Årets hittills gladaste och finaste lopp.

Vi var sex stycken Västerås CK:are som ställde upp i gårdagens etapp.

Micke kom och proffsfotade lite.

Annas nummerlapp, mycket prydligare ditsatt, därav bild på den istället för min!

Jag körde svart. Någon förvånad? //fröken Stel

Hej. Häromveckan hade jag och Anna bestämt att det vore väl på sin plats med lite distansträning inför stundande Stockholm t/r-loppet Tour de Chat (som jag hoppas ni också är med och kör!). Först tänkte vi, men Mälaren Runt vore väl både trevligt och lokalpatriotiskt i ett? Logistikböket (loppet startar i Stockholm medan vi råkar bo i Västerås etc.) gjorde dock att idén förkastades till ett för oss nytt påhitt - det ädla Ride of Hope-loppets Västerås-Uppsala. Eftersom tio mil inte riktigt är speciellt långt distansmässigt sett så bestämde vi oss för att cykla hem också.
Sagt och gjort!
Dagen startades på Ikeas parkering ute på naturvidriga (sorry, men det är tyvärr sant) shoppingområdet Erikslund ute på Västerås industrivischan. Det var kallt, grått och lite blåsigt men äsch, här skulle det gå undan. Vi tryckte in oss i den näst-snabbaste klungan och sen bar det av.
Och vilken tur vi fick med klungan! Jämn, trevlig, cyklig och under duktig ledning av proffsige Bela som verkligen såg till att det flöt på fint och säkert. Tack. Jag njöt av varenda kilometer. Benen var pigga, sinnet likaså. Hoppas videon däruppe funkar för er - då kan ni ju se alla oss som var med i klungan.
På vägen fotades det och filmades järnet. Dels kom bäste Grannen och fotade och hade sig vid Anundshög (i början av loppet) och dels så kom den tyvärr skadade (orsak: idiot till bilist, någon förvånad?) Andreas som dels peppade och fotade oss längs med sträckan, och dels väntade in oss vid målet i Uppsala för att heja lite. Om du läser detta Andreas - krya på dig det snabbaste du kan! Vi saknade dig i klungan <3 Därutöver kryllade det av Ride of Hopes egna paceande MC-folks och bilsittande fotografer och dylika. Lite kul att köra med sådan entourage för en gångs skull, bidrog till den festliga stämningen.
Väl framme i Uppsala tog vi en varsin snabburgare och så var det dags att cykla hem igen. Vi var fyra från VCK, samt ett gäng från Enköping. Resan hem förflöt finfint men tyvärr så började ryggjäveln bråka med mig strax före Enköping. Fick därför kämpa lite för att hänga med eftersom jag hela tiden behövde massera smärtstället med ena handen. Ändå var jag rätt så nöjd med ryggens beteende - det var ändå ett tag sedan jag hade kört så pass långt och jag hade ändå inte latat mig utan tagit i på vägen till Uppsala. Nästa lördag gäller helt enkelt den enkla ekvationen mindre vind + mer rulle på vägen till Stockholm så att ryggen inte sänker mig på hemvägen.
Till slut så kom jag hem och så stupade jag lite lätt sådär och Tony utfordrade mig med pestopasta och så var denna episka cykeldag slut.
Ride of Hope är grymt. Lätt att jag är med och kör nästa år med, och nåt år kanske hela loppet till och med (om ekonomin och tiden tillåter). Cykla med ni också. För barnens skull, och för cykelglädjens skull. 
***
Bonus! "Vykort från Grannen under tiden för loppet". Plats: Elbakajen. Ansträningsnivå: Pff...

Bildkällor (uppifrån och ner): Andreas, Grannen, Mikael Frostenson (video)