En helt vanlig härlig vinterhelg del två

(forts från förra inlägget)

Nåväl, då min personlighet är djup och långsint så tog det mig en hel kvart att deppa klart och ringa Valle och Grannen och stämma skidåkning som plåster på skridskosåret.

Men först - lite elvismat.

Sen bil till Rocklunda där vi mötte upp Grannens fru Anna.

Mycket skidsnack och lite för mycket verkstad. Grannen babblade på under tiden jag fästvallade mina Salomons vilket förstås resulterade i att jag fick för mycket fäste. Men det skulle jag inte upptäcka förrän i spåret.

Då solen sken och skatorna kvittrade så kände jag för att skippa jackan och nöjde mig med två lager underställ, löpartights och en skön Rapha brevet (och min lillebrors och senare Peters och nu min favvomössa från Polarn O. Pyret, med undermössa i merionoull förstås).

Valle posar i riktiga skidbrillor bakom.

Började med en lätt uppvärmningsrunda på en av apalbyplanerna.

Men det var inte förrän vi var ute i skogen och jag blivit genomblöt av skidsvett som jag insåg att oops, nån hade övervallat. Fick kämpa järnet för att hålla någorlunda vettigt tempo.

Det blev i alla fall 1,8 jävliga mil i sjukt vacker skogsmiljö. Jävliga på gott och ont :) Ryggen började skrika högt på tillbakavägen.

Och jag kommer att behöva gå till naprapat igen. Och igen.

Fan.

Men kosta vad det kosta vill, i år ska inget förstöra cykelsäsongen.

Grannen passade på att ta lite skojsiga bilder på mig in action.

Den berömda "spåret svängde men inte Katja"-bilden spred sig snabbt.

Och jag avrundade med ett sjujäkla skönt bad, självmassage (ryggfan) och tidig sänggång.

Wunderhelg på hemmaplan.

(fast fan fan fan på ryggen, fett orolig)