Flytteländet fortsätter.

Hej kära vänner.

Jag fortsätter lida av orutin.

Ute snöar det (!) igen och jag fortsätter flytta. Satan va tid sånt tar! Men tur att det snöar, gör det inte lika förbaskat outhärdligt att inte kunna vara ute och finrejsa än.

Just nu önskar jag mig mest mer tid.

Nackdelen med att vara en fattig jävel är att man får göra allting själv - jobba (väldigt mycket), flytta (väldigt länge för man har inte råd att leja bort allt och man tycker liksom lite synd och folks och ber ogärna oftare än behövligt) och flyttstäda (samma här). När jag säger att jag inte hinner träna just nu så menar jag det faktiskt. All min vakna tid går åt jobb och flytt och sen så stupar jag ner i sängen, sluter ögonen och sover mina drömlösa sju-åtta timmar för att orka. Jag har inte ens hunnit att packa upp och koppla upp datorn mot nätet. Tur att flytten i sig innebär en massa motion! Har nog aldrig sprungit så mycket i trapporna...

Jag längtar så till den dag då jag får tillbaks min glada jobb - träning - god mat - kompishäng - happy blogging-rutin.

Visst, det finns de som säger att det inte finns några godtagbara ursäkter till att inte träna men tro mig, en som jag som normalt motionerar någonting sex av veckans sju dagar (och sen vardagsmotion och andra äventyr på det) ger blanka fan i den typen av höga hästar. Jag måste tänka positivt, att flytt är bara något tillfälligt.

Jag har till och med gått så långt att jag har avbokat ledarskapsmötet med min motionsledargrupp imorgon. Förr i tiden hade jag mått skitdåligt av att missa ett roligt möte men nu orkar jag helt enkelt inte. Om två veckor börjar de faktiska träningspassen och jag vill liksom inte väggat då det verkligen gäller. Mina motionärer ska få en glad och pigg ledare, inte nån bister sate som mest vill sova (som jag är just nu).

Men! Om exakt exakt exakt trettioett dagar är jag på Mallis och skiter i allt - utom cykel och er förstås. Jag brukar ha nolltolerans mot Internet / tidningar / omvärlden när jag är ute och reser men funderar på att göra ett undantag i år, det är ju lite för roligt att blogga för att låta bli. Dessutom är det extrakul att teasa er med soliga utomlandsbilder... Nädå, i slutet av april måste det vara fint väder även här hemma i Sverige. Punkt slut!

Ibland känns det som om eländet aldrig tar slut. Men precis som olyckan sällan kommer ensam så kommer inte lyckan ensam heller. En bra låt leder oftast till en annan bra (i alla fall på Spotify) och rätt som det är så är våren här med dagliga rundor, cykelfester, cykelresor, cyklosportifs, långlopp, sommaröl, parkhäng, skinande överrör och en och en annan härlig krasch (i stillastående förstås, på mitt vanliga krasch-knä).

Snart så!

Snart så!

Usch, misstänker att ni är lite trötta på mitt senvintergnäll. Men jag har faktiskt en liten nyhet till er som jag förbereder nu. En nyhet som kommer att handla om cykel, till 100 %. Tänker dock vänta nån dag med att släppa den till er... Och hoppas ni kommer att gilla resultatet.

Er trogna Katja,

med förhoppningar om i alla fall 80 % cykel i bloggen i fortsättningen...