Karlstadscrossen dag två.

Läget i bilen var långtifrån mys innan stjärtvärmen 

kom igång ordentligt

Banans enklaste del

Karlstadscrossens andra dag började för mig med ett antal toabesök på Karlstads förnämt svinkalla vandrarhem Kasernhöjden som befolkades av oss cyklister samt The God, en kedjerökande personlighet i otäckt fläckiga mjukisbrallor och t-shirt med orden The God på. Natten hade nämligen ägnats åt att måla fan på väggen - av mig själv, med mig själv, inne i min stackars fega skalle. Jag var både pepp och nervös. Kanske tur att vi hade The God till granne.

Ty ute var det väldigt kallt, halt, snabbt och fullt med pro-looking-folks som hade cyklat i många herrans år - antingen cross eller mtb eller något annat tekniskt.

Tyvärr hade jag redan bloggat och twittrat och facebookat och gudvetvadat om att jag minsann skulle tävla med min nya Canyon så då var det bara att bita ihop. Min skogscyklings-oskuld skulle bli tagen på cx-cupens regntyngsta bana.

Följ med mig på en svindlande tur på en mtb genom crossbanan!

Bandel 1: Grus och pölarna

Helt ok del. Gruset var inte speciellt halt med mina tjocka däck och pölarna var grunda. Hade jag varit mindre trög på att få in klossarna i skorna så hade jag till och med kunnat hävda mig lite där. Istället hamnade jag behind. Moralkaka: träna på snabbstart!

Bandel 2: Skogslera och pölarna

Banans både mest helvetiska och mysigaste del. Skogsdelen bestod av smala kurviga stigar befolkade av löv, pinnar, stenar och rötter täcka med hala lager lera. Halvmeterdjupa pölar med otäckt okänt botteninnehåll avlöste varandra. Fegandet under första försöket gjorde att jag cyklade på skrået istället för rakt igenom pölarna, vilket orsakade en dryg vurpa. Skrattade muntert och speedade upp under andra varvet, mycket säkrare då! Moralkaka: skit i kanterna, kör ba genom pölarna. Håll farten uppe.

Bandel 3: Pölarna

Bandelen mellan skogspölarna och gräset-pölarna bestod av enkla, uppfriskande isande pölar. Simplaste och snabbaste bandelen, bara att mosa på. Moralkaka: Never ride without overshoes.

Bandel 4: Gräset och pölarna

Trögaste delen, för mig. Cykeln var tung av all lera och löv och sånt, och så gick det trögt, trögt på gärdets "risodlingar". Dock enda partiet där jag hann bli riktigt varm av ansträngning snarare än adrenalin. Slirade lite lätt i kurvorna och var allmänt sakta i dem. Moralkaka: träna mer kurvteknik, träna mer styrka.

Bandel 5: Bridge over troubled water

Moralkaka: Håll rumpan upp och bakåt om du inte vill slå in det heligaste när cykeln dunkar in i marken efter den branta nedförsbacken

Bandel 6: Sandfest

Nog hade jag kunnat mosat igenom sandhindret med mina feta däck, men jag tog tillfället i akt att träna på att snabbt komma av och på cykeln. Sanden orsakade dock knaster och tröghet då den letade sig in i cykelns samtliga skrymslen. Moralkaka: Mosa på här med. Ren styrka, inget annat.

Så, hur gick det egentligen?

Både åt helvete och bra. Rent krasst kom jag sist av de sex startande. Körde alltså för jävla sakta. Till mitt försvar har jag dock att jag dels satt på en nyköpt mtb och kände mig allmänt ny, dels att jag kört varken cross, mtb eller något annat än landsväg (och möjligen lite grusväg förut). Jag tog mig runt och jag vurpade enbart en gång. Övervann min rädsla med varje ny pöl och "velodromkurva".

Så, vad händer nu?

Tja, att spara till riktigt cross, att utnyttja min mtb till vinter- och teknikträning. Och aldrig, aldrig glömma låsa dämpningen ute på risfälten. Ser ju störtlöjligt ut!

/cyklisten som blivit skogsartist