Igår var planen egentligen att köra ett sköjpass, mitt första efter Vättern, men en cyklist som heter Mange fick mig på andra tankar.
Mange hade skrivit på klubbsidan om nåt som hette Tunby GP. Jag visste inte vad det betydde, men det lät kul så jag anmälde mig. Mest för att Eva skulle ha någon att vinna spurtpris över.
Det var soligt. Tommy och Per hade sopat banan åt oss.
Det fanns gott om A-brunnar att väja för längs banan - OBS fotot är från uppvärmningen, det var inte aktuellt att fota och cykla GP samtidigt
GP betyder Grand Prix och går ut på att köra 15 eller 20 varv på samma asfalterade bana, spännande va! Banan hade sex kurvor och en vattenpöl. Det var som gokart ungefär, förutom att jag inte var först i mål. Alla startade i samma klunga, och om man tappade klungan var det okej att stiga av och vänta in den. Jag och Eva tog rygg på varandra så vi behövde aldrig stanna.
Vi behövde bara ligga i kurvorna.
För varje kurva vi passerade, blev vi lite bättre på att våga trampa och inte vila på pedalerna. Vi lärde oss var på banan som håligheter fanns, vi lärde oss vilken del av gruspartiet som var snabbast att köra på. Vi spurtade. Vi svettades. Vi mosade på i 30-35 km/h. Ibland susade en klunga förbi, men det gjorde inget. Vi lät dem löpa, jagade varandra varv efter varv.
Det var löjligt roligt.
Det roligaste var att jag äntligen fick lite utväxling på min sittställning. Den är väldigt framåtlutad och brukar generera nackont och olika kommentarer på längre distanser typ 30 mil.
Men nu var det en helt annan sak. Andra medelhastigheter. Annan teknik, annan fingerfärdighet på styret.
Jag var så AERO
Behöver jag säga att jag vill göra det här igen?
(Tack Caj för fotot, jag var tvungen att förstora det lite så att vi skulle synas)
(Tack Caj för fotot, jag var tvungen att förstora det lite så att vi skulle synas)
/Anna
Snyggt jobbat katten och glad midsommar.
SvaraRaderaGlad midsommar Jörgen! Efter ett sånt här GP kunde jag fira med gott samvete!
SvaraRadera