fredag 28 juni 2013

Touren 2013 - i Cykelkattens hjulspår

Hej.

Få av oss har missat att årets upplaga av allas vår favvotävling går av stapeln imorgon. Spännande! Roligt! Förväntansfullt!

Lite extra för min del. Det är ju nämligen så att grabbarna kommer att cykla på ett antal ställen där jag själv var och nötte asfalt förra året, på min trippelklingade Specialized.

Tänkte att vi kunde kika på vilka etapper det är och vad jag har för cykelminnen från dessa.

Etapp 4 - Nice

Inne i Nice var jag mest förbannad, på trafiken alltså. Så jäkla folk- och biltätt på sommaren! Minns jag transittade Nice på vägen till Monaco (en för övrigt brutalt backig och svettig och sjukt vacker trip). Normalt cyklade jag längs med havet / uppe i bergen men inne i Nice var man tvungen att åka genom småbåtshamnområdet och alltså facea alla festliga turister samt moppeförare. Varmt, svettigt, smått klaustrofobiskt och öronbedövande vackert. Dit återvänder jag nån dag, men lämnar racern utanför stadsgränsen! 

På väg hem från Monaco - Nice har ni till höger om mig
Etapp 5 - Cagnes-sur-Mer

En fantastisk liten håla vid havet där jag dels badade (åh svalka! svalka!) efter den förjävligt backiga vägen från La Colle-sur-Loup (stan utanför vi vilken vi bodde) och dels såg etappen där Kessiakoff förlorade KOM-tröjan till den gröna franska snubben. Kommer aldrig glömma jordgubbsbakelsen inne på stället vi kollade på etappen, kanske godaste jordgubbsbakelsen i hela mitt liv? Ett annat tyvärr mindre trevligt minne är den läskiga rika mannen som sköt heroin i en miljonärscab precis utanför där vi hade parkerat våra cyklar. Brrr.

Alltså känslan.

Etapp 15 - Givors - Mont Ventoux

Mont Ventoux är mest känt för mitt hittils brutalaste krasch - pinsamt nog på vägen uppför det satans berget. Jag minns min beslutsamhet och jag minns min dunkla insikt om att det nog skulle ta en sjujäkla tid för mig att komma uppför berget, men att jag prompt skulle göra det. Så jag nötte på, mil efter mil. Det gick sakta - Provence är förbaskat hett och asfalten på vägen uppför är väl sisådär och jag hade inte cyklat mer än typ, tre månader innan bestigningen - men det flöt på rätt bra. Småsnackade med de seniga gubbsen på vägen upp, fingrade på mina bidons, ja - njöt av livet helt enkelt. Men sen så kom en skogsglänta och med den kisstvångstanken - bäst jag kissar nu innan det berömda månlandskapet kommer där det inte går att gömma sig! - tänkte smartass jag. Det var ett ödesdigert beslut. Lutningen var brant, jag var oteknisk, äsch, hursom så fick jag inte upp farten på hojen vilket slutade i att både jag och hojen rullade nerför asfalten medan gruset åt sig in i mina knän, armbågar o d kroppsdelar. Blod överallt! Min första tanke var fuck it, jag tvättar av lite och fortsätter sedan. Men när t o m gubbsen på väg neråt stannade för att fråga hur jag mådde och jag lämnade smala blodbäckar efter mig på vägen så tog jag beslutet att vända och cykla tillbaks till campingen strax utanför Bédouin några mil utanför berget. Eftermiddagen spenderades inne i campingens duschkabin, plockandes ut gruskornen ur kroppen och hällandes örtsprit på såren i hopp om att slippa infektion.

En av de festiva skråmorna som berget bjöd på min oerfarna nybörjarkropp.
Notera hojens läge - aluminium, håller för allt liksom!
Dagen efter tröstcyklade vi åtta backiga mil Avignon tur och retur och såg på teaterfestivalen. Men ba så att ni vet förresten, jag och Ventoux är inte kvitt än. Nästa gång jag återvänder så är det blodsmak i munnen jag ska känna, inte blodsmak från knäna.

Vandrande teatertrupp inne i Avignon.
Etapp 17 - Embrun - Chorges

Embrun var stället som bjöd på mitt livs hittils högsta och brantaste stigning. Jag kommer aldrig glömma yrseln i skallen då jag efter att jag hade trott att jag äntligen var uppe såg en festlig "vägg" framför mig, hoppade av hojen av ren feghet, men sedan bemästrade demonerna och slutförde stigningen - upp till Chorges. Inne på Chorges blev det tårar ändå, ty jag var ashungrig och enda stället som serverade vettigt käk bjöd på vaktelspett som gav mig creeps (har fågelfobi etc.) vilket slutade med att jag fick nöja mig med pommes (tillbehör till vakteln dårå). Men fasiken, jäkligt nice, vägen ner sedan. Fort det gick. Älskar fort.

Mot Chorges!
För övrigt har Embrun en arbetarstadskaraktär med fula industrier och läskiga kvällstyper och allt, men jäklar vilka goda drinkar de serverar! Inne i Embrun såg jag mitt livs kanske finaste fyrverkeri också. Vi råkade ju hamna mitt i stadsfestivalen. P.S. Blev nästan uppäten av en arg vakthund under en annan stigning. P.P.S. Såg skumma djur under samma stigning, visade sig vara resande cirkus.

Jag i mitt post-race-esse inne i Embrun.
Etapp 20 - Annecy - Annecy/Semnoz

Åh, jag kan skriva hur mycket som helst om Annecy. Men faktum är att det redan finns ett superbt inlägg om ett av mina äventyr vid sjön (sjön heter samma som byn) - och det kan ni läsa här. Jag minns att det var i Annecy som den skumma knäsmärtan äntligen hade släppt efter många veckors plåga. Jag minns båten Julie i Annecy. Jag minns tonerna av ska som vårt tält spred på campingen. Jag minns de seniga evighetsgubbsen vars hjul jag la mig på för att kunna ta mig uppför de branta backarna på sjöns ena sida. Och jag minns de snälla flickorna som lät mig dricka vatten, massvis med vatten, på ett ställe där jag inte trodde det fanns vatten. Om det är en etapp ni inte får missa i år så är det nog Annecy. Vackrare än så blir sällan en tempoetapp.


***

Åh, jag skulle kunna babbla på om Touren i all evighet. För mig kommer Touren 2012 alltid vara den tillställningen som en gång för alla gett mig insikten om att jag är ämnad för cykling och cykling är ämnad för mig. För med Touren kommer inte bara poäng och placeringar. Men Touren kommer sommaren, skönheten, de ljumna vindarna, de höga bergen, de blodiga knäna, smaken av sommarvin. Touren är demokratisk och låter åskådarna uppleva så mycket mer än bara ren sport utan även allt runtomkring. Pga. det ekonomiska läget just nu är jag inte på plats när Touren körs - men jag cyklar med Touren i tankarna, och jag kommer att se till att inte missa alltför många Tourar under de åren jag cyklar kvar på denna jord. 

(dramatiskt lagt, jag vet, men sån är jag)

Succéutstyrsel jag körde på

Freddans stjärt!

Bradley gjorde sitt bästa, men det var Freddan vi brydde oss om just då.


3 kommentarer :

  1. Har också cyklat en del i området 2011 (när vi tittade på en etapp från Chambéry samt bodde i Vance) samt 2012 när vi cyklade runt sjön bredvid Annecy (Lac du Bourget). Vackert och skitjobbigt!

    SvaraRadera
  2. Så härligt med cykling!

    SvaraRadera
  3. Bap bap bap.. "Allas" njae, nu generaliserar du min kära Katja! Min favvotävling har ju redan varit, d.v.s. under maj månad. TdF är i "my Point of view" ett rent sömnpiller efter första veckan. Hemskt men sant. =) Fast of course är det trevligt med cykel på TV =)

    Kram
    Fritz

    SvaraRadera