Känn ingen press.

Hej.

Jag har blivit en sån där glad idiot som gillar att köra långt, länge och så fort det bara går. Det har alltså lett mig till den djupa insikten om att det är dags för en ny sadel. Min mjuka gulliga Selle Italia damsadel är helt enkelt just för mjuk för att hålla mina mjukare delar utanför trycket. Usch på trycket. Efter lördagens tjugomilakörning (ok, nitton dårå från dörr till dörr) så har en viss kroppsdel inte riktigt känt sig på topp, speciellt inte en viss mindre del av denna kroppsdelen. Sedan dess har jag panikerat, upplevt dödsångest, tankar som Shit tänk om jag utvecklar värsta sår som inte låter mig cykla på evigheter bla bla och ja, stämningen har inte riktigt varit på topp, och knappast mojon heller.

Så igårkittade jag upp mig på en Specialized Ruby med titanfäste och kolfiberförstärkning. Tyvärr fanns den inte i vitt på Cykloteket här i stan men jag hade inget val så jag tog en svart med vita detaljer, lagom monokrom och matchande min tysk-italienare. Kanske fular mig och utnyttjar bytesrätten lite senare, om de får in vitt inom en månad. Fast det berättar vi inte om för Cykloteket, oki?

Jag lurade över Anna på lite mekstuga. Här ser ni Anna, lugnt klurandes på konstruktionen medan jag panikgooglar på "install bike saddle racer Specialized heeelp".

Hade jag varit smartare så hade jag kanske tagit bild på hur konstruktionen (alltså plattor och skruvar och diverse smådetaljer) såg ut innan jag hade skruvat isär systemet. Men vadå, superlätt tänker ni nu, men säg inte det, massa små hål och grejer.

Fast jag fattar ändå inte, varför bifogas det ingen manual till sadeln? Ska nog dra iväg ett mail och skälla ut Mike Sinyard. Jag är en manualperson. När jag köper en ny grej är manualen nästan lite mysigare att läsa än att randompilla på själva grejen. Erkänn att ni är likadana! (lite OT men kommer aldrig komma över besvikelsen Apple bjöd på när de istället för att skicka med en glansig, vit booklet med massa mystext om iPhonens diverse funktioner, förvisade en själlös digital guide inne i själva apparaten)

En halvtimme... ok, fyrtio minuter senare var sadeln på plats och vi kunde nöjt konstatera att visst, nu kan vi montera sadel också. Oss emellan är jag ändå inte helt säker på om den blivit monterad rätt, får rådgöra med Tony eller Grannen eller egentligen vem som helst med gyllene mekhänder. Men den sitter fast och lutar sådär lagom liiite för mycket framåt (höhö! //rebellen)

Och satan vilken skillnad! Att cykla på denna var som att cykla på min gamla Specialized-sadel (hade ju en Specialized-hoj förut), fast ännu skönare! Ännu mindre tryck mot underlivet, hejdå sittbena mina! Vreds och viktes och krängdes och studsades och provade hit och dit och kände mig som gubben i den där söta Fatboy Slim-videon när jag testade min sadel på den lilla fyramilarundan vi företog oss igår innan vi smög in till vårt absoluta favorithus här i stan för att äta lite mogna, smarriga bigarråer på tomten.

Det nalkas fler tester i vecka. Imorgon kör jag Tunby GP och på lördag kommer sadeln att utsättas för rumppressen i strax under trettio mil. Då är det ju Tour de Chat!