När man blir vuxen.

Hej. mamma har alltid sagt att jag inte riktigt har den där mognaden i mig, ni vet den som kännetecknar en vuxen person. Jag har faktiskt alltid velat vara lite vuxnare än vad jag är! men nu plötsligt känner jag att jag måste agera väldigt, väldigt vuxen (de andra vuxnas fel) och jag vet inte om jag gillar det längre. För enligt mig, vuxen har inte med åldern att göra. det är mer den dära inställningen man måste dras med.

för när man är vuxen

...så måste man ta en sjujäkla massa ansvar för sånt som är tråkigt snarare än roligt. Till exempel så måste en köra sin cykel till verkstan och då måste en alltså få tag på en bil, avsätta tid för körning och snack och sen vara utan cykel i ett par dagar och det är så tråkigt. samma sak med tvätt. som vuxen måste man tvätta själv. det är vanskligt (ett nytt småsvårt ord jag lärt mig att använda häromtiden)

...så måste man äta lugnt och sansat och en lagom portion helst lämna kvar lite på tallriken.

...så måste man lära sig att "ta det lugnt  i väntan på". jag har observerat de vuxna sörni, och det som är gemensamt för dem är att de jämt ska avvakta, se vad som händer och missbrukar ord som "tills vidare". Personligen har jag aldrig förstått poängen med att ta det lugnt i väntan på tills vidare (när man kan ha roligt på en gång!), det är så tråkigt. fast å andra sidan har jag aldrig klarat av att köpa presenter i förtid heller, för då förgås ju jag i väntan på att den stora dagen kommer då mottagaren äntligen får riva upp paketpappret! men å andra sidan så har jag alltid gillat att utmana mig själv så jag ser denna min nya förmåga att ta det lugnt som en öhm, spännande utmaning. blir lite lättare då, eller hur?

...så måste man tvätta sin cykel själv. no comments.

...så måste man skämta lite om sin ålder nån gång då och då, för det hör ju till att man åldersnojar lite, annars är man störd i de andra vuxnas ögon och det vill man ju inte vara

...så måste man ta beslut som kanske gör jättejätteont i hjärtat just nu, sådär så man kippar efter luft och kan varken äta (förutom choklad då eller möjligen en eller två kolaremmar) eller dricka (förutom te med en droppe citron i) men som kanske kan tänkas leda till något gott i framtiden. Som vuxen får man helt enkelt låta bli att lägga sig ner på rygg och vifta med båda armar och ben och vägra gå upp och skvätta tårar tills man somnar av ren utmattning. Det gick som barn för då fick en tröst, nu känner en sig mest som en idiot som gör sånt. Dessutom kan grannarna ringa störningsjouren och det om nåt är inget en vill utsättas för som får dras med en sån där bostadsrättsförening.

...så måste man acceptera att saker och ting bla bla... Här säger jag pass, för all framtid. det är skillnad på att inse begränsningar och på att acceptera. Jag inser mina begränsningar, men jag accepterar inte att de kan stoppa mig från att nå mina mål på mitt sätt. förstår ni skillnaden? 

...så måste man börja använda anti-age-produkter med hög solskyddsfaktor "även när man vistas i skugga". LOLOLOLLL

...så ger man upp om att ens fyrtioettor ska bli till trettionior (fötter) och att ens vikt någonsin går under sjuttio kilo såvitt man inte faller offer för turistdiarré, och då i en hel termin. Fine then, en står väl stadigt på jorden eller nåt i den stilen (vuxet uttryck)

...så måste man lära sig spara för att kunna unna sig. Jag har i alla fall lärt mig att vara duktig på att unna mig, den andra biten kommer väl när jag så småningom blir ihop me nån som älskar mig så till den grad att den kan leka min privata revisor.

...så har man egentligen lärt sig ett smack vettigt annat än att man blivit stöpt i facket kallat samhället, med alla dess begränsningar, normer, (van)föreställningar och osynliga hinder, och det finns bara en väg ut 

räta på den krumma cykelryggen, le stort, trycka i sig en stor portion chokladglass och erkänna att

fine, jag är en rätt så misslyckad vuxen.

och trycka i sig en portion glass till, och skruva upp volymen på favvolåten, fast man inte fick

och så lite till
mums mums

måste köpa glass efter jobbet idag.

(när jag kört iväg hojen till verkstan dvs.)