No legs attached.

Alltså gårdagens intervallpass. Var ett sånt pass då benen liksom aldrig fanns med. Pulsen steg upp direkt och svetten rann men benen infann sig aldrig. Varje tramptag gjorde liksom ont. Usch. Det är i och för sig ok när det händer under inomhusspinning. Värre är det när det händer vid tillfällen det gäller. Kommer aldrig glömma den gången jag och Grannen skulle cykla på tu man hand på Mallis. I och för sig var det dagen efter ett jobbigt backpass, men ändå. Vi cyklade runt åttio km och mina ben kom helt enkelt aldrig igång, oavsett kadens. Stackars Grannen som fick dras med mig. Visst, det var ingen tävling men ändå. Dagsform alltså... Vilken nyckfull mänsklig egenskap.