Postspin

Där satt den! Först jag ba

Sen jag ba

Och nu har jag tryckt i mig fisk, bulgur och fisksås och nu sitter här och trivs med kaffe och ballerinakex. Gött! 

Mamma säger förresten att jag skelar med vänstra ögat. Jag har själv misstänkt det men förträngt det. Men nu när jag tittar på den andra bilden… GEEZ ÄR DET LIVSFARLIGT ATT SKELA? :O

Spinningsmärtan

Körde intervallspinning med pulsband på Actic City här i stan igår kväll. Konstant smärta i en timme.

Och så blir man aldrig "helt bra" heller. För ju bättre kondis och styrka man får, desto tyngre motstånd krävs det för att den där konstanta smärtan ska bli så outhärdlig så att man tror att nu, nu ger jag upp!..

men så ger man inte upp.

Och som vanligt - efteråt ser man tillbaka på passet med ett leende och tänker äsch, jag hade nog kunnat pressa ut mer jag! Hade jag?!

Skärp er för fasiken motionärer, det är inte vinter än!

Hej.

Gårdagens halvmisslyckade tur gjorde mig både glad och ledsen.

Glad, för att jag genomförde turen och såg regnbågen och var glad trots allt.

Ledsen, för att mojon gick ner ett par hundra snäpp när de enda som dök upp på gårdagens träning var klubbens elitgrabbar (såna som kör 40 km/h när de kör sköljpass, typ). Inte en enda medelfartsgubbe. Inte en enda brud. Läget var hopplöst för en som jag som cyklat sen i april i år. Där stod de, snabbgubbsen och försäkrade mig om att de minsann skulle tarelunnt idag. Jo tjena. Jag fattade ju direkt att jag var körd. De värmer knappt upp innan det ska spurtas upp i ljushastigheter. Ja så har de ju cyklat i 10-20 år/gubbe. Skitsamma. Jag åkte ut med dem från stan men pallade inte paja mina ben på en gång så jag stannade till, vinkade bye bye zoom zoom till gubbsen och slog på GPS:en för en enmannarunda.

Svett eller regn i fejset? Det sista låter snyggare.

Nåväl, det gick ju på rätt bra även om bena små var rätt strama efter förrgårdagens löprunda (som i sin tur genomfördes direkt efter en weekend i Rotterdam fullproppad med festliga aktiviteter av alla slag - utom det motionsmässiga). Jag såg regnbåge, ljuset var gudomligt etc. Ja ni ser ju själva på bilden.

Men sen. Cirka några kilometer från stan. Så öppnades himmelens portar. Och inte lite heller. Bästa ordet för regnet som kom är nog "väggen". Halt och kallt och jävligt blev det på en gång. Plask plask i cykeldojorna små. Skyndade mig så gott jag kunde till jobbet och - åh, kvällens höjdpunkt! - ställde mig under den underbart heta duschstrålen (jepp, jag vet att jag har det lyxigt på jobbet). På kvällen gjorde jag och min älskling goda tacos och ondgjorde oss över "vätternmotionärerna". Såna är det tydligen gott om i vår klubb. Folks som dyker upp på våren med sina nyköpta racers för att träna till Vätternrundan men som slutar träna så fort loppet är avklarat.

Inne i omklädningsrummet på jobbet, bästa rummet i hela stan!

Och helt seriöst, var är ni folks? Jag vet att vi har en stark medelkärna i klubben, Anders, Grannen (+ tjej ibland), Wille, Hjerpe, McNamara m fl - och alla de hade faktiskt bra ursäkter till att inte komma igår. Ni är förlåtna ;) Men de andra? Ingen nämnd ingen glömd, men folks verkar sluta cykla så fort det inte är 30+ ute. Skärpning! Enda nackdelen med hösten är kostnaden för långbibs och hala löv. Det är ALLT. Fördelarna är hur många som helst. Orka trycka på gymmet när naturen faktiskt lever fortfarande. Den träningen ni får i klunga får ni aldrig på egen hand. Funderar på att ställa upp som ledare för nån typ av introgrupp bara för att få folks att komma, nu när vissa av medelledarna saknas. Kom igen folks, låt inte vintern vinna än.

Jobb, Activio och dagdrömmeri...

Hej.

Första dagen på jobbet efter semestern... Trevligt att återse kollegorna och vara tillbaks vid "ritbordet" (läs: datorn). Men tufft rent psykologiskt, att ställa om kroppen till att sitta stilla i nio+ timmar per dag. Hade velat starta jobbhösten med en vacker racertur på kvällen, men nu verkar det dra ihop sig till regn. Så då har jag ringt och bokat in mig på en Spinning Activio-pass på Feelgood. Egentligen är jag föga förtjust i inomhusträning under sommarperioden, men kroppen skriker efter cykling och då gäller det att bita ihop, blunda och se Alperna framför sig när man pressar på.

Får trösta mig med att det är klubbcykling imorgon. Är vädergudarna med oss så blir det klunga, skratt, utomhussvett och lite skvaller.

Åh, det är så mycket jag vill berätta för er nu efter semestern! Anteckningsboken är fylld med cykel- och resrelaterat klotter och höjdmetersangivelser, det har tagits enorma mängder bilder och hjärnan kokar av alla intryck. Men så måste jag hitta tid också... Vi får beta av allt så småningom.

Men nu är det slut med dagdrömmandet, träning väntar!

Åh, känns som det var igår man satt och mös i det gröna schweiziska gräset på Col de la Croix i väntan på att Touren-grabbarna skulle dyka upp i backen...

16 smärtfria mil på två dagar - äntligen!

Hej!

Jag är så glad att det spritter i kroppen. Nu har jag klarat av att cykla 16 mil på två dagar utan att behöva stanna för smärtor i ryggen! Det verkar som att de två naprapatbehandlingarna har gjort susen *Peppar peppar*

I förrgår började turen med att den lilla samlingen vädertrotsiga cyklister på Djäkneberget frös. Vi delades upp i tre klungor, "subbarna", intervallare (dit Peter med babyblå Giro-hjälm hamnade av egen vilja) samt vi - medel, vanlig klungkörning.

Turen gick Västerås-Rytterne-Strömsholm-Herrskogen-Munktorp-Berg-Hallstahammar-Västerås. Blev dyngblöta efter cirka tre mil men vadå, inte den som ger sig... Tur att väl hemma väntade ett underbart hett bad samt god pasta med tonfisk som gick snabbt att laga.

Här är förresten delar av klungan, lagar punka... På tal om punkor, läs gärna förra inlägget. Så kanske antal punkor minimeras om vi hjälps åt (även om det sällan är vårt fel att det är glas och skit på vägar...).

Igår var det dags för en nationaldagstur i klubbens regi. Jag fick äran att köra med duktiga Lucia (som även är spinningsledare på Actic Kristiansborg där vi brukar träna med jobbet). Vi var ett litet gäng på fyra tjejer som fick slita rätt hårt under de 8 milen som gick Västerås - Ramnäs - Surahammar - Hallstahammar - Olberga (supervacker väg) - Västerås.

I Surahammar hittade vi ett fint och personligt "shabby chic"-café Villa Vanilla där jag glatt mumsade i mig en kladdig chokladbakelse. Åh, vilken cafécyklist man är... På bilden ovan ser ni två av mina medryttare, Helena och Lucia med sin Bianchi.

Och så jag, inkletad i kedjefett (kolla näsan) samt svettig men glad över kakan. Just denna timme sken dessutom solen över oss...

På kvällen firade jag och Peter med en supergod lasagne och en lugn öl på favvostället Cirkus i stan. 

Jag är så glad över att ryggen håller! Tänk att jag kan träna ordentligt nu. Utan att behöva bryta efter typ, tre mil. Fast nu är foten oroväckande svullen och gör ont... Känns vrickad... Från pest till kolera... Hm... Vad näst? Fortsättning följer... ;)