Löven visar vägen ut.

Rosen inne på kontoret - på smekvänligt avstånd

Hej.

När jag var liten gick jag i konstskola. Jag minns första hemläxan - vi fick samla på oss några höstlöv som vi tog med oss till skolan. Och sedan var det fritt fram att akvarella av dem. Jag minns precis hur jag satt då och den mysiga känslan av färggranna löv kontrasterande mot målarsalens vita interiör. Idag får rosen gärna få ett och annat höstlöv på styret. Jag ska nämligen testa att cykla, för första gången sedan den ödesdigra veckan som ödesla min sensommarcykling.

Det kommer att bli en lugn, fin runda har jag bestämt. Max tre mil, och lite småhungrig, så jag inte trycker på för hårt (det sistnämnda blir nog svåraste utmaningar, tänk betessläpp) Jag ska ta med mig verktyget ifall jag behöver höja eller sänka sadeln.

Håll tummarna för mig nu. Tänk om det går vägen och jag slipper smärtan och kan cykelträna ordentligt igen.