Ledarutbildning i klubblokaler, unveiled

Hej.

Igår eftermiddag kom jag hem och bokstavligen slängde mig in i badet. Var ju satans kallt att cykla hem.

Alltså kombinationen bad + nytt nr av cykeltidning. Det enda som slår det är sällskap i badet som masserar ens fossingar / vader men en kan inte få allt.

Efter badet bryggde jag mig en kopp riktigt starkt kaffe och mötte upp Grannen för att tillsammans bege oss mot våran cykelklubbs klubblokal - bara femminuters cykelväg hemifrån!

Grannen var som vanligt glad och pepp och vitsig.

Och Lasse på väggen såg smått förbannad ut. Rätt åt honom!

Syftet med vårat besök var dock allvarligare och roligare än så. Vi skulle nämligen genomgå den första delen av utbildningen mot att bli cykelledare!

Sneglande mot de prydligt uppstaplade kaffekopparna som vittnade om förestående wienerbrödsfika fick vi lära oss om vad man ska tänka på som klungledare, vilka egenskaper man bör och inte bör besitta, hur man ska agera i olika situationer, de rent cykelmässiga aspekterna och massa annan nyttig information. Vad säger ni, kanske ett separat inlägg sedan om braiga och mindre braiga klungledare? Jag misstänker att alla som nånsin cyklat i grupp har en stark åsikt om hur en bra ledare ska vara... 

Thomas Eriksson, själv före detta elitcyklist, var grymt duktig som föreläsare och väckte engagemang hos församlingen (mig är det liksom aldrig svårt att få igång).

Kursen väckte en hel del funderingar kring det där med hur andra uppfattar en inom mig. Jag tror att det blir riktigt roligt men också väldigt utmanande att vara gruppledare. Jag vet till exempel att jag är duktig på att se, peppa och dra igång folks, men jag vet också att jag kan bli lite tankspridd ibland. En ledare måste vara trygg, tydlig och inge ro. Åh, blir en hel del inre arbete vet jag med mig redan nu.

Åh, jag ser så fram emot våren!

Vi passade på att se oss omkring i klubblokalen efter kursens slut. Grannen sträckte ut sina långa fibrer på den här gamla skönheten. Jag var mest glad över nyheten att VCK äntligen förvärvat mekverktyg för Campa-prylar. Känns plötsligt inte så ensamt liksom...

Och så kunde jag ju inte låta bli att träna drop på den vita trainern. Som ni märker så är celeste en väldigt populär färg bland VCK:arna... Undrar varför?

Allt som allt - trevlig kväll med mina grymma, engagera klubbkamrater. Tillsammans kommer vi att göra cykelsäsongen 2013 alldeles, alldeles underbar och givande!

Hur tycker ni en bra klungledare bör vara och inte vara?