onsdag 18 september 2013

Min viktrage.

Hej.

Häromdagen fick jag nog och slängde ut min dumma fula totalt jävla demotivational Ikea-personvågjävel i föreningens BRÄNNBART-container.

Vågjäveln alltså som visar att jag har BMI som en på-gränsen-till-diabetes-II-och-otäck-fetma-person fast jag drar S i klänning och XS i kofta.

(och ok, L i kjol men det för att jag har så läckra spurtmuskler)

Vad har jag liksom för nytta av en sån onödig grunka? Den gör mig (och min omgivning som får stå ut med mig) bara ledsen för att jag mitt fantastiska självförtroende till trots ibland har mens och sånt kvinnoeländigt som gör att jag liksom får dippar ändå, ni vet. Och att då väga sig... usch nej don't ever go there!

Nu sörjer jag.

Alltså inte vågen.

Utan det faktum att skiten förmodligen inte går att bränna vilket betyder att jag skadat miljön, lite grann i alla fall.

Fan också.

Den dagen jag i total sinnesförvirring skaffar våg igen så kommer den demonteras först, innan den åker till skroten alltså.

Och en äggtoddy på det!

Puss.




6 kommentarer :

  1. Grymt! Sist jag ägde en våg åkte den på fyllan ut från femte våningen i ett studentboende omvandlat till efterfestinferno. Inte helt genomtänkt men ingen kom till skada och ingen ny våg har köpts under de sex år som passerats.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Köp inte heller. Ångestmaskin, personvåg. Hellre mäta resultat i hur snabbt man cyklar och hur kul man har på vägen, ger så mycket mer... :D

      Radera
  2. Jenny Björklund18 september 2013 18:31

    Du är jättefin!! hejja dig!

    SvaraRadera
  3. Precis Katja så ska man mäta sig i, hur snabb man är o hur kul man har de på cykeln o inte på någon jäkla våg..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så lätt att åka dit när man är omringad av BMI 18-personer ;)

      Radera