Periferigruppen (ni vet, vårt lilla kompisgäng som hittar på cykliga och andra skojsiga saker tillsammans) var hemma hos honom för att säga grattis och låta oss bjudas på mat och dryck.

Och vilka ena glada festprissar vi är! Det blandades grogg och åts tacos för glatta livet. Älskar den biten med oss friluftsälskande konditionsidrottare. Livsnjutning står högt på schemat. Vilken skillnad mot de stackarna som lägger enorma mängder energi på att räkna kalorier hit och dit. Lätt att säga för er som är smala - skulle någon invändning kunna vara. Men bara så att ni vet så har vi alla möjliga storlekar och viktklasser representerade i gänget. Spinkiga, kurviga, bredarslade, med magrutor, utan magrutor, under sextio kilo, över åttio kilo - ja, alla slags unika individer. Men det som förenar oss är att vi idrottar för att vi älskar det, inte för att vi underkastat oss någon tråkig norm som säger oss att se ut på ett visst sätt för att "lyckas" i livet. Och då blir det så mycket roligare att träna också, det kan jag lova. Och så slipper man bry sig om vad andra tycker om ens utseende, för man har så kul ändå.

Bara en liten reflektion.

min vy idag.