Team Sky + Rapha = Sant

Kom ihåg var ni hörde det först... 

Fast hallå, det var ju självklart liksom.

Cykelkatten <3 Rapha <3 Wiggo <3 Sky.

Det är ju nästan en självklar equality :)

Alltså helt seriöst borde Rapha börja med att sponsra mig 

så mycket som jag tjatar om deras kläder. 

Bara så att du vet, Matthew from London ;)

Fly girls put your hands in the air

Alltså helt seriöst.

Hade nån för ett halvår sedan frågat mig om jag kunde springa fem km så hade jag skrattat åt stollen i fråga. Jag, 5 km? Springa är ju fett tråkigt, det går fort och förresten så klarar jag knappt av att springa till bussen, typ.

Igår sprang jag och älskling nästan sju (6,82) km i varierad terräng. Det var min tredje (!) löprunda sen typ, gymnasiet. Kanske 80 % asfalt, resten skog, backe upp, backe ner. Rötter och kottar och grenar och lera och mossa och allt annat skojigt.

Det var ett av de roligaste träningspassen jag kört på länge. Jag älskade varenda meter utom de på asfalten.

Och visst, jag har rätt långt kvar till de avundsvärda under 5 min/km. Men jag är på god väg. Jag kan. Jag fixar.

Och

vilket jag aldrig trott skulle hända mig?

(den tunga gängliga flickan)

ibland känns det som att fötterna lyfter av sig själva... 

Ni vet, den flygande känslan.

Visst, den kommer mest i slutet, efter kanske sex tunga, tunga kilometer, men den kommer. Och jag tackar cyklingen för det. Utan cykling hade jag aldrig kunnat börja njuta av löpning.

I våras tog jag denna bild när jag cyklade uppe på Badelundaåsen.
Igår var det dags att anstorma den med löparsteg. Alltid lika vackert där!

Höstlig planering.

Hallojs kära vänner!

Idag är det sådär underbart friskt men rätt så varmt och färgstarkt varmt ute, riktigt höstligt! Alltså dags för en höstlig to-do-lista i bästa Vilma-stil :)

Så let's go... Denna höst vill jag:

• Fortsätta ha roligt när jag tränar! Jag har skrivit om detta förut och jag kommer att skriva om detta igen. Hör på min vän, här har du mig som provat på det mesta inom träning (utom extremsporter) - du kommer ingenstans om du inte har kul under träningspassen. Nu har jag börjat finna glädje även i löpning - kors i taket! - firar med nya skor och skålar inombords. Alltså:
• Löpa minst två gånger i veckan. Behöver inte vara speciellt långt, inte i början i alla fall. Målet är förstås den åtråvärda milen, men jag måste ligga på rätt nivå här i början. Vill knappast sluta med trasiga senor, knän eller allt annat som kan paja om man går ut för hårt.
• Cykla minst två intensiva pass > 6 mil i veckan. Igår missade jag klubbträningen pga. privata skäl. Alltså ska jag ta igen ikväll, på ett eller annat sätt. 
• Cykla minst ett längre (men kanske lugnare) pass > 8 mil i veckan. Förläggs rimligen under helgtid. Nu har jag knappt varit hemma i Västerås de senaste helgerna. Alltid är det nåt som ska hända! I helgen och nästa helg är jag dock hemma. 
• Äta mindre ute och mer matlåda. Finner sällan nöje i att äta matlåda, men vad ska man göra... Handlar helt enkelt om cash money. Vill jag ha en ny bike och kanske en ny systemkamera till sommaren så får jag bita i det sura äpplet. 
• Pussas så mycket jag kan. För att det är satans gott och jag blir så glad av det :)

Nya numret av Cycling Plus är här :D

Överhuvudtaget, denna höst lovar att bli en mysig en. Det är många spännande saker på gång... inte minst cykelmässigt, men dem tar jag upp allt eftersom! Annars känner jag att det är skönt med lite rutiner. Bara jobba, träna, njuta av min underbara kille, träffa mina vänner utan stress, ja bara andas. 

Och, självklart, börja fundera på vilka lopp jag vill delta i nästa år. Så att det blir lite extraroligt att träna.

//peppad katt

Muscle music!

I behov av liten paus på jobbet men kommer inte ifrån datorn? Spela på denna killes muskler... Teknikunder eller bara lol? Du avgör!

Katten löper (höhö)

Kors i taket!

Igår sprang jag och mina 78 kg hela 6 km, blandat asfalt / skog! Strålande vackert var det ute. Peter lurade mig på en kilometer så jag trodde vi hade sprungit 5 när vi i hela verket sprungit 6 :) Bra gjort, fortsätt så!

Det är det längsta jag nånsin sprungit sen typ, gymnasietiden.

Inget stort steg för den samlade mänskligheten. Men ett grymt stort steg för mig! Och faktum är att jag faktiskt halvnjöt av turen också.


Har tänkt att hålla mig till minst två löppass i veckan som komplement till cyklingen / promenaderna. Jag gjorde ju ett halvvärdigt försök till att springa i början på sommaren. Handlade då ett nytt löparset för 1600:-, sprang ett par gånger, sen var det över. Nu är dock energin och motivationen tillbaka (men var faen är kläderna? kan inte hitta dem nånstans i lägenheten!)

Insåg dock att mina gamla jympa-Nikes inte längre duger till annat än just inomhusjympa. Dessutom var jag inte speciellt medveten om detta med pronation när jag köpte dem. Så igår var jag och sprang på ett sånt löpband inne på skoaffären och så kände de och mätte och kollade och valde ut en sko åt mig. Kunde dock inte bestämma mig i affären så gick hem och funderade. Idag slog jag till på denna sko, fast i svart utförande, på nätet. Jag kunde inte välja annat än Asics GT-2170, sådär lagom ful för att vara en löparsko men ändock utsedd till världens bästa löparsko av tidningar som Runner's World, år efter år. Mest såld är denna sko också. Får springa i mina Nikes med inlägg tills skorna anländer :)

Så nu tänker jag bli en sån som alltid har med mig ett par löparskor när jag reser, både kort och långt. Jepp, jag tänker bli en sån.

Cykelpoesi

'Twas Mulga Bill, from Eaglehawk, that caught the cycling craze;

He turned away the good old horse that served him many days;

He dressed himself in cycling clothes, resplendent to be seen;

He hurried off to town and bought a shining new machine;

And as he wheeled it through the door, with air of lordly pride,

The grinning shop assistant said, "Excuse me, can you ride?"

"See here, young man," said Mulga Bill, "from Walgett to the sea,

From Conroy's Gap to Castlereagh, there's none can ride like me.

I'm good all round at everything as everybody knows,

Although I'm not the one to talk -- I hate a man that blows.

But riding is my special gift, my chiefest, sole delight;

Just ask a wild duck can it swim, a wildcat can it fight.

There's nothing clothed in hair or hide, or built of flesh or steel,

There's nothing walks or jumps, or runs, on axle, hoof, or wheel,

But what I'll sit, while hide will hold and girths and straps are tight:

I'll ride this here two-wheeled concern right straight away at sight."

'Twas Mulga Bill, from Eaglehawk, that sought his own abode,

That perched above Dead Man's Creek, beside the mountain road.

He turned the cycle down the hill and mounted for the fray,

But 'ere he'd gone a dozen yards it bolted clean away.

It left the track, and through the trees, just like a silver steak,

It whistled down the awful slope towards the Dead Man's Creek.

It shaved a stump by half an inch, it dodged a big white-box:

The very wallaroos in fright went scrambling up the rocks,

The wombats hiding in their caves dug deeper underground,

As Mulga Bill, as white as chalk, sat tight to every bound.

It struck a stone and gave a spring that cleared a fallen tree,

It raced beside a precipice as close as close could be;

And then as Mulga Bill let out one last despairing shriek

It made a leap of twenty feet into the Dead Man's Creek.

'Twas Mulga Bill, from Eaglehawk, that slowly swam ashore:

He said, "I've had some narrer shaves and lively rides before;

I've rode a wild bull round a yard to win a five-pound bet,

But this was the most awful ride that I've encountered yet.

I'll give that two-wheeled outlaw best; it's shaken all my nerve

To feel it whistle through the air and plunge and buck and swerve.

It's safe at rest in Dead Man's Creek -- we'll leave it lying still;

A horse's back is good enough henceforth for Mulga Bill."

Unobtainium.

På lördagsmorgonen tog jag lillebrorsan under armen och hyrde trampbåt för en tur i Djurgårdsbrunnsviken! Alltid en given succé för den lille, dessutom helt ok pass för mina längtande cykelben. En timmes trampande motströms stillade sugen lite grann i alla fall (brorsan är för liten för att nå själv till tramporna). På kvällen träffade jag en kär vän men det är en annan historia.

Igår på söndagen gick vi och kollade på de modiga satarna som tävlade i Stockholm Triathlon under de rätt så jobbiga väderförhållanden som rådde ute... Höjdpunkten var dock de få, men spännande tälten där man kunde smeka lite cykel. Som denna underbara skönhet av unobtainium (höhö) aka Sveriges dyraste hoj.

Strosade runt mera.

Beskådade snygga oakleys.

Kom på två saker:

1. Jag måste ta mig mod och fixa kontaktlinser så jag kan ha coola cykelbrillor jag med
2. Jag vill börja med triathlon! Så jävla coolt och roligt och allsidigt ju.

Hejar ni på mig? :)

Kram!

Mitt nya jag?

Hej. Vad säger ni,

visst passar jag grymt bra som triathlet? (utom lill-skallen då kanske, men sånt tränar man väl upp?)

Fokus i blicken är halva segern.

Hofvets ägor

Du vet att du är i Stockholm när du befinner dig på Västerbron och de som cyklar förbi har antingen "Hofvets" röda tröjor och Cerveeeelos alternativt käcka fixed bikes med obskyra hipstertermer på ramen :D

/mobilt inlägg
//vill cykla helvete abstinens
///jävla SJ som inte låter en ta med cykeln på tåget

////vill ha kaffe!

Det är egentligen inte Lance det handlar om.

Idag är en sorglig dag för cykelsporten - en dag för eftertanke.

Lasse lägger ner sin kamp mot dopninganklagelserna. Här kan ni läsa hans "avskedsbrev". Han riskerar att bli av med sina samtliga vinnartitlar. Han riskerar att dras ner i skiten - bli ihågkommen som en paria för en del och en missförstådd hjälte för de andra. Nu är det så att ingen av oss kan hans story till 100 % - enbart han själv vet om han har varit ren eller inte. Det är upp till var och en att tro/misstro en av världens bästa genom tiderna. Jag väljer att tro varken eller. Det sunda förnuftet säger mig dock att är man med i en sport så länge som Armstrong varit med så ställs man inför många val av det obehagligare slaget.

Men det som egentligen är sorgligt är ju ändå att medan utmaningarna (inkl. etapper, tider, rekord etc.) blir tuffare och tuffare för varje år så blir dopningssfären mer och mer komplicerad. Det fuskas något oerhört - och precis som antivirusföretag tjänar enorma pengar på virus - så tjänar antidopningföretag (inte minst alla labbar!) gigantiska summor på att utveckla nya metoder för att testa cyklisterna. Pengar, som hade kunnat gå till att utveckla sporten istället.

Vill vi ha det så?

Självklart, inte.

Ingen vettig person vill behöva dopa sig för att vinna. Någonstans inom oss alla finns en grundinställning om att ärlighet varar längst.

Men när ansträngningen blir övermänsklig och cyklarna inte går att bygga lättare än så och träningsprogrammen inte kan bli mer optimala än vad de redan är? 

Hur vet vi när vi ska säga stopp innan sporten inte längre symboliserar den totala samstämmigheten mellan man och maskin även innebär en total samstämmighet mellan man, maskin och medicin?

Hur vet vi när vi ska sluta heja för att bojkotta?

Vi älskar ju alla att säga

Wow, shit, kommer han verkligen att klara det här?

och

Det här är ju övermänskligt, åh så spännande!

och

Näää..! där crashar han... men vänta nu, han kör ju lika snabbt igen fast foten är ur led!

och vi älskar, älskar våra man-machines som sätter rekord efter rekord.

Vi kommer inte att sluta heja fastän vi kommer att ha våra aningar. Vår verklighet är lite för långt ifrån proffsens. Allt vi kan göra är att träna, glädjas åt våra medcyklisternas framgångar och tävla rent. De stora organisationerna (som t ex UCI) som har makt att påverka och kontrollera cykelsporten borde se till att - även med risk för att schowen blir smått tråkigare! - tävlingsreglerna och -förutsättningarna är sådana att det går att prestera utan att trycka i sig massa skit som inte bara sabbar sporten utan den tävlandes egen kropp, och kanske liv, för alltid.

Saftiga lår, en cykelkepa och Robert Kessiakoff

Den vackra schweiziska byn St Ursanne sett uppifrån.

Freddan närmar sig den tyska husvagnsarmén...

Bron bara några hundra meter från där vi campade

Nä men titta, en rödhårig springande sak till vänster!

OH OH tänker han, äntligen slipper jag de galningarna...

Didn't think so! Här ska det fotas up your face :D

Och jagas lite förstås! (Peter med den snyggaste cykelkepsen på marknaden)

Haha, igår hade Peter tagit fram den nerladdade etapp 8 där han tillsammans med undertecknad förekommer i den galna scenen "Skrika högt Freddan! Kom igen nu för faen Freddan!" och springa efter den ganska så utmattade cyklisten... Det lustiga var att den engelskspråkiga kommentatorn (fy skäms på dig!) inte ens visste vad Kessan hette i förnamn. This man, Robert Kessiakoff sa han varje gång. Hade aldrig hänt våran Vacchi inte.

Jäklar vilka tempolår jag ser ut att ha förresten :/ ;) :D

Posing against rain

Idag ska det cyklas, yey! *lycra-look i nya bibs, så glad för dem*

Men vänta nu... Ute regnar det floder! *piggt snälla sluta regna jag är ju en solskenscyklist jag-leende*

Fast egentligen ville jag mest visa er mina nya bibs och den bästaste vind/regnjackan jag nånsin ägt :)

Fan, snart borde ju Rapha sponsra mig med lite pryls känner jag. Annars övergår jag till typ Pearl Izumi rätt som det är... (tomma hot, jag vet).

Cykelbantning

Hej.

Igår vägde vi våra bikes med hjälp av Peters fiskevåg.
Gissa vems bike vann (otippat). Peters Canyon var hundra gram tyngre än 6.8 kg.
Men men. Jag ska minsann se till att kringgå UCI:s regler till sommaren 2013!
Än så länge blir jag grym på den lilla tungviktarn jag har ;)

Sedan åt vi biffar med ugnsrotfrukter och en sallad med mozzarella till. Gott som fan!

Rapport, ögat och bibs

Tja!

Gårdagens tur började bra...
Tills det blev en vurpa bak i klungan (jag låg framme bakom dem som drog). Lite otäckt, ett par gubbs fick sig rejäla smällar :(

SNÄLLA DRICK INTE om inte du ligger absolut längs bak i klungan
VAR UPPMÄRKSAM både bak och fram
HÅLL AVSTÅND så att du känner dig säker och hinner bromsa och han bakom dig hinner bromsa och alla hinner bromsa.

Smått skärrad & lite förbannad --->

En av gubbsen bestämde sig för att åka hem och jag kunde ju inte låta stackaren köra själv så jag hängde på. Hade helst kört klart med klungan men ingen behöver åka hem själv. En till kille hängde på sen så vi körde på rätt hårt till slut. Vart nästan 30 km/h dörr till dörr, helt ok med tanke på motvind, räkna av tiden för smällpausen etc.

För övrigt så njöt jag rejält av mina nya bibs. Alltså är du tjej - köp Raphas bibs! Snygga som tusan men framför allt otroligt sköna. Visst, kostar en hel del cash money men man bor ju på cykeln, då ska man må bra på den också. Kan med gott samvete påstå att dessa bibs varit min bästa cykelinvestering hittils. Pavé, here I come!

Sorry för sunkig bildkvalité men fotade själv med iPhonens framkamera efter rundan... Jag har ju strl L på rumpan men hade nog kanske kunnat trycka in mig i ett par M.

För övrigt känner jag mig stark idag. Hoppas det håller i sig till imorgon, torsdagar har visat sig stumbensdagar de senaste veckorna... Idag ska det för övrigt regna, men jag är glad och spänd ändå för jag ska göra något som kanske kommer att påverka mitt liv ordentligt (till det bättre, hoppas jag) :)

Hörs gott folk!

//smått stirrig Katja

Material girl

Finns inget roligare än att träna i nya efterlängtade kläder. Under kvällens klubbpass kommer nya bibs, ny långärmad och ny vindis (egentligen rätt så vindstilla ute, men kan ju ändå ha den på en kort stund för sakens skull) testas skarpt. Lunchens naanbröd ska ut ur lill-kroppen! ;)

Mätta cyklisten del 2 - enkla recept från mitt skafferi

Hej på er!

Trött och sliten efter ett cykelpass? Ingen lust att stå och laga paradmat i två timmar när klockan närmar sig nio på kvällen? Varsågod. Med dessa polare i skafferiet/kylskåpet behöver du inte lägga alltför mycket tid på matlagning.

I dagens avsnitt av "Mätta cyklisten" tänkte jag berätta lite om vad jag brukar ha i mitt skafferi/kylskåp och varför. Inspireras, laga och kom med egna tips!

Bara en liten varning - mina tips är inget för de LCHF- frälsta...

I kylskåpet har jag alltid följande:

Ägg - för att det är nyttigt, otroligt gott och utgör grunden till hur många rätter som helst! Trött och fantasilös en vardag? Varsågod, blanda ihop ägg, mjölk, random ost - in med stanningen i stekpannan - bre en macka att ha bredvid och voilà! Här har du en mättande, värmande rätt. Inga komplikationer, bara rå energi :) Det bästa med äggrätter är att man kan blanda in precis vad som helst. Jag brukar ha i pasta-, ris-, korv- och kycklingrester.

Omelett med CF istället för med mjölk? Tja, why not! Bild & recept här.

Tomater - för att de passar till allt, är snygga både på smörgåsen och i salladen, pyntar upp vilken blek pasta som helst och för tankarna till Medelhavet och vi som cyklar älskar ju maten därifrån.

God & enkel tomatsallad - bild & recept här!

Pasta och ris - hur skulle vi klara oss utan dessa två grundfödor? De dagarna jag inte tränar kan jag väl klara mig med en sallad till lunch (om än en väldigt matig sådan, som t ex den från stans enligt mig bästa salladsbar Olio Deli). Men när jag tränar - fuck LCHF! Det gäller att återbygga kroppen genom att ge den allt den behöver. Det finns delade åsikter om hur lite kolhydrater vi behöver få i oss. För mig personligen har alltid ett samband gällt: ju mer träning - desto mer kolhydrater. De flesta av oss känner våra kroppar väl. Gå på intuition, eller läs på. Här är ett bra inlägg om LCHF och cykling från en av Sveriges bästa cyklister Mikael Flockhart. Och här hittar ni massa andra bra länkar till diverse åsikter. Jag älskar min pasta, mina potäter och även ris. Men jag äter dem med måtta. Och gärna med massa tonfisk och ost i!

Lite hetare tonfiskpasta - bild och recept här!

Potatis - inte pojkvännens favorit, dock min. Jag är uppvuxen på potatis i alla dess former men den godaste av alla är förstås potatismos (som Peter paradoxalt nog är världsbäst på att göra!). Potatismos (med mjölk, smör, salt, peppar och en riktigt liten dos muskotnöt i) går fort, är billigt och kan serveras till lite vad som helst - falukorv, snabba köttfärsbiffar, köttbullar, stekt strömming eller varför inte grillad kyckling.

Andra grejor som är snabba och sjyssta att trycka i sig (antingen rent eller som maträtt) efter träningen är:

• Hemmagjord pizza (köp färdig deg, på med saker du gillar)
• Kyckling i pitabröd
• Pesto - att ha på allt!
• Ost (speciellt mozzarella, mums)
• Choklad - i små mängder är det gudomligt och välbehövligt!
• Majs - antingen som kolv eller på burk, helst ekologisk men det gäller ju alla saker.
• Frukt - i stora lass utan hejd.

Jepp, här är basgrejerna i mitt hushåll. Finns det nåt som saknas?

Första delen av "Mätta cyklisten" hittar du förresten här.

I kommande avsnitt lär vi oss att laga "Cyklistens elvismacka" (Peters specialité!) samt receptet på lyckad "Inför långrunda-frulle" som lämpar sig för en helgmorgon.

Mums mums på er :)

Och så F5... och F5!

För en vecka sen beställde jag en ny höstlig cykeloutfit från Rapha. Den borde komma... idag men jag hinner nog inte hämta ut paketet idag, men kanske, kanske imorgon före jobbet och före träningen? Känner mig som ett barn inför julafton. Problemet är att jag inte riktigt vet om denna lilla julafton inträffar imorgon eller åh - först på onsdag (ännu en dag av väntan!).

Sitter och uppdaterar DHL:s shipment tracking-sida lite väl ofta för att anses fullt frisk.

Måndagspepp

Hej på er fina cykelfolks!

Måndag = ny vecka = nya påhitt.
Vi kan väl gå igenom mitt påtänkta schema för veckan så kanske det blir lite, lite roligare att överleva tanken på att den finfina helgen är slut.
Det hanns med både lyckat enmanna cykelpass Enköping tur och retur, kräftkalas hos Punken & Co., massa sömn och städning. Dessutom åt jag världens godaste paella igår som älskling hade fixat under tiden jag förhörde honom på segermarginaler i Touren (jepp, vi är fortfarande inne på Touren vi... Vueltan har inte riktigt landat i våra skallar än).
Grymt med jobb står på schemat! Men så är livet som konsult. Antingen så går man runt utan större uppdrag och är smått uttråkad eller så river man i håret. Å andra sidan - jag är en deadlinedrottning. Presterar alltså som bäst under press. Om det är hälsosamt? Vem bryr sig, jag mår i alla fall bra av det.

I alla fall, Cykelkattens veckoschema!

• Måndag dvs. idag - jobb, sen bio med älskling! Lyckats få tag i gratis biljetter till "Förälskad i Rom". Aldrig sett en Woody-film på bio förut, ska bli spännande. 
• Tisdag - jobb, sen träning med VCK! Imorgon jävlar, då ska benen i mig hålla hela vägen in i mål. Ska fan ryta ifrån om klungan kör för sprättigt i början. Man vinner ingenting på att inte värma upp. Förresten måste vi ha fler grupper. Ska ta upp det på samlingen imorgon.
• Onsdag - jobb, sen ska jag bara gosa äta mat göra nada på kvällen. Spännande va? Nä men ack så välbehövligt!
• Tosdag - jobb, sen VCK. Nu börjar träningspassen 17.30 istället för 18.00. Liten skillnad för världstiden, stor skillnad för oss som vill göra något även efter träningen.
• Fredag - då far jag till Stockholm för att hälsa på pärona och gratta lillebror till hans skolstart (förskoleklassen visserligen men ändå). Tänker trycka i mig minst två tårtbitar och ett antal bakelser. Under helgen, alltså. 

Annat som ska hinnas denna vecka är lite planering och festpyssel. Jag har nämligen fått en cykelrelaterad festidé... Men mer om den - i ett annat inlägg, vill inte avslöja för mycket än.

Ha en fin måndag folks så hörs vi snart igen!

When in Alps, all you have to plan is water intake...

Shut up legs!

Börjar bli lite nöjd med mig själv ändå. Vart nästan FÖR deppig efter det för min del totalt sugiga passet i torsdags (då benen helt enkelt gav upp efter typ, 3 mil?) Men. Benen mina svaga pallade 30 km/h till Enköping igår. Tog vinden på alla glada knuttar som körde Mälaren Runt :) Tillbaks gick det inte lika fort då motvinden kom så det vart 26 km/h i snitt totalt. Men med tanke på all syra, samt att jag körde själv och hade en icke-ärodynamisk tröja (darlings Rapha i size L) så borde jag vara nöjd. Firade med kräftkalas hos Punken & Co. igår kväll och en cheesecake på Ikea idag.

//Glad katt

Om att hålla käften, stjärten & andra klungpetitesser

Hej. Låt oss prata klungkommunikation. Och nej, detta är inte ännu ett av föreläsningsinläggen om hur viktigt det är att kommunicera för att undvika faror. Detta är bara min kortfattade förklaring till varför jag ibland tycker att det är skönt att

HÅLLA KÄFTEN och GÅ INÅT och VARA TILLSAMMANS MED ER ÄNDÅ ENSAM MED MIN BIKE

när jag cyklar.

Ibland känner jag själv

Fan va asocial jag måste framstå i klungan! 

Och nog är det så att kontrasten kan te sig stor mellan stillastående Katja & rullandes Katja. De som känner mig vet nämligen att jag pratar gärna, mycket, högt och (ve och fasa!) lite gällt till och med. Inget drömläge för de lättirriterade, helt ok för de andra sociala.

Men.

När jag cyklar så pratar jag mycket mindre, mer sällan, tystare och ibland inte alls. Oftast räcker det med att jag på ett sjysst sätt säger kom igen, jag är flåsig och måste därför hålla käften. Låt mig vara så kanske vi kan prata mer i slutet av passet. Men ibland känns det som att folks blir lite stötta. Snälla, bli inte det.

Och vet ni mina orsaker, innan ni tror att jag är en bister otrevlig sak?

• Jag har sportcyklat sen april. Alltså inte ens ett halvår! Jag tycker att det ibland kan vara lite tufft att både cykla och prata samtidigt. Speciellt om farten överstiger 30 km/h och jag ligger och drar. Jag måste koncentrera mig på att andas rätt. Så att jag får bra hjälp från kroppen.
• Jag tycker om att småprata om dittan och dattan men jag tycker likväl om att koncentrera mig på min cykling, mina ben och inte minst vyer. Misstänker starkt att de flesta känner likadant.

Och... Jag gillar pepp men jag gillar inte att bli skjutsad, speciellt på stjären. Tänk på det manliga medcyklister och respektera detta. Basta.

Usch, jag hoppas verkligen att ni inte missförstår mig och tar mig för en otrevlig en som ogillar det sällskapliga med klungcykling. Tvärtom, jag uppskattar verkligen att socialisera med klubbkamraterna. Men så länge jag är på den nivån att jag måste kontrollera kroppen till 100 % för att hänga med hela passet så får jag finna mig i att - på bekostnad av mitt rykte - hålla käften, le och känna mina ben. Och er runtomkring, förstås. För den peppen som klungkörning ger, det är en ynnerst :)

♫ Det är kakan man vill åt! ♫

Moralpanik jao?

Wiggo följer i Cykelkattens spår på Mallis (iförd den nya Fred Perry-tröjan). Källa

Eller helt enkelt, acceptera.
En riktig cyklist lever efter mottot

DET ÄR KAKAN MAN VILL ÅT*

;)
____________________
* Uttrycket myntades av oss på Mallis och syftar på alla glada cykelgubbs på Mallis som nästan grät av glädje när cheesecaken serverades på cykelmekka Petras caféer. Ingen kaka (eller cigg, glas vin, ny sjysst pryl etc.) = ingen motivation.

?!#%&:-)))

Blundar hårt hårt hårt.

*Såja*

Lagt en bisarr summa pengs på en ny höstoutfit från Rapha.

Å andra sidan, det motsvarar bara EN dunjacka från Fjällräven.

Eller bara en TREDJEDEL av en HELT OK-cykel.

Och euron ÄR JU FAKTISKT låg.

*Blundar lite till*

I älsklingströjan på B&B på Rivieran för bara nån månad sen...

Glad katt trots syrade ben

Tjenare!

Jag har börjat inse en sak: jag är i extremt behov av uppvärmning för att kunna prestera dvs. få ordentligt tryck i tramporna (eller skidorna, eller simtagen, eller benen...). Vilket inte är så konstigt egentligen, alla vi behöver värma upp. Men jag är extrem. Kan ju också vara ett gammal Friskis & Svettis-syndrom. Men jag får inte riktigt ut "explosiviteten" de första milen. Vilket är ok när man kör själv. Mindre ok när man kör klunga alternativt lopp.

Som gårdagens pass till exempel. Körde med 30 km/h-gruppen. De första två milen trodde jag på fullaste allvar att jag skulle bli glatt avhängd. De snälla västmanländska backarna syrade sönder mina ben à la alpina förbackar. Beredde mig på att deppköra lugnt hem, liksom. Men så släppte benen efter drickpausen. Kunde hänga på gubbsen ända in i målet, drog rätt hårt (om än inte alltför länge per gång) när det gällde och fick upp det där härliga flåset som kännetecknar bra samarbete mellan kondis och styrka.

Tja, vad ska man dra för slutsatser utav detta? Jo.

• Mer träning, mindre lall. Träna effektivare, kanske kortare men tuffare pass än långa halvsega när man kör själv och mest doftar på blommorna. Att orka klättra på lill-klingan är en sak, nu gäller det att lära sig att klättra snabbt också. Speciellt med tanke på våra backars fjuttiga höjd.
• Cykla en halvtimme innan klubbpassen. För att orka med gubbsen ända från början. Verkligen en god idé.
• Fixa ordentlig bike fit? Peter tipsade om Elnas benproblem under CykelVasan. Och då var det enbart sadeln som behövde justeras nån centimeter Cykel är en materialsport och lägger jag feta penningar på utrustning så kan kan lika gärna lägga mer penningar på att lill-kroppen ska trivas till 100 % i utrustningen.
• Äta färre godsaker. Fett dålig idé.

Förresten så var det ett riktigt ögongodis-pass vi körde igår. "Grannen" kom med en ny überläcker Trek Madone, Anders visade upp sin nya Nishiki men Johan var ändå mest hi-tech med sin slanka svarta Canyon med Shimano Ultegra Di2-elväxlar.

Canyon med sin Johan! ;)

Alltså man blir ju obehagligt sugen på en ny bike. Men VILKEN?

30 sec of ögongodis

Coppi av C. Pesci

Tjugonior, Niners, feber och annan MTB-smärta

Tja!

Lill-kroppen är småseg och längtansfull.

De senaste dagars träning bestod i ett enmannacykelpass uppe i Mora (kort fett intensiv runda) i lördags samt en 3,5-timmars promenad i söndags. Inte mycket med andra ord. Idag skiner solen så vi får hoppas på sjysst folkpådrag på klubbträningen ikväll.

Min älskling är i dock i febertillstånd. Det har han varit sedan jag nämnt att jag är sugen på att skaffa mig en skogstjugonia. Plötsligt dög inte den "gamla" trotjänaren Canyon längre... Valet står mellan Rose Mr Big SL, Niner (kermitgrön eller matt?) och eller påbyggnad (SRAM:s nya "elva" är också med i spelet), att köra på den "gamla" Canyon ett tag till? Åh så jobbigt.

Personligen är jag inte lika bred (dels pga. budgeten, dels pga. den smått begränsade smaken). Är förtjust i Roses Mr Big-serie, grymt tänd på Specialized Epic (dream on little girl!)... Canyon har tjugonia fast i alu, jag vill ha kolfiber (bara för att). Vill helst av allt ha en bike redan nu till hösten, då skogen är som vackrast och löven som färggladast och luften som friskast :) Men i november är det dags för årets Sweden Bike Expo, dit kommer bl a Rose och Canyon. Man borde egentligen vänta tills dess. Chansen finns kanske till en sjysst deal? Å andra sidan är det ju dags att plocka fram längdskidorna i november.

ROSE Mr Big 2 - grymt snygg bike med kolfiberram jag är sugen på! (Finns även i matt-utförandet)

Någon som har erfarenhet av ROSE-mtb-bikes?

Skojsiga minnen från CykelVasan 2012

Tja!

Tillbaks till verkligheten (läs: Västerås, jobb & sova i riktig säng) - efter en härlig helg uppe i Mora! Kändes nästan som en liten förlängning på semestern. Precis vad vi behövde!

Nu deltog inte just jag i själva tävlingen motionsloppet utan cyklade Katja-tempo på de biltomma dalavägarna (rätt så nice det med, faktiskt). Däremot har jag fått ännu ett bevis på hur roligt det där med mtb verkar - och är - samt blivit sådär sjukligt sugen på att skaffa mig en snygg, lätt och snabb skogsplogarhoj.

Men lite CykelVasan-minnen har jag skaffat mig ändå.

Här kommer de, mina små notiser i punktform:

• Party-mygg. Har fan glömt hur myggen känns efter att ha hängt i Frankrike / Stockholm / Västerås den största delen av sommaren. I Mora är myggen feta, bitska och påtagliga. Enda sättet att slippa dem är att cykla fort alternativt gömma sig i sovsäcken alternativt hänga inomhus men det sistnämnda är ju so boooring... När jag ska köra CykelVasan 2013 (för det ska jag minsann!) så kommer mina ben att glänsa av all Mygga-klet jag kommer att smörja in dem i. Mind my words!
• Råkade nästan-förolämpa Cyklotekets VD genom att kalla hans cykelkläder o-retro. Stackars Ted Kottulinsky (googlat upp mannen) råkade sätta sig bredvid oss inne på målområdet just när vi höll på och hällde upp varsitt glas skumpa efter Peters lyckade målgång (3.32, inte illa <3) och behövde bara nämna att han hade med Cykloteket att göra... så bröt det hus i helvete för då skulle jag ju prompt komma med mina åsikter kring deras damsortiment. Råkade lite smidigt exemplifiera "techno-looken" med hans tröja och "snygg-retro-looken" (tänk Coppi / Rapha) med Peters Rapha-motsvarighet (samt min, förstås). Nu visade sig det att Ted hyllade sina polers med sin tröja just denna dag och att han faktiskt brukade ha retro etc. Men min poäng var ju bara att plantera in en tanke om bredare damsortiment! Hoppas Ted - om han läser detta - förlåter mig i all sin ödmjukhet. Cykloteket är en grymt bra cykelaffär och många av mina prylar (däribland cykeln) kommer därifrån. Men det skulle inte skada med lite mer retro... ;)
• Asfalten. Visserligen inte något med just CykelVasan att göra, men satan vad skönt det var att nöta landsväg utan att hela tiden riskera bli av med tandemaljen! Inte så konstigt att så många körde rullskidor. Mora Kommun & Co. eller vad de nu heter borde vara stolta, Västmanlands Län - skäms - alltför många dåligt belagda vägar här i länet.
• Mora är en död tätort. Hur många kom til CykelVasan, typ, uppåt 9000 glada cykeldårar med respektive barn hundar polare och diverse? Och vad gör Mora? Jo, de riggar upp en så kallad stadsfest som slutar typ, åtta på kvällen, alla uteställen stänger klockan tio på kvällen och sen är det helt d.ö.t.t. Kommunledningen måste ha fått för sig att cyklister är lika med rollatorpensionärer. Så är inte fallet. Vi har rätt till att roa oss precis som alla andra. Tänk på det till nästa år.
• Missade Zorn, missade Vacchi, missade Öijer - missade samtliga kändisar. Varför? Jo, först skulle det minsann sovas i tältet och sen fick jag välja mellan att glo på kändisars målgång (och Zorns tavlor på Zornmuseet) och egencykling. Valde det sistnämnda. 

Fler minnen finns.

Men nu är det framåt vi ska blicka.

Kan inte sluta tänka på en viss tjugonia från ett visst tyskt företag. Känns farligt nära ett köp. Attans. 

MoraParken by night

Fortsättning följer.

Rapport uppifrån Mora!

God morgon från sovsäcken! Passade på att ta lite sovmorgon :)

Det blev stressigt imorse, hade satt väckarklockan på 6 men så var den visst inställd på "enbart vardagar" - vilket innebär att den ringde aldrig. Tur att jag vaknade av mig själv strax före sju i alla fall! Då gällde det att snabbt ordna en rejäl ta-med-frulle till älsklingen medan han "kittade upp sig" inför starten. Har nu fått sms från starten, så han har iaf hunnit. Stolt över startnumret hans - som berättigar till den snabbaste motionsklassgruppen!

Moi, ska nu upp och "kitta upp mig" inför min cykelrunda idag. Det blir nog lvg Sollerön - fika - tillbaka och, om jag hinner (vilket är tveksamt, vill ju se både eliten och min egen cykelstjärna gå i mål) - lite Zornkonst på Zornmuseet här i Mora.

Hoppas på att få knäppa lite kort idag, på återseende!

/Latkatten

Mot Mora!

Och så var det dags för årets Cykelvasan!

Min fina kille ska vara med och köra i år. Er ödmjuka landsvägscyklist åker till Mora för att campa, äta gott, samt köra ett par fina landsvägsrundor (blir någon av de här rundorna, nyfiken på Sollerön) under tiden mtb-folket gör skogen osäkert. Har länge funderat på att börja köra mtb jag med, men det får bli först nästa vår - så hinner jag välja ut en riktigt fin hoj åt mig...

Misstänker att det är fler som ska köra Cykelvasan - lycka till allihopa!

Ses i Mora ikväll :)

Sockerpollisar

Jobb, jobb, jobb... Och regn, regn, regn... Även om himlen ser ut att vara på väg att spricka upp och bli sådär kickass azur som en riktig augustihimmel ska vara, så är den inte azur just nu.

Låt oss liva upp oss med att följa allas vår favvo-mod på Instagram istället.

Skrattade gott åt Brad som tårta!

För att följa Brad, sök på bradwiggins på Instagram eller Webstagram (klicka här) och klicka på Follow.

För fler snygga retropics (och kanske en och en annan pollis) så kan ni ju alltid följa mig genom att klicka här eller leta på lyckokatten på Instagram :)

Vad har Lasse Armstark gemensamt med Giro di Eritrea? (Lästips)

Förhoppningsvis är de här ikväll eller imorgon eller kanske som senast på fredag - mina nya bokförvärv! Att läsa är ett av mina äldsta, och största intressen och att läsa om cykelsporten och människorna och händelser inom den är för mig att kombinera det bästa utav de världar. Jag har länge letat efter bra cykelrelaterad litteratur - vill liksom inte enbart trycka i mig torra fakta om år hit och medalj dit, sånt finns på nätet - men nu har jag hittat tre klassiker som jag hoppas är "skönlitterära" nog för att få flow på läsningen.

Den första utav tre böckerna är Tim Krabbés klassiker "The Rider". Tyvärr går den svenska versionen "Cyklisten" inte att få tag på annat än på bibblan. Jag har alltså skaffat den engelska varianten. Jag har dock förläst boken via Google Böcker (man kan läsa ett par sidor innan man skaffar boken) och språket är enkelt och flyter på bra så det blir nog inga problem att njuta av texten. Vad handlar boken om? Jo, en gång i tiden var Krabbé med om att cykla Mont-Aigoual-loppet. Det är det loppet, och författarens (cyklistens) kamp mot smärtan, ansträngningen och motståndarna som boken handlar om. Så här skriver Sveriges Radios recensenter om boken: "Krabbés sätt att blanda loppreferat med andra små historier från cykelvärlden och egna minnen från karriären är ett lika fängslande som väl utfört grepp. Mot slutet av loppet blir historierna färre och bilderna från loppet tar över. Krabbé har ett rikt språk och en berättarteknik som gör att man känner den pinande vinden, regnet som piskar mot armar och kinder, och smärtan i benen mot slutet av loppet." (SR) Tja, en bok vars mest kända citat är "Från terrasser tittar turister och invånare på. Ickecyklister. Tomheten i liv som deras chockerar mig" kan inte vara annat än rent cykelknark. 

Den andra boken beställde jag efter att ha läst om den i det senaste numret av Kadens. Som jag förstått är inte boken något man läser för sina cykeldrömmande ungar när man nattar dem om kvällen - boken handlar nämligen främst om de obehagliga sidorna av den glorifierade tävlingsvärlden, nämligen stenhård rivalitet, extrema smärtor och förstås, doping. Boken heter "Rough ride", är skriven av f d proffscyklisten Paul Kimmage och är alltså delvis självbiografisk även om den handlar om cykellivets baksida i allmänhet (och fuskande proffs i synnerhet). Boken har anklagats för att vara bitter av Kimmages cykelkollegor (Kimmage kom aldrig speciellt högre än att vara en duktig domestique) men författaren har själv sagt att trots att han älskar att cykla och sporten, så är han själv medveten om att han är en bättre sportskribent än cykelproffs. Hur som helst verkar denna klassiker som har 20 år på nacken riktigt spännande och jag ser fram emot att ta del av Kimmages bitterhet :)

Den tredje boken verkar av mindre allvarligt slag och jag har beställt den främst för att den verkar snygg och skoj, en cykelnerds coffee table book. Boken är gul, heter Cyclopedia: It's All about the Bike och är proppfull av massa nödvändiga och mindre nödvändiga fakta om sporten, människorna, prylarna, skandalerna och allt annat skojsigt som garanterat höjer stämningen (iaf i diskussionerna mellan mig och min kille om jag känner oss rätt, fast å andra sidan blir vi upphetsade av att jämföra Froomes ben med Gilberts så vi är ju ett specialfall...). I Cyclopedia kan man bland annat lära sig att skoskydd ökar aerodynamiken med 1 %, att cykling är Eritreas nationalsport och Giro di Eritrea har pågått sedan 1946 (nästa semestermål darling?) och att en av Lasse Armstarks cyklar, customlackad med fjärilar macho nog, gick för en halv mille dollar på Sothebys år 2009. Jag tror jag älskar Cyclopedia redan nu.

Självfallet kommer jag med lite recensioner när böckerna väl lästs ut. Kom gärna med era tips på sjysst bike-lit*. 

__________

*Katjas term för cykelrelaterad litteratur :)

Rytterne Hallsta hem

Skönt trasiga ben efter förrgårdagens intervallpass och gårdagens klungrunda.

Lite bitterhet över att jag fortfarande måste dra den där om att I'm not a climber för jag är så förbaskat usel på att vara snabb i backar.

Knät ger sig också till känna... Igen... Men inte lika mycket som sist. Det brukar bli så om jag tar i efter att inte cyklat på några dagar.

Men ändå glädje över ett trevligt, om än smått blött pass med tre trevliga VCK-herrar igår.

Ikväll blir det till att storstäda hela lägenheten (inte gjorts sedan före semestern). Misstänker att det blir tuffare än vilket cykelpass som helst... ;)

Ha en fin dag nu!

Annecysjön runt

En av de absoluta cykelhöjdpunkterna under vår fina semesterresa var min tur runt den obeskrivligt vackra sjön Annecy.

Annecy, som ligger belägen i en dalgång i sydöstra Frankrike, är landets näst största insjö. Sjön är ca fjorton km lång. "Annecysjön omges av Bornesmassivet i väster (Tournette 2 351 meter, Dents de Lanfon, Mont Veyrier och Mont Baron), Baugesmassiveti öster (Semnoz och Roc des Bœufs). I norr finns Annecy-le-Vieux samt Annecy och i sjöns södra del Bout-du-Lac, dalen som i sjöns förlängning leder bort mot Faverges" (Wikipedia)

Bilden snodd härifrån.

Första dagen gick vi mest runt och badade och njöt av klimatet. Varmt men ändå friskt - ca 450 meter över havet. Den kalkrika sjön bjöd på frisk och behaglig badupplevelse - det kändes som att bada i havet tack vare det azurblå vattnet!

Ansträngningsnivån kunde bäst illustreras med följande bild:

Dagen efter blev det dags för cykling. Peter, som varit i Annecy tidigare, valde att direkt gå på lite festliga berg - nämligen Le Semnoz, ett 1699-meter högt berg (här kan ni läsa lite om den klättringen, genomförd av en annan cyklist tidigare).

Peters ödmjuka vy uppe på Semnoz-kullen, ett par tusen meter över havet

Han såg Mont Blanc, bland molnen långt borta...

Men det är en annan historia.

Moi med smärtande knä, kände mig inte riktigt redo för att klättra i tusenmetershöga berg så jag gav mig ut på en tur runt Annecy. Tyvärr ballade min Endomondo-app ur efter några kilometer så jag har ingen rättvis runda att visa er. Rundan blev dock ca 40 km lång och av varierande svårighetsgrad.

I den riktningen cyklade jag

Jag utgick alltså från byn Annecy, cyklade mot Doussard och sedan tillbaks mot Annecy på andra sidan sjön.

Man kunde välja mellan att köra på bilvägen eller på cykelbanorna. Jag kombinerade båda. Kvalitén på cykelbanorna varierade rejält. De i Annecybyn låg direkt på bilvägen, var smala (knappt så en cyklist fick plats i bredd!) och man fick hoppa av cykeln vart tionde tramptag för att undvika att köra på fotgängare som glatt marscherade var de helst ville. Så småningom övergick de smala, livsfarliga cykelbanorna till en cirka tre cyklister bred cykelbana längs med sjön. Här kunde jag börja slappna av och njuta av cyklingen och farten. Enda gången krånglet uppstod var vid övergångsställen (alternativt korsningar) som kantades av säkerhetsgrindar vilket innebar att man ibland fick köa tillsammans med andra cyklister.

Till skillnad från sjöns "första sida" (vänster på bilden ovan) så är den andra sidan bergig. Jag som egentligen mest ville "gå på tur" (läs: blåsa på glatt och med vinden i hjälmen) fick finna mig i att klättra i visserligen rätt korta, men branta (ingen backe under 8 %) backar utan att se själva sjön eller veta om och när jag skulle komma fram. Men det var värt mödan. Efter klättringen väntade den underbara färden ner - tyvärr i motvind, men ändå! - jämte bilarna och de andra cyklisterna. Jag cyklade genom små pittoreska byar med krumma baskergubbar i överflöd, små gulliga badställen med glada franska ungar plaskandes i små vikar och ja... ni fattar, idyllen var fulländad. Jag hade till och med nästan glömt hur ont knät gjorde.

Rundan avslutades med en kort, men irriterande bit cykelbanecykling inne i Annecybyn. Kändes som att hela Frankrike samsades om den trånga strandsträckan...

Kvällen avslutades med en pizza värd namnet, glass och några kalla nere på byn.

Madame Pizza

Jag rekommenderar med andra ord starkt att åka och köra sjön runt! Förvänta er ingen extrem cykling (så vitt ni inte väljer att bestiga nåt berg på köpet, vilket kan också vara idé om tid finns!) men ta er tiden att cykla runt sjön för utsikternas och baguetternas skull. Trots att sjön känns överexploaterad på vissa håll så är den ren och strålande vacker :)

/solskenscyklisten Katja

Tabata på Feelgood (motsägelsefullt, höhö!)

Åkte på Tabata-intervaller på Activio-passet igår. Att det handlade om intervaller förstod jag redan under passet, men väl hemma kollade jag upp vad det var för djävulskap ledartanten hade hittat på.

Visserligen lyckligt ovetande om min maxpuls (elektroniken gick enbart på min ålder, jag menar jämför Katja, 26 bast 78 kg livsnjutare varav 8 rumpa med Lill-Elin (påhittad karaktär), 26 bast 56 kg from löperska)).

Men dryyygt... Benen hotade med att dö och handen sökte sig till belastningsreglaget och jag började känna något som bäst beskrivs av WHYYYY LOOORD? Stönade kanske lite väl jobbigt för de närmast sittande damerna glodde lite väl mycket på mig.

Men. I efterhand.

Grymt skönt pass. Känns i benen.

Kommer att göras om!

Jobb, Activio och dagdrömmeri...

Hej.

Första dagen på jobbet efter semestern... Trevligt att återse kollegorna och vara tillbaks vid "ritbordet" (läs: datorn). Men tufft rent psykologiskt, att ställa om kroppen till att sitta stilla i nio+ timmar per dag. Hade velat starta jobbhösten med en vacker racertur på kvällen, men nu verkar det dra ihop sig till regn. Så då har jag ringt och bokat in mig på en Spinning Activio-pass på Feelgood. Egentligen är jag föga förtjust i inomhusträning under sommarperioden, men kroppen skriker efter cykling och då gäller det att bita ihop, blunda och se Alperna framför sig när man pressar på.

Får trösta mig med att det är klubbcykling imorgon. Är vädergudarna med oss så blir det klunga, skratt, utomhussvett och lite skvaller.

Åh, det är så mycket jag vill berätta för er nu efter semestern! Anteckningsboken är fylld med cykel- och resrelaterat klotter och höjdmetersangivelser, det har tagits enorma mängder bilder och hjärnan kokar av alla intryck. Men så måste jag hitta tid också... Vi får beta av allt så småningom.

Men nu är det slut med dagdrömmandet, träning väntar!

Åh, känns som det var igår man satt och mös i det gröna schweiziska gräset på Col de la Croix i väntan på att Touren-grabbarna skulle dyka upp i backen...