Rätt tanke i rätt tid.

Hej. Det var en lite annorlunda dukning jag fick häromdagen när Anna hade bjudit mig, Grannen och Valle på middag. Gammal styrstam som servettring. Varför inte.

Hur bäst är det inte med vänner som vet precis hur liva upp en? Tack.

Random träningstankar och jobbigt härligt torsdagspass

Hej.

usch, jag har dåligt bloggsamvete. Uppdaterar alldeles för sällan. beror på energibrist som i sin tur beror på allt elände runtomkring. Så den lilla energin som finns kvar går förstås åt cykling!

Och - peppar peppar - jag känner att det rör sig åt rätt håll. Det är roligt! Jag törs pressa mig själv mer och mer! Bara en sån grej liksom. Förut kunde jag finna mig själv lite feg. Nu vågar jag trycka på. Dels beror det förstås på min nya hoj - den är styvare än den förra - och dels beror det på att jag efter all skit som hänt skaffat mig en sån där bära-eller-brista-inställning. Typ inte rädd för nånting längre och sånt. Och på tal om det så har jag och Anna bestämt oss för att börja tävla, så det så. Det börjar bli dags att sluta lalla omkring. Och så finns det typ inga tjejer i klubben som tävlar i dagsläget och det är ju tråkigt så vi får väl ställa upp. Gäller dock att ta det försiktigt - min nivå är fortfarande långt under vad som egentligen är acceptabelt för tävlingsform men det är som Öijer en gång sa, enda gången att lära sig att tävla är att börja tävla.

Mitt nuvarande schema består av varannan dag cykling / varannan dag bål- och styrketräning. Helst hade jag cyklat varje dag men ni vet ju hur jävlig min rygg har varit så jag tar inga som helst risker nu i säsongens början. Vilket ju passar bra nu när det är fortfarande så pass kallt att en inte förgås som inte får köra slut på sig varje dag (som annars på sommaren).

Jag hänger med på nytillskottet Marcus
(som egentligen tävlat och så men lattjat på sista tiden så får börja med medelklungan igen,
misstänker dock att förvirringen är tillfällig)

Grymma folks! Anna på Peaken till höger

Söta Hanna!

Tommy förklarar nåt verkar det som

Gårdagens runda bjöd på härligt tuggmotstånd i form av partymotvind blandad med festliga sidvindar. Vilken tur att ledar-Nisse bjöd på lite pulsökning genom att tvinga oss att köra lite partempo. Jag såg tydligen ut som en glad idiot efteråt, tyckte söta Hanna som är nytillskott i klungan (woop woop, grymt med nytillskott, speciellt när de är sådär jobbigt snabba som Hanna). Det isande kalla och dryga slutet av passet ställde krav på gott samarbete och det tyckte jag vi klarade bra. Här finns utförligare passinfo. Nu ska jag äta laxpasta, puss!

Rosen och jag.

Hej.

Igår var jag ledsen. Otroligt ledsen. Och rätt så villrådig. Två röster i skallen - en som krävde landsväg för den fysiska smärtans och fartnjutningens skull - och en som viskade nä Katja, ska du verkligen cykla så skärrad och skakad och rädd som du är? Det var ju ett litet speciellt läge igår - jag skulle nämligen för första gången vara med och agera motionsledare för medelfartsgruppen. På ett sätt hade det varit förståeligt att banga turen men ville verkligen inte svika vare sig Andreas (den andre kedaren) eller motionärerna.

Och sedan så kom budet med den vackraste rosbuketten jag någonsin fått och villrådigheten löstes upp i ett svep. Så på med lycran, här skulle det cyklas. 

Gjorde ärligt talat inte så mycket väsen av mig som motionsledare - jag var ju rätt så ny i den rollen så jag assisterade mest den mer erfarne Andreas som enligt mig gjorde ett kanonjobb (man är alltid två ledare på varje pass). Rundan full av ettriga småbackar och skarpa svängar.

Och sen så gjorde jag pasta med pesto och den satt väldigt fint. Och så tänkte ja att ja, så länge det finns musik och snabba hjul och rosor så får väl världen för all del fortsätta snurra.

Rapport från vårklassikerfesten

Hej.

I lördags blev det dags för den efterlängtade cykelfesten i vårklassiker-tecken. Festen föregick av en småfet runda som gjorde mig mör och välmottaglig för champagnen.

Eftersom det vart lite ont om tid bestämde jag mig för att delegera lite arbetsuppgifter (det var för stämningens skull också, om jag ska vara ärligt. inte kul för folks att bara sitta och dröna!)

Anna och Johan tog över köket!

Och Dante och Antonio fick var sin license to grill ute på terrassen. Jag hade gjort enkelt för mig den här gången och bara handlat massa grillgrejs.

Tony och Andreas fick på sin lott att ordna med efterrätten och jäklar va efterrätt det blev! Socker socker <3

Folket utfodrades bäst de kunde. Och sen blev det dags för den numera traditionella frågesporten! Gästerna fick bland annat svara på frågor om dödsgrus, Emma och kedjelänkar.

Och det glada paret Rickard och Linda knep första priset som bestod av ett fint paket smärtsamt vax från Veet med vaniljdoft. Allt för lena cykelben!

 Ubbe med den förstklassiga Castelli-kepan tog silver och erhöll en flarre cykelvin.

Se så glada vi är, di Leva, Ubbe och min alldeles egna Bindefeldt-Anna! 

Bäste Blyckert knep brons, enbart en poäng under Ubbe. Grymt jobbat Blyckert!

Efter quizprisutdelningen blev det dags för prisutdelningen för dagens mest seriösa tävling - Johans PRO Tour-deltävling ett. Super-Tony fick även i år iklä sig den heta (dock något pösiga) bergströjan. Grattis Tony, det är du värd!

Och sen så åt vi efterrätt och drack irish och annat gott och snackade skit och cykel och mer cykel och så lite mer skit på det och mådde jävligt fint.

Grannen var tjusig i den ökända H&M-kepsen.

Och jag och Ubbe var kompisar fram tills han sa att han trodde att jag var 35 år gammal. (han är dock förlåten i dagsläget, inte långsint alls, nej nej)

Jävligt fin fest! (fler bilder finns inne på Västerås CK:s FB-sida för er medlemmar)

Frågorna från quizzen kommer förstås upp senare. Skål!

inte igen.

och så händer det igen.

ambulanser. hjärt- och lugnräddning. konstgjord lunga. storögd hjälplöshet. en alltför ung man. en kollega. och inget kunde vi göra. varför?

cykla bort smärtan.
cykla bort all smärta tills man själv kolar uppe på nån jävla col av ren utmattning.
om tjugo år eller kanske tio år eller kanske fyrtiosju år.
jag orkar inte fler hejdå.