Alltså ni som har sprungit Lidingöloppet, heja er big time! (heja alla som springer lopp överhuvudtaget liksom) Idag rev jag av en premiärlöprunda (geografiskt sett alltså) här på ön dårå, och det är banne mig backigt! Mina förhoppningar om nya personrekord (motsvarande en normallöpares bottenplaceringar typ, men jag är ju faktiskt cyklist, inte löpare!) krossades något redan efter ett par dryga asfalterade Shut up knees!-backar.
Under löpningen tänkte jag på följande:
- hur många svanar det härjar runt ön och hur fult de egentligen låter. Svanar är ju allt lite läskiga djur ändå om jag tänker efter.
- hur jag ska packa smidigast inför Mallis på fredag. Får nog köra "Hej jag är flygrädd och måste ha på mig cykelhjälmen även uppe i flygplanet!"-tricket igen, dumma Ryanair som skinnar er annars.
- cykelpojkar med smala stjärtar (pulshöjande inslag)
- äppelkakan som mamma hade köpt. Satt förresten bra efter löpturen.
- hur det hade gått för mina Västerås CK-kompisar på Östgötaloppet idag.
Nu ligger jag i sängen och lider av smärre söndagsångest. Imorgon väntar en stressig jobbdag. Hoppas hinna med en löprunda till imorgon medan jag ändå är här i det cykellösa vakuumet.
Gnatt kära folks!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar