Usch va trist det är ute. Blött, slött och vemodigt, nästan lite kvavt sådär fast ändå kallt. Jag befinner mig i Stockholm. Åker hit ibland för att hälsa på föräldrarna och lillebror. Kommer att vara här i stan i fyra dagar till då jag har jobb och kurs här i stan mån-ons. Tidsschemat lämnar inget utrymme åt cykelträning men jag har med mig mina Asics och en förhoppning om att hinna med ett par-tre rejäla löprundor innan jag är tillbaka i Västerås.
Mår jättedåligt utan cykling men tröstar mig med att det är sunkigt väder (jag är ingen jättesolskenscyklist men det får åtminstone låta bli att snöregna) och att det är ok med lite aktiv vila (löpning, långpromenader och styrka) innan det blir dags för Mallis. Tänka sig, det är inte ens en vecka kvar!
Tänker varje gång jag ska flyga nånstans från Västerås Flygplats - va sjukt nära allting blivit idag. Jag kan liksom gå till fots (!) till flygplatsen och sen känns de där Ryanair-planen inte som några riktiga plan heller utan som flygande bussar. Visst är det smidigt men den där svindlande flygkänslan (wow, wow vi flyyyger!) från barndomen infinner sig inte riktigt där. Känner ni också så? Å andra sidan är det förbaskat skönt att traska ner till flygplatsen, skåla in resan och vara framme i cykelparadiset om två timmar eller så.
Det ska bli så ofattbart skönt med semester att jag knappt tror att det är sant att jag ska iväg.
Idag har jag i alla fall promenerat på Djurgården och sett svan och lite utställningar på Etnografiska där jag även fikat rawfood. Helt ok men sjukt mäktigt, fikat alltså.
Och nu ligger jag och lyssnar på datorspelsljud och bläddrar i cykeltidningen.
Hoppas er lördag är fin mot er <3
Puss
Efter att man har haft perioder där man flugit varje vecka under ett par månader åt gången, så känns flyget inte så speciellt längre.
SvaraRaderaDet är mer resans destination som kan få till känslan =)