Today's lesson

Nä nu jävlar åker jag och tar hem det sista från den gamla lya. Städbesiktning imorrn, håll alla tummar ni har och äger! Jag är mör, jag är skön, jag är lite mera smärtfri efter dagens naprapatbesök. Snubben gör mig ont, men ack så välgörande det är. Ett till besök innan Mallis så är jag som ny. Nu ska jag ut och cykla ett par-tio km innan jag sätter igång donandet (ska ju borra och sätta upp bord och sånt samt ha lite vänner över också) - finns inte mer tid än så. Bjuder er under tiden på lite livets skola-läsning på Cykelkatten feat. Svenska Cykling Plus. HÄR är länken.

Puss!

Mina tindror mina tindror

Wii, glädjen att ha vunnit en söt bloggtävling. Se så tjusiga lysen som hittades i paketet som låg på mitt hallgolv igår! Tack Maria och jag hoppas att ni snart får se sol i Italien. Så länge får ni njuta av varandra och självaste faktum att ni är i Italien. Jag vill också dit. Jag ska också dit. Och använda mina lysen i tunnlar (tydligen lag på det, väldigt vettigt). Snart, snart. Mallis först. Inte så illa heller i och för sig, men inte lika många tunnlar?

We go together like Vos & Victory

Gulliga prints från Vélolove, funderar på att skaffa mig ett gäng lite fina prints då väggarna i min lya är sådär trist vitmålade och jag är ingen konsttaveltyp. Eller fasiken, jag kan ju komma på egna slogans! Som typ

WE GO TOGETHER LIKE...

...Cycling & Yellow Label Tea (Cykelkatten™ - redifining the taste of cycling)
...Västerås & No real climbs to talk about
...Peter & The Green Saga(n)
...Swyzak & Real Shit Distance
...Emma & Nr 2... No actually nr 1 this season! :D
...Jonas & Bike Parts Scales
...Tony "Contador" Carlsson & The Best Bike Songs
...Petra Mallorca & Tonfiskpizza (hur fan säger man tonfiskpizza på engelska?)
...Grannen & Type I Fibres
...Cykelkatten & The Best Readers in the World <3

Har ni fler egna?

Här är förresten dagens bästa cykellåt

Some Sunday morning when I'm straight.

Hej.

Det värker i hela kroppen av jobbstress. Känslan liknar litegrann förlamning. Månaden ut Katja, månaden ut, sen blir det lugnare. Men flytten är nästan klar. Jag har medvetet valt att inte blogga så mycket för jag vill så gärna att mina inlägg handlar om faktisk cykling. Jag är så trött på denna övergångsperiod.

Igår städade jag i alla fall ut det sista och jag och Grannen fixade färdigt rosen körklar.

Spände åt kedjan, justerade bromsarna och växlarna, gubbvände styrstammen för min onda ryggs skull (hoppas kunna vända ner den igen senare under sommaren) och så.

Nu ska jag traska till min gamla lägenhet, packa in rosen i bilen och frakta den till jobbet (där hon nästan alltid står mellan rundorna). Lämna ifrån mig bilen (äntligen!) och sen nöta på jobbet så länge jag orkar. Kan då trösta mig med en skönhet att vila ögonen på samt cykel på Eurosport Player, bra att ha två skärmar. Och förstås, trösta mig med tanken att paniken är temporär, och jag kan börja sticka ut from imorgon om tids- och vädermakterna är med mig.

Ha en underbar söndag!

Rosen var tjusig men inte riktigt körklar

Grannen njuter av frihjulsljudet tzetzetzetzetze... 

Tänkvärt.

Efter en veckas kortsträckebilkörning i samband med flytten finns det bara en sak jag kan recitera

4 wheels transfer the body, 2 move the soul.

Jag är evigt tacksam Sari att jag fått låna hennes bil - annars hade jag inte kunnat flytta med så låg budget som jag gör - men jag är också evigt tacksam att jag annars kan cykla, 365 dagar om året.

Lunchlöpning!

Hej.

I dessa stressiga flytt- och jobbleveransdagar har jag upptäckt lunchlöpning. Då jag är tvungen att optimera varenda minut av dagen är ju lunchlöpning perfekt.

Dels så kan man alltid posa glad och söt som om man liksom was born to run!

Fast man egentligen mest fasar eftersom man är liiite för tung och liiite för slö efter den eviga vintern.

Men man har ju köat ett gäng peppiga låtjävlar i Spotify så det finns inget alternativ än att dra på sig lycran...

...och världens (enligt Runners World för ett par år sedan) bästa löparskor. Fula as är de i alla fall, tur jag köpte svarta. Är lite halvsugen på dessa istället men känns fel då jag vet att det inte blir alltför mycket löpning under cykelsäsongen (fast vem vet, med snygga skor så kanske..?)

Och så drar man ut på en tjugominutersrunda längs med den vackra Svartån! Det finns de som tycker att en är smått konstig som springer i denna kyla men jag tycker det är rätt så skönt. Jag menar, 3-4 km mitt på dan i solen? Jag blir svettig ändå. Viktigt är att skydda halsen; gäller att andas rätt samt vara varm just där. Jag kör helt enkelt med en liten syntetisk halsduk i mjukt filtmaterial. Stiligt och varmt!

Väl efteråt ser man lagom picklad ut i hissen på väg upp till omklädningsrummet.

Belöningen är att man

1. spar tid - hela kalaset med omklädning och dusch inklusive tar inte mer än 40 min
2. känner sig stark - och kan ha skoj med speglar!

...samt överlever det faktum att jag återigenom kommer att städa, flytta och dona fram till elva på kvällen. Igen. Åh denna vardag. Vi håller ut!

Cykelkatten feat. Svenska Cycling Plus

Hej hej.

Vissa av er har kanske redan noterat det, andra inte.

Jag är hur som helst glad att berätta för er att jag nu börjar blogga hos den nya glada cykeltidningen Svenska Cycling Plus.

Gör inga hjärtskärande skräckslagna miner nu bara, den här Cykelkatten kommer förstås att finnas kvar och innehållet vara lika personligt och saligt blandat som alltid. Den här bloggen är min gullebäbis! <3

Tanken med Cykelkatten feat. Svenska Cycling Plus är dock att nå fler motionärer på olika nivåer och fokusera mer på tips och tricks för ren glad cykelträning. Dvs. lite mer allmängiltigt - men inte mindre personligt. Nu är ju jag varken proffs eller elitmotionär men jag  hoppas att jag kan bidra ändå, med lite tränings- och prylglädje och så. Jag hoppas att ni är med och bidrar med lite tips och kommentarer och sånt för det är ju lite läskigt att börja på ett nytt ställe.

Jag tänker så här - vi kör ett tag och så får vi se, låter det bra? Blir det sävligt och tråkigt och för anonymt så litar jag på att ni hojtar till i förväg.

HÄR hittar ni den nya cykelbloggen. Kom och säg hej!

Sommaren är kort det mesta cyklas bort

Nä nu ska jag ta mig lite te här, fortfarande smått skärrad efter den satans kalla löprundan en kollega lurat ut mig på under lunchen. Var liksom lite halvdumt att skippa handskar och långkallingar. Brrr. Men åh så gott lunchpastan satt!

Flytteländet fortsätter.

Hej kära vänner.

Jag fortsätter lida av orutin.

Ute snöar det (!) igen och jag fortsätter flytta. Satan va tid sånt tar! Men tur att det snöar, gör det inte lika förbaskat outhärdligt att inte kunna vara ute och finrejsa än.

Just nu önskar jag mig mest mer tid.

Nackdelen med att vara en fattig jävel är att man får göra allting själv - jobba (väldigt mycket), flytta (väldigt länge för man har inte råd att leja bort allt och man tycker liksom lite synd och folks och ber ogärna oftare än behövligt) och flyttstäda (samma här). När jag säger att jag inte hinner träna just nu så menar jag det faktiskt. All min vakna tid går åt jobb och flytt och sen så stupar jag ner i sängen, sluter ögonen och sover mina drömlösa sju-åtta timmar för att orka. Jag har inte ens hunnit att packa upp och koppla upp datorn mot nätet. Tur att flytten i sig innebär en massa motion! Har nog aldrig sprungit så mycket i trapporna...

Jag längtar så till den dag då jag får tillbaks min glada jobb - träning - god mat - kompishäng - happy blogging-rutin.

Visst, det finns de som säger att det inte finns några godtagbara ursäkter till att inte träna men tro mig, en som jag som normalt motionerar någonting sex av veckans sju dagar (och sen vardagsmotion och andra äventyr på det) ger blanka fan i den typen av höga hästar. Jag måste tänka positivt, att flytt är bara något tillfälligt.

Jag har till och med gått så långt att jag har avbokat ledarskapsmötet med min motionsledargrupp imorgon. Förr i tiden hade jag mått skitdåligt av att missa ett roligt möte men nu orkar jag helt enkelt inte. Om två veckor börjar de faktiska träningspassen och jag vill liksom inte väggat då det verkligen gäller. Mina motionärer ska få en glad och pigg ledare, inte nån bister sate som mest vill sova (som jag är just nu).

Men! Om exakt exakt exakt trettioett dagar är jag på Mallis och skiter i allt - utom cykel och er förstås. Jag brukar ha nolltolerans mot Internet / tidningar / omvärlden när jag är ute och reser men funderar på att göra ett undantag i år, det är ju lite för roligt att blogga för att låta bli. Dessutom är det extrakul att teasa er med soliga utomlandsbilder... Nädå, i slutet av april måste det vara fint väder även här hemma i Sverige. Punkt slut!

Ibland känns det som om eländet aldrig tar slut. Men precis som olyckan sällan kommer ensam så kommer inte lyckan ensam heller. En bra låt leder oftast till en annan bra (i alla fall på Spotify) och rätt som det är så är våren här med dagliga rundor, cykelfester, cykelresor, cyklosportifs, långlopp, sommaröl, parkhäng, skinande överrör och en och en annan härlig krasch (i stillastående förstås, på mitt vanliga krasch-knä).

Snart så!

Snart så!

Usch, misstänker att ni är lite trötta på mitt senvintergnäll. Men jag har faktiskt en liten nyhet till er som jag förbereder nu. En nyhet som kommer att handla om cykel, till 100 %. Tänker dock vänta nån dag med att släppa den till er... Och hoppas ni kommer att gilla resultatet.

Er trogna Katja,

med förhoppningar om i alla fall 80 % cykel i bloggen i fortsättningen... 

Flyttider

Hej.

Jag har inte dött och jag har inte slutat cykla och jag mår faktiskt helt ok.

Det är bara det att jag inte gjort annat de senaste dagarna än flyttat. Ni som har flyttat vet att det liksom inte riktigt går på en dag. Speciellt när flytten går i low key-anda dvs. med vänners hjälp och egenstädning istället för anlitad proffshjälp. Men åh så mycket roligare att flytta low key! Värkande spring-i-trappan-ben och bär-ryggar kompenseras av ännu mer värkande skrattmuskler.

Tre viktiga komponenter som ska med: rosen, diskokulan och ljuskronan

Det värsta med att flytta är att en blir helt avskärmad från (cykel)världen. Missade förstås både Emma och Milan-San Remo (lagom kul att följa det på Cyclingsnews istället för Live när det tydligen var sådär superspännade jävligt med snö och allt). Men. Håll ut (mest en uppmaning till mig själv)

Rätt som det är så är flytten klar och jag kan återigen koncentrera mig på träningen. Och då förstås, ute ute ute!

Speciell känsla, att vakna på ett nytt ställe som ska bli ens nya hem.

Fredagspepp

Hej.

Åh vilken rolig dag!

Tänka sig.

Först så går jag och vinner Marias bloggtävling! Åh så glad. Cykellysen är alltid en bristvara i mitt röriga hushåll. Fina var de också och ser världans lätta ut. Tack.

Sen så går jag och erhåller ett gäng nycklar till min nya lägenhet... och får veta att Internetz som de har där är kvar en månad till (mitt abonnemang gör ju annars att jag får vänta nån vecka). Det låter lite halvtöntigt men jag är minst lika glad för Internetz som för det faktum att jag har en helt ny egen lya att besudla med kedjefett och racergrus <3 <3 <3

Sen så får jag ett gäng flytthjälpsförslag från diverse vänner och så tacksam som jag är så tänker jag förstås nyttja dem fett men en i taget. Ikväll kickar vi dock off med bästa Linda och Sari som kommer hem till mig på lite mat, vit och kanske lite dans.

Men det finaste av allt är att jag nu har ett alldeles kungligt besök att se fram emot i påsk. Tänker dock inte avslöja vem det blir än men jag mår fasiken bra av bara tanken.

Det ni!

Med förhoppning om varmare temperaturer och grusfria vägar (min ROSE förgås fan hemma av dessa -20 och isgator ute)

och en bra helg :)

Puss!

Men saker händer.

Hej.

Ibland blir saker som man har tänkt sig, ibland inte. Precis som Krunis sjunger: Ibland gör man rätt, ibland gör man fel, lev med det. Det må låta som en handfallen inställning, att man bara rycker på axlarna och går vidare som om ingen sak har hänt.

Men saker händer.

Saker händer oavsett om vi har önskat dem hända eller inte.

Saker händer hela tiden som påverkar varandra. Ungefär som i sådana där filmer ni vet, där en kula börjar rulla som berör en annan kula som i sin tur ramlar på den sovande valpens huvud vilket gör att han börjar skälla vilket gör att grannen vaknar vars väckarklocka glömt att ringa och så kommer denna granne i tid till ett livsavgörande möte med sitt livs kärlek och så håller det på.

Och sedan på det, att leva med att saker händer.

Att överhuvudtaget gå upp på morgonen, att bygga planer, att trotsa mardrömmar, att planera för cykelsemester, att våga googla på Alperna, att föda upp idéer, att skratta åt galna påhitt, att öva upp ett äkta leende så att det inte ser påklistrat ut, det räknas väl inte som handfallenhet?

Att inte bara låtsas om att livet fortsätter, utan faktiskt fortsätta livet fullt ut. Öppna upp för det okända och det lite läskiga för man är ju inte rädd för någonting längre.

När jag var barn så förstod jag aldrig varför de vuxna sa: "Men det händer ju bara på film! Det är ju en fiktiv bok! Skilj på fantasi och verklighet! Inse sanningen!". Tråkigt, slog jag fast. Så jag bestämde mig för att mitt liv minsann skulle vara minst lika spännande som en annan film eller bok eller låt. För så länge man är med i sin eget fantasi så kan ju vad som helst hända utan att man blir alltför förvånad - för till skillnad från den tråkiga "sanningen" så är man ju faktiskt med i nåt alldeles, alldeles spännande. Men som alla vet så bygger alla bra berättelser på kontraster mellan lugn och storm, mellan tristess och action, mellan kärlek och vakuum, mellan natur och betong, mellan glädje och avgrund. Filmhjältarna kommer och går, kungarna störtas och städerna begravs under vattenmassorna och man måste säga adjö till vissa man inte vill men också till vissa man vill men inte får men i slutändan så möts vi alla igen i eftertexterna.

och under tiden gäller det att vi ger varandra så mycket värme och tillit som möjligt.

För att så här är det: fast det ibland blir fel, lär vi oss att leva med det. För till slut måste det bli rätt punkt slut.


Idag får jag nycklarna till min nya lägenhet. Jag flyttar till till mindre, och jag flyttar ensam, men jag flyttar, jag rör mina ben, jag flyttar med musiken i mina öron och elden i mitt inre. Ska bli så skoj att flytta in i eget! Evigt tacksam för att jag har den möjligheten. Det är mig ynnest. 

I fought the gym and I won

Hej.

Jag är glad.

Dels så lyckades jag genomföra ett svettigt gympass (missade Testosteron-Gunnars spinning igår, blev tvungen att köra #botgöring dvs. det tråkigaste jag vet - gym). Det blev 5 km trampmaskin (heter det så?), 2 km rodd och 3 km på löpbandet (hög pulsprocent på alla aktiviteter). Och sen lite rygglyft. Mycket ryggfokus nu, som ni ser.

Och dels så kommer Grannen min - som dessutom gjort mig så glad, så glad genom att berätta att han ska med till Mallis om en månad - och hämtar mig strax. Vi ska ju genomgå del två av motionsdelarkursen i Västerås CK:s regi. Kul kul! Reportage kommer senare förstås!

Annars har jag jobbat som en idiot idag. Därav bloggfrånvarande.

Ha en bra kväll

Puss!

Våra vårcyklingupplevelser (och en vinnare...)

Hej.

Tack för alla ömsom tuffa, ömsom roliga, ömsom dråpliga - och alltid igenkännbara! - berättelser om era vårupplevelser som ni skickade in i samband med Rapha-tävlingen! Tycker vi går igenom dem alla.

Mitt "finaste" minne från förra våren är från dag 1 av mitt träningsläger på hemmaplan. Inte någon stor glädje kanske den dagen, men istället härdande. Läs om upplevelsen här och här. (Vag Cyklist)

Ett minne som jag kommer ihåg skarpt är min första tur på racer. Vägarna hade just blivit bara. Jag hade fjärilar i magen. Blev totalt KÄR redan från första rundtrampet. Jag cyklade och log hela tiden. Kände kärlek i hela kroppen. Solen sken. Fötterna började domna bort av lite kalla vindar, men vad gjorde det, jag var mitt uppe i ett lyckorus :) (Triathlet-Lina som förresten ska gå och utbilda sig till PT, in och gratta henne om ni inte gjort det redan!)

Förra vårens första 10-milare. Jag var ensam tjej med 6 killar eller om det var 8. På en hemsk motvindsraka bortanför Bollebygd hamnade jag sist och framför mig i par körde de största grabbarna typ 195 cm. Jag körde in min hoj mellan deras nästan fram till deras vevparti (väldigt mycket no-no på det) och fick mig en angenäm tur. Behövde inte trampa nånting, det var bara att rulla med. (Sofi)


Mitt starkaste cykelvårminne, är när jag som otränad och överviktig cyklist blev inbjuden att följa med på vårpremiär i skogen. Mina två kompisar var aningen bättre tränade och drog upp ett djävulskt tempo, Jag låg säkert fyra minuter bakom efter två kilometer. Kompisarna väntade tålmodigt på att jag skulle hinna ifatt, Och när jag väl gjorde det så sa de bara "den som ligger sist får inte vila" På detta vis fortsatte det i cirka nittio minuter, Det var den i särklass den vidrigaste cykeltur jag varit med om. När jag kom hem så såg jag att min puls hade legat på max under större delen av turen... Och inte konstigt, jag hade trettioåtta graders feber. Blev sjukskriven en vecka från jobbet och grät mig till söms den kvällen. (Hopyard)

Bästa vårcykelminnet är också min första långtur. Ett gott gäng, 3 svenskar och 2 norrmän först, sen 3 norrmän cyklade vid Hardangerfjorden, över berg, genom dalar, längs fjord och på små småkrokiga vägar i strålande sol. Några missöden och ordentligt slitna på slutet men känslan att cykla med vänner på fina vägar, höga berg med snö och fjord gör det värt att slita lite extra :) Här finns lite text och bilder en kompis tog (ww-Jonas med den snyggaste MTB:n jag sett på länge)

Jag glädjer alla under mina transportcykelturer iförd min buff från Cloetta Kexchoklad som ser ut som deras gul-brunrutiga omslagspapper, nästan alla ler stort när de ser mig :D 

Go´och Gla´ - Kexchokla´ (Annette)

Alltså jag har ju inget vårcykelminne eftersom jag började cykla i juli 2012... Men jag kan berätta om mitt bästa cykelminne kanske istället? Det måste vara första längre turen med racern med cykelkillarna som hade bjudit med mig. Vi körde omkring 7 mil, det började skymma sådär fint höstigt och jag var otroligt stolt över att kroppen orkade hänga med dom och att grabbarna var så himla trevliga och goa. Det blev fler turer ihop med dom sen och nu till våren är det träningsläger inplanerat ihop med gänget (Anna Jansson)

Jag har så många bra minnen, men väljer nog ett minne som jag nog delar med många andra. 2007 på våren bestämde jag och Johan "Bigmollo" Mölleborn att vi skulle arrangera en cykelrunda för ett större gäng, med avslutning på stamkrogen och glo på Paris-Roubaix på stor TV. Tanken var att cykla en 10 mils runda där delar av den gick på grusvägar som dagen till ära var hårda och dammiga. Vi skrapade ihop strax under 30 personer som fick sällskap av ytterligare ett 20 tal efter cyklingen och dessutom med celebert besök av Sven-Åke Nilsson, den gamla proffscyklisten som kunde berätta live för oss om hur det känns att köra loppet på riktigt. Sug på den karamellen liksom. Först cykla i stort gäng, rejsa, garva, ta ett par öl, kolla storbilds TV och snacka med ett stycke svensk cykelhistoria. Jag skrev en kort story om det redan då. 

Jag minns fortfarande den dagen och folk pratar fortfarande om hur bra den där vårdagen var. (Nypan)

Och gissa om det var svårt att kora en vinnare! Med tanke på att jag kunde känna igen mig i alla era berättelser. Det fanns dock en som stämde överens så med hur jag brukar känna när jag äntligen får komma ut i naturen - precis som Ronja! Den kommer här:

Mitt starkaste vårcykelminne är nog det när jag var "andra års" cyklist. Helt tagen och fast i cykelträsket och hade längtat cykel en hel vinter. När snön äntligen försvann från vägen så pass att det gick att köra racer stack jag ut med min dåvarande sambo. Snö i på ängarna, svinkallt om fötterna, tjocka otympliga kläder och en rätt novis cyklist som mitt i allt bara vrålade rakt ut likt Ronja Rövardotter! Min sambo blev lite förskräckt och tyckte nog att det slagit om rejält i huvudet på mig. Men det var ren skär glädje då. Dagen efter kom aprilvädret med massvis med snö. Men den korta vårturen levde jag länge på!

Grattis Helena och hoppas armvärmarna passar och stort tack alla andra <3 <3 <3

Originalbilderna härifrån, härifrån, härifrån, härifrån och härifrån.

Sie ist ein Modell und sie sieht gut aus.

Hej.

Imorse vaknade jag till denna vy.

En kolsvart tysk med italienska rötter stod där lätt lutad mot garderobsdörrarna och bad om smekning och putsning.

Den hade ju kommit igår och såg ut så här precis ur kartongen!

Så igår kväll jag la undan alla hemmamåsten, satte på mig min klassiska tennisdräkt i frotté från 70-talet och ägnade mig åt att få ihop den.

Se så perfekt. Inget krimskrams, ingen plottrighet, optimerad för snabbhet samt att reflektera den vägomgivande grönskan och asfaltens kärva mönster.

Samt vara något att vila ögonen på i sovrummet så länge.

Ett viktigt pressmeddelande.

Hej. Jag vet att ni är nyfikna. Dels på vem som vunnit den fin-fina Rapha-tävlingen och dels på hur ROSE:n ser ut när den väl äntrat min lya ciclista.

Men en sak i taget :)

Tänkte börja med att berätta om en liten bloggnyhet nämligen den nya fliken (högst uppe under Cykelkatten-headern) som heter Turné 2013. I denna flik kommer jag att lägga in de loppen jag kommer att köra och kanske en och en annan cykelresa jag kommer att göra i år (nästa år kommer förstås att heta Turné 2014).

Tanken är att jag ska komma närmare mina fans. Alltså inte närmare än en halvmeter för då finns det risk för hjulkrock och andra otrevligheter. Men mer närmare som i typ, Lady Gaga när hon twittrar eller Rolling Stones när de säljer ut sin själ till Citygross... eller var det kanske Dressman?

Jag har hört att fansen är såna där människor som går över liktornar för att få så kallade autografs.

För att få autograf räcker det för de kvinnliga fansen att de är trevliga och inte anmärker på mitt talfel och att jag kan uttala varken mitt efternamn eller mitt cykelmärke rätt. Autografen kan skrivas på valfritt kroppsställe men tänk på att vissa pennor inte går att ta bort från kläderna / skorna / styrlindorna.

De manliga beundrarna får snällt befria kroppen från de onödiga klädlager för att blotta det enda ställe där jag går med på att skriva en autograf. Hur? Lär från Solsting-Soran som varit gentleman nog att skicka mig vykort från vårt senaste fanträff ute på autostradan mellan Köping och Rytterne.

Ses ute på turnévägarna!

Förhandstitt!

Hon anlände vid tretiden idag.

Och ikväll ska hon bli ett med mig med hjälp av lite verktyg.

kom att tänka på en sak

Är det lagligt att sova sked med tyskar, så länge de väger under sju kilo och besitter italienska drivkrafter?

Varde vårträning.

Hej hej.

Den här bloggen har fått alltför lite träningskärlek den här veckan. Men vad kan jag säga -förra veckanvar mest extrema mängder jobb (och jobbtänk utanför kontorstid, tänk om man fick betalt för det) samt ryggsmärta som gjorde att jag inte spann (spinnade? spinde?) en enda gång den här veckan (mot vanliga fyra gånger liksom). Istället lät jag kroppen vila från skidsäsongen och gick en hel del promenader, bland annat än till naprapaten som förhoppningsvis åstadkom underverk. Visst, lamt men jag tror på att kroppen kan behöva en sådan vecka ibland också.

Men nu är det dags.

Trots att termometern visar på -10 Celsius ute och jag frös käften av mig på cykelturen till jobbet imorse så är solens färg omisskänlig - det är vår.

Och det är 39 dagar kvar till flyget till Mallis och där vill jag inte vara sådär beige halvstark som jag känner mig nu.

Och alltså dags för mig att vakna ur vinterdvalan.

Nu kommer jag att satsa mycket mer på bål- och ryggstyrka än vad jag gjort tidigare. Det ska jag kombinera med viktnedgång. Alltså kommer maten from nu innehålla färre kolhydrater (märk att ordet färre som inte är lika med noll!).

Veckans målsättning planering är alltså:

• Idag - lunchspinning/core
• Imorgon tis - spinning distans
• Ons - styrkejympa sedan motionsledarträff (som visserligen inte är fysisk övning men ändå inspiration)
• Tors - vila (långpromenad till jobbet) och sen bowling och middag med jobbgänget (haha, bowling borde ju räknas som anti-träning!)
• Fre - lunchspinning
• Lör - långpass (aktiviteten beror på vädret)

Lägg på allt flyttpackande på det så tror jag inte att det kommer att bli speciellt mycket tid över till annat än mat dusch sömn haha. Men jag är pepp och har rivit av veckans första härliga spinningpass, fy va svettet rann! Chill med hjärtskärande svåra coreövningar sedan, känner mig pigg och kry och pepp!

Att ta plats i omklädningsrummet är en konst i sig. Jag kan allt om att sprida ut mig!

Something big, something light

Idag, mina vänner...

"The recipient was not present and has been informed. The shipment is ready for pick-up."

Oh you bet I will pick it up today.

Kolla hit tjejer - Rapha Women's 100-utmaning (10 mil lör den 7 juli)

Hej hej. Bästa Rapha kommer här med en ny skojsig utmaning:

Från #womens100:s hemsida: "On Sunday 7th July 2013 join thousands of women around the world to ride 100km. The aim is to create a global event, with thousands of women taking to the road to complete a 100km journey. The 7th July is the date of the Etape du Tour, the amateur cyclist's chance to ride a major mountain stage of the 100th edition of the Tour de France. Rapha are sending 100 women to ride the sportive, which will form part of the day's festival of riding. The Rapha Women’s 100 is not a competition to see who is the fastest, it is about gathering a global community of women around the world to take part in this shared adventure.

In the build up to the 7th of July, we will feature tales from the women riding the 100 and chart their training, experiences and thoughts leading up to the big day. From seasoned racers to brand new roadies, the riders will discuss their cycling and the goal of riding 100km this summer.

How to get involved in the Rapha Women's 100:

• Twitter » #womens100 
• Facebook » Join the event page on Facebook to get talking about the Women's 100. 
• Instagram » Use #womens100 and post your pictures to get involved. 
• Strava » Sign up to the challenge on Strava. 
• Email » Fill out the form at the bottom of the page to tell us you're going to join the Women's 100".

Kom igen tjejer, vilka är med? Här är länken till eventet. Finns inga ursäkter till att inte köra! 10 mil är ju liksom en standard söndagstur. Bara att lägga in i kalendern (samma dag som Vansbrosimningen förresten, enkelt att komma ihåg).

Bild snodd från #womens100:s hemsida

Att låtsas om att ett problem inte existerar tar inte bort problemet.

Hej.

Jag är ingen bråkstake. Faktum är att jag är en snäll lite flummig kvinnojävel som nästan alltid har rött läppstift och faller lite extra för män som ger mig blommor och presenter (fast det behöver ni inte berätta för andra, oki, lite pinigt liksom sådär i jämställdhetstider). Och så bär jag sedan många år tillbaka enbart kjol alt. klänning utanför träningen. Jepp, till och med när jag bossade över ett lerigt bygge bar jag kjol snyggt matchad till mina gröna stålhättade gummistövlar.

Men jag blir fanimig sådär träigt seriös när det kommer till orättvisor. Att könssegregera ett helt intresse är inte ok. Det handlar alltså om H&Ms nya stadscyklingkollektion "H&M for Brick Lane Bikes" som riktar sig till enbart män (har skrivit lite kort om kollektionen här).

Och att lalla bort det med att "just jag lider inte namnvärt" är inte heller ok. Eller jo, klart det är ok om en ser till enbart till sin egen situation och glömmer de stora sammanhangen samt den . Hur ofta skulle en man gå in och handla trosor i en affär som inte sålde kalsonger istället för att söka sig till den som faktiskt sålde badshorts? Never ever liksom. Så varför måste vi kvinnor ständigt leva med att behöva anpassa oss tillkalsongutbudet istället för att åtminstone försöka verka för att det ligger en och en anna trosa bland kalsingarna?

H&M är ingen liten specialaffär med tjugo kunder om dagen. Nej, H&M är ett stort företag med miljontals kunder världen runt vilket ger dem makt. Och visst kan jag gå och köpa den förbaskade tröjan i herrformat. Men vad signalerar detta (förutom dålig passform då jag är för kurvig och smalaxlad för att passa snyggt i herrkläder) - jo, att jag accepterar att jag som kvinna har uteslutits men att jag ändå får vara med på nåder.

Diskussionen fortsätter inne i Facebook-gruppen Cyklande tjejer, läs/delta om ni orkar bry er. Och läs gärna vad herr Isaksson skriver om cykelbloggarnas påverkan.

Och tack H&M för snabbt bemötande. Vem vet, om ett par år kanske även ni tar till er att det är lika många (om inte fler) tjejer som stadscyklar och alltså bidrar till ett mer hållbart samhälle (som ni förstås värnar om i egenskap av stort företag).

Trevlig åttonde mars på er!

Nom nom

Alltså jag älskar det. Man kommer till en ny kvällsrestaurang och så står det en glänsande röd Bianchi-racer parkerad precis vid ingången. Inget konstigt utomlands, kanske men här i Västerås... Underbart. Bianchin tillhör kyparen. Grymt god mat förresten, rekommenderar NOM starkt till alla som gillar kött och franska viner. God natt!

Rest of the mountain king.

Den nya torsdagstraditionen trogen.

Bloggtävling: Vinn armvärmare från Rapha

Hej.

Det är ju vår och ljust och härligt och löparcykelsäsongen är alldeles, alldeles snart här och det måste vi ju fira med en härlig liten bloggtävling!

På prisbordet står ett par klassiska, vita armvärmare från allas vår Rapha. Så här beskrivs de på Raphas hemsida: The arm warmers have a brushed fleece inner and soft gripper tape to hold them securely in place. They are finished with contrast piping and colour-on-colour logos. Armvärmarna är är storlek M och passar både tjejer och killar.

Närbild

Så här ser de ut på kroppen

För att vinna ska man kommentera detta inlägg med sitt namn, mail (syns inte för allmänheten) samt en kort berättelse om sitt starkaste vårcyklingminne.

Tanken är förstås att jag sedan sammanställer ett härligt peppigt inlägg som motiverar oss ytterligare till att nå nya höjder ute på vårasfalten!

Tävlingen pågår till onsdagen den 6 mars kl 23:00. Vinnaren utlyses sedan här på bloggen och får kontakta mig på cykelkatten@gmail.com med sina namn- och adressuppgifter.

Lycka till och ride on!

Försäkra det käraste du har!

Hej.

Alltså jag älskar diskussionerna i Facebook-gruppen Cyklande tjejer. Inga ämnen är förbjudna och det mesta avklaras med en stor portion humor och vänskaplig inställning. Nu är det ju så att det som snackas om inom gruppen stannar inom gruppen (Vegas-style) men häromdagen tog Maria upp ett så pass allmänt viktigt ämne att jag känner att nej, det ämnet får gå ut till allmänheten.

Ämnet är FÖRSÄKRINGAR.

Ämnet är alltid aktuellt men blir extraaktuellt nu på våren då många av oss passar på och kittar upp oss på nya cyklar, ramar, komponenter ja allt som tunnar ut plånkan men gör oss gladare på asfalten (eller i skogen).

Jag orkar / får förstås aldrig återge hela diskussionen men vill bara uppmärksamma er (och mig själv faktiskt, har redan kontaktat min banktant och ska tjata på henne lite mer) om attse över era befintliga försäkringar.

Citerar Maria här:

"Nu när det snart är vår och flera av er börjar köpa nya cyklar vill jag bara påminna om hur viktigt det är att ha koll på att er hemförsäkring faktiskt täcker en skada på cykeln om ni cyklar omkull. Ni behöver: 

• En s k drulleförsäkring som tillägg (allrisk).
• Säkerställa att det inte finns en maxgräns för vad en cykel är värd. De allra flesta har typ 8.000 som max, och de flesta här har nog cyklar som är värda mer än så.
• Kolla vad som står i villkoren om vad som händer om du kraschar cykeln i samband med ett motionslopp."

I mitt fall så har ju jag hemförsäkring hos Swedbank (Tre Kronor) och jag börjar misstänka starkt att den inte riktigt räcker för min cykel. Vissa rekommenderar Länsförsäkringar, andra rekommenderar Trygghansa. Hursom så passa på nu, innan säsongen börjar, att ta ett snack med ditt försäkringsbolag och reda ut vad som gäller. Förklara att du inte har cykling som levebröd utan enbart som intresse, berätta hur mycket cykeln är värd, precisera att det finns risk att du själv kraschar den - antingen hemma i Sverige eller utomlands - och ordna tillägg alt. byt försäkringsbolag.

Själv ska jag som sagt ta itu med den saken så fort som möjligt. Tänk vad sorgligt om man lagt ut stora penningar och sedan får nada om olyckan råkar vara framme för att nån i klungan har somnat...

...eller att man råkar göra en Vasil Kiryienka (tack och lov så gick det bra för grabben (dock inte hans cykel) i dagens etapp av Paris-Nice).

Tack kloka Maria för den viktiga påminnelsen och nu vet vi alla hur vi ska gå tillväga. Försäkra nu innan det blir för sent.
Ride on!

Häftig teknikvideo!

Hej.

Under tiden jag - tadaa! - fortsätter jobba så kan ni ta den av den här grymma videon. Tyvärr är den på ryska MEN är fortfarande sevärd då den tydligt visar hur mycket och vad som krävs för att utveckla sin teknik.

Videon andas härlig old-school cykel- och fysestetik! Och den synthiga soundtracket går ju inte av för hackor. Njut och tack Tony (stolt innehavare av Tour de Fest 2012:s bergatröja) för tipset.

Ung pojk på rullar

Balans i stående position

Velodromskoj