Kom hem igår efter en längre vistelse hos min familj på Lidingö.
Grejen med min familj - förutom att de är allmänt bäst - är att de har inte fattat grejen alls med LCHF, GI och övriga dieter och vadå vikthets inom konditionsidrotten? Äta bör man annars dör man liksom!
Och jag med mitt svaga matpsyke... Jag kunde ju knappast motstå alla de godsakerna som bjöds!
Så nu är jag förstås ett par kilo tyngre.
Men måste se positivt på saken. Desto mer motionsiver!
(Och lite viktångest på det förstås. Men så är ju det inom konditionsidrotten...)
Men vet du Katja? Slopa viktångesten, din famlij tänker helt rätt, dieter är just dieter, inget man lever på i längden
SvaraRaderaNåt jädra kilo hit eller dit spelar inte så stor roll egentligen, äta bör vi för att orka träna som vi gör, sen klart ska det vara bra mat.
(Nu kanske jag gick i gång på något som egentligen var lite mer ironiskt/skämtsamt eller nåt).
Haha du har helt rätt! Men jag får ärligt talat panik när jag känner att jag går upp i vikt... Så helt oseriös var jag inte. Jag vet att vi måste äta för att träna... Men vart lite för mycket ONYTTIGA sötsaker. Hyn har också tagit stryk :/ Men tack för dina peppande ord, här ska det tränas och ätas nyttigt framöver! Kram
Radera