söndag 20 oktober 2013

50 år.


Idag har du existerat i femtio år.

Och fast din före detta kropp blivit till tidsenlig aska på en modern kyrkogård bredvid en kapell av gult tegel

och din gamla familj gjort om ditt Facebook-konto till en minnessida

fast träkatten jag satt i blomsterhållaren på din gravsten tappat nästan all färg 

och den gula plattan med ditt urnnamn sjunkit så pass djupt ner i jorden att den inte längre syns

fastän ditt kontorsrum upptas av en annan

och artisterna du gillat släppt nya singlar och ibland hela skivor

fastän nya gäddor tagits upp av dina fiskevänner

och 

även Richie har varit död för längre för att man ska tro att det hela är ett dåligt skämt

och jag har nyktrat till 
gett mig själv en chans, herregud vem är jag att inte leva fullt ut nu när jag ändå tvingats vara kvar..!

Och har hunnit cykla bort det mesta av minnet av den halvtäckta kroppen

minnet av din yllekavaj i mina händer innan jag överlämnade den till begravningsentreprenören

minnet av dina händer som plötsligt saknade alla de torra rynkorna
sjukt läskigt! Dumma jordens gång

minnet av...

äsch, jag har inte längre nåt korttidsminne, de säger att det är en vanlig posttraumatisk symptom, ingen sorg är sig lik, ingen sorg är unik

men idag har DU existerat i femtio år, varav fyrtionio som livs levande man, och ett år som minne 


Och jag kommer aldrig glömma dig! Du var wow, du var grym, du var omfg och herregud! och du var 

Carl Peter Elmesiöö

Bulgakov och Jagger och Clash och Fausto och tusen namn i ett 

och samma lördag förra året (igår alltså) blev vi stoppade av polisen för olaglig cykelkörning mot rött, pakethållarkörning, reflexavsaknad 
hihi

och det var förbaskat kul.

Grattis! Vila ifred, slipp stressen, orka vägga.

jag lever som vi lärt.

Ditt minne är evigt.

din Katja


Bilder Ramundercrossen 2013

Hej. Skoj dag igår, uppdraget cyklistfru gick väl även om jag mest längtade att vara behind bars och inte aside of them om man säger så. Här kommer lite bilder - utan en enda elitface med - för såna bilder finns det gott om ändå eller hur?


Starten. Nervösa superklassare radar upp sig.


Johan Lindkvist, Västerås CK och Tony Carlsson, dito är glada och förväntansfulla. Ännu har de inte upptäckt häxcementet gräs+lera som fastnat i deras klossar...


Mååål för Tony! 


Mååål för Johan!


Tony har varit piggare. 


Pigg är däremot lilla högtalaren som producerar både kvalitativ mainstream-partymusik (till förtret av dem som missförstått det där med cyclocross-anda) och festiva cowbell-ljud (cowbell-appen finns att ladda ner gratis i mobilen).

Häng i kön till cykeltvätten. Frusna folks...


...men glada miner! Mattias prinsessa vann hela racet och han själv var glad över att kommit runt snyggt och värdigt på sin första CX-tävling. Grattis till prestationen och till den läckra lacken, jag är officiellt småavis :) 


Björn kom också och snackade lite. Han hade gjort ett jävligt fint race.


Och jag var fullproppad med kexchoklad, goda hamburgare, lärorika visuella upplevelser, stolthet över VCK:s starka färger i sammanhanget och en ännu starkare övertygelse om att jag ju självklart kommer att börja med cross jag med! Alla borde vara med.

Nästa helg kör vi Festcrossen i Västerås, gå in på Swyzaks blogg eller twittra till @swyzak för mer info.

Själv fortsätter jag rehabba och stärka kroppen och peppar inför säsongens snyggaste och roligaste happening aside bars - Cykelfesten! 

Men mer om det senare!

Puss
från mobilen

lördag 19 oktober 2013

Mot Sörping och CXcupen!


God morgon!

Nu sitter vi fyra skallar och två crossar i bilen på väg till Sörping. Tony och Johan ska tävla - jag och Melker, 8 ska skräna med våra cowbell-appar - och förhoppningsvis låta bli att frysa av oss fossingarna. Kul hursomhelst! Foton kommer.

Vi ses där!

Puss
från mobilen

fredag 18 oktober 2013

Dyrare och snabbare bilar fara på vägarna!


Bilden som föreställer en vardagssituation 
för cyklisterna i Stockholm är snodd härifrån

Dagens spä-på-cyklisthatet-bidrag kommer från Expressen och stavas Dyrare och snabbare cyklar fara på vägarna. Fastän Expressen själva i artikeln nämner att: "Samtidigt går det inte att styrka att bilolyckorna ökat i takt med sportbilarna" så finns ändå påståendet i titeln - det vore ju förkastligt att skippa ett så hett ämne som träningsmänniskor på racer för att det tja, strider lite mot den tråkiga statistikbristen!

Men vad händer om man ersätter ordet cykel med bil, cyklister med bilister, behåller hastigheten 30 km/h men stärker påståenden med den faktiska statistiken? 

Jag har tagit mig tid att göra det. Varsågoda. Det kursiva är skrivet av mig/snott från källor.
Dyrare och snabbare bilar fara på vägarna
Bilisterna blir inte fler, men de har dyrare bilar. 
Och de kör fortare. 
– Kör man på ett litet barn eller en gammal människa så kan det få förödande konsekvenser om man kommer i 30 blås med en bil, säger Sandra Piedrahita, inspektör på Citypolisens trafikenhet i Stockholm. 
Ungefär var femte svensk tar bilen till jobb och skola varje dag, och ungefär var tionde använder den som huvudsakligt transportmedel i tillvaron. 
Tillväxttakten vad gäller antalet bilar i Stockholms län har å sin sida mellan åren 1970 och 2000 varit tre till fyra gånger så snabb som den för befolkningsutvecklingen. Biltätheten i Stockholms län har sålunda sedan början av 1970-talet och fram till idag ökat från 260 bilar/1000 invånare till 392 bilar/1000 invånare. En ökning med dryga 50 procent. (källa
Många talar om en biltrend i vårt avlånga land. Totalt körs 4 435 778 svenskregistrerade personbilar dagligen i Sverige (källa). 
 
Den handlar dock inte så mycket som att fler bilar som att de som gör det, gör det ordentligt. 
– Det har varit en tydlig trend de senaste två åren att man köper dyrare bilar, tillbehör och att man servar bilarna mer, berättar ordförande för branschorganisationen Svensk Bilism. 
Efterfrågat 
Det är alltså motionsbilarna, hybridbilarna och sportbilarna som ökar mest på vägarna som ett led i en allmän lyxtrend. Och inte minst i storstäderna utnyttjar många de ofrånkomliga transporterna som ett träningspass genom att ta sportbilen till jobbet, förklarar Klas Elm.
Men har man väl valt sportbilen kan det också vara lockande att sportköra. 
(Meanwhile... I Stockholm genomförde polisen en hastighetskontroll för cyklister i augusti i år på gåfartsdelen av Götgatan, efter att allmänheten efterfrågat det.)
"Bränner i väg" 
Inte alla bilister som stoppades av polisen erkände utan omsvep sitt brott och fick böta 2 400 kronor (källa)
– En del är väldigt dåliga på att följa trafikreglerna för de tycker inte att det ska gälla bilister och andra är jätteduktiga. Sen är det väldigt höga hastigheter många gånger på bilarna när man kör om och så vidare, säger Sandra Piedrahita, inspektör på Citypolisens trafikenhet i Stockholm. 
Är bilhastigheten ett problem? 
– Ja, i alla fall när man bränner i väg på en stadsgata och kör slalom mellan gångtrafikanter med barnvagnar och barn som går. Det är ett väldigt risktagande, det är nästan vårdslöst.
Samtidigt går det inte att styrka att bilolyckorna ökat i takt med sportbilarna. 
Statistik från såväl Transportstyrelsen som Socialstyrelsen tyder på att de snarare legat på en konstant nivå de senaste 15 åren. Ungefär tjugofemtusen (25 000) personer per år hamnar på sjukhus på grund av bilolyckor. Under de senaste 12 månaderna har 271 personer omkommit och 2 816 skadats svårt i vägtrafikolyckor. Under de senaste föregående 12 månaderna omkom 280 samt skadades svårt 3 033 personer. (källa) 
– Vad som är anmärkningsvärt är att det är fler cyklister som blir inlagda på sjukhus än personbilstrafikanter, säger Jan Ifver, statistiker på transportstyrelsen. 
En stor procent av alla bilolyckor är singelolyckor, alltså att man helt enkelt kör omkull. De är den vanligaste olyckstypen utanför tättbebyggt område och även vanligast bland de olika olyckstyperna att få dödlig utgång, förmodligen på grund av att de oftast inträffar där hastigheterna är högre. (källa) Något som förebyggs med god väghållning och sunt bilförnuft, enligt Jan Ifver.

Läs också vad Cyklistbloggen skriver om artikeln. Och vad jag tror är lite av orsakerna till varför just racercyklarna väcker sådan avsmak hos den goda bilburna befolkningen.

torsdag 17 oktober 2013

I used to be an inner tube

Hej, gästbloggaren här! 

Såhär i slutet av cykelsäsongen (för alla oss som inte byter till fetare däck och varmare kläder...) tänkte jag skriva lite om gummi. Alltså allt det gummi i form av slangar och däck som hivas när vi cyklister får punka, och vad som trots allt finns att glädjas åt i detta. 

 
"Varför gäller inte producentansvaret för cykelslangar?"

Jag ser lite störd och bekymrad ut på den här bilden från Siljan Runt, vilket beror på just slangarna jag har om halsen. Jag fick ju dubbelpunka, och därmed två pajade slangar. Illa nog att sinka och bli sinkad, men vad ska hända med de trasiga slangarna? Den ena har ett katastrofstort hål som bara inte går att laga. I vilket kärl ska jag sortera dem??

Cykel är en prylsport som jag älskar men jag gör mitt bästa för att hålla igen på konsumtionen av i alla fall NYA prylar (info: på bilden har jag beg. handskar, bibs och sjal, samt faktiskt glasögon och även örhängen, tröjan är av återvunnen fiber).

Något av det som inspirerar och imponerar på mig mest, det är när gamla saker som alla tror är dömda till förbränning, får ett liv till. Eller nio, som kattens!

I Eskilstuna, där jag jobbar, har de en utbildning på folkhögskolan som heter Recycle Design. Där finns ett gäng sköna människor som ägnar 1-2 år på att lära sig att tillverka nya saker av uttjänta material.

Kaffeförpackningar blir en flätad lunchlådeväska. Kapsyler blir en lampskärm. Bilbälten blir bärremmen till en axelväska av gammal segelduk, och så vidare. Materialet får de så gott som alltid gratis.

Mitt hjärta tog ett skutt när jag såg deras armband - av cykelslangar! En student, Josephine, hade nischat sig just mot cykelslangar, och tillverkade fullt av örhängen med detta som bas. Hon hade även börjat göra flätade korgar, och så då dessa armband.


Vissa är dubbla och vissa är enkla, med utstansade dekorativa hål. Tjockleken, färgen, formen gör att armbandet blir sådär lagom - punkigt (ursäkta ordvitsen)

Cykelsäsongen är snart slut, dvs. lövet Benny och alla hans våta kompisar börjar ta över gator och torg (se Katjas tidigare inlägg). Vi med tunna däck och sommarlycra får lov att ägna oss åt annan förströelse såsom knyppling eller löpning, varvat med vinterservning av tvåhjulingen.



Och medan vi gör det, varför inte förgylla handleden med en tillplattad cykelslang?