April the 1st means illumination.

Hej.

Jag hade en underbar påskhelg. Med fint besök, härliga långpromenader, grymma middagar, två braiga filmer och självklart Flandern runt som vanns av den mest kompletta favvocyklisten (bland nutida dårå) <3 

(Ni fattar alltså varför jag inte bloggat. Så. Jag har inte gjort en sugar man. Elvis lever etc.)

Och igår

äntligen! 

blev det dags för att ta ut rosen på en premiärtur ute i den friska vårluften. Vilken avslutning.

Jag var peppans pepp och alldeles uppspelt och hittade inte ens min yllekrage så det fick bli halsduk istället. Firade med att stoppa in fossingarna i ett par underbart nya, vita sockor, direkt ur påsen. Är det premiär så är det! Cykelsockor är för övrigt som underkläder. Även om du har långbibs och skoöverdrag på och ingen ser dina sockor så är det ändå självkänslan som räknas.

Jonas med de gyllene cykelhänderna justerade lite random detaljer på rosen. 

Och vi begav oss ut i eftermiddagssolen för att vinka hejdå till Jonas och jag orkar inte hejdå så jag fokuserade på att tänka ut nån bra runda istället. Bestämde mig för gamla goda Rytternevägen (en klassisk VCK-runda)

Jag började med att leda rosen ner till elbakajen och placerade oss båda på en solvarm träbänk. Tog demonstrativt fram dojorna och skoöverdragen och beklädde mina vita rena fossingar. Lite religiöst nästan (ja jag vet jag vet att jag är lite störd).

Satte mig på cykeln och började cykla.

Och plötsligt infann det sig något som de bättre vetande skulle kalla endorfinkick men som jag i min enfald kallar en släng av lycka.

känslan.

farten.

utväxlingen. Campa <3

frihjulsljudet.

stabiliteten.

Åh rosen levererade på en gång och då är jag ändå en vinterkrum halvmesyr till cyklist i dagsläget. En ny cykel då och då borde vara en mänsklig rättighet jämte bra musik och citronte.

Skogen välkomnade mig grön och med strilande (säger man så?) solstrålar genom grangrenarna (fasiken, kommer aldrig lyckas bli poet). Men ni fattar! total salighet.

Dock ett antal otäcka partier, främst i de skugga backarna. Ja ni ser ju. I varje sån backe låg det en mosad bil, otäckt. Fick leka cx och pulsa i snön med hojen på axeln.

Höll 29 km/h fram till Kolbäck, sen kom den festliga motvinden fram till Hallstahammar. Här kan ni se detaljerna för rundan. Klockan blev rätt sent på kvällen så jag nöjde mig med en kortare bananochcappuccino-paus på bensinmacken.

Stod och log för mig själv, stort stort stort.

Och plötsligt blev det lite mer enkelt och mycket mer solklart. Och meningen med livet var återfunnen för dagen.