Ibland kan man få för sig att jag inte cyklar, eller hur..?
Men jorå.
Jag cyklar. Igår ledde jag en introgrupp och blev inte ens svettig (även om det var underbart trevlig cykling). Men efter lördagens Cereslopps elva backiga mil ballade min ländrygg ut helt och hållet. Det gjorde nåt så förbaskat ont i både ländryggen, vänstra stjärthalvan och så halva benet förstås dårå. Jag blev tvungen att vila både söndag och måndag.
Igår träffade jag min "nya" sjukgymnast för första gången. "inte riktigt diskbråck men i alla fall en diskutbuktning som trycker mot nerven" var hans första bedömning. Ingen djävulsk prognos med andra ord, men luktar rehab, trist "ta-det-lugnt-stämning" och så.
JAG STÅR INTE UT MED ATT TA DET LUGNT.
Jag skyller det på mina föräldrar. Alltså helt seriöst, det är de som bankat in i min skalle att ingenting är omöjligt bara man vill det tillräckligt mycket. Att jag kan bli bäst på allt bara jag vill bli bäst på allt. Tack mamma och pappa! Tack vare denna positiva inställning ni har gett mig har jag aldrig klarat av att se mina egna begränsningar
som att det kanske inte är nån bra idé att cykla lika långt och lika snabbt på tredje turen som de som har cyklat i femton år
eller som att det kanske inte är nån bra idé att köra tre mil och göra det fort, tredje gången man åker längdskidor på kanske tio år
osv.
INTE FAN ERE KONSTIGT DÅ ATT JAG GÅR OCH SKADAR MIG :(
En som cyklat i ett år är inte lika uthållig och vig som en som cyklat i tio år. Så är det bara.
Imorgon stundar glada Västeråscykeln. Som jag peppat för loppet! Men enligt sjukgymnasten så ska jag ju helst undvika hårdare motion överhuvudtaget. I alla fall så länge.
Jag tänker känna av ryggen och anpassa distansen efter det. Vill ju helst köra med mina kompisar Grannen, Anna, Valle, Blyckis m fl men de ska köra 130 och göra det rätt fort så jag vill ju liksom inte sinka om ryggjäveln protesterar. Fick dock bra smärtlindringstips av Lucia, kanske kör på det.
Kom och kör med oss! och afterbikea med oss på Bondtorget efteråt, supertrevligt! och det vanliga gäller - säg hej om ni känner igen mig, blir alltid lika glad att träffa er läsare!
Titta förresten, min Tuss är med på affischen. I sin tjusiga blå Rapha-vindis. På sin tjusiga marinblå Canyon. Ligger och gosar i vinden och njuter av sommaren <3
Nästa år kanske jag törs ;) Har precis blivit med räser och har lovat att skynda långsamt - jag vill gärna att kärleken till cykeln ska vara till den dag då jag inte kan pga. hög ålder :)
SvaraRadera