Dags att plocka fram rånarluvan

Hej.

Jag behöver koncentration just nu. På jobbet, då jag måste koncentrera mig på mina uppgifter för annars gör jag inget bra jobb. När jag tränar, för då måste jag koncentrera mig för att göra det så jobbigt för kroppen som möjligt för att den fysiska smärtan ska ta över den psykiska (på tal om smärta, fy satan va träningsvärk jag har i magen! Känns skönt.) När jag är med mina vänner, för då måste jag koncentrera mig för att höra när jag lyssnar, för att inte hela tiden försvinna in i min snurriga inre tankevärld. Denna ständiga koncentration är både en ansträngning och en lättnad för hjärnan. Och så har jag också insett att jag behöver små, små glimtar av glädje som jag tvingar mig själv att se fram emot för att kunna gå upp ur sängen om morgnarna. Lunch eller fika med någon av mina bästast vänner (kräver koncentration det med för jag har inte mage att bara snacka om det som har hänt). Ett stenhårt träningspass där lill-kroppen får veta att den lever. Spontantur någonstans i närheten med någon som bara kommer och hämtar en utan vidare frågor. Hockey och öl med lite goda folks. Och så lite träningsevenemang att se fram emot förstås...

• Årets första vallastuga på fredag. Med glögg, pizza och ett litet gäng av goda kollegor / vänner. Pinsamt nog är mina skidor fortfarande inkletade i klister sedan förra årets Vasalopp...
• Tribute-minifestival till den bortgångna reggaeartisten Internal Dread på lördag. Ska och reggae i sällskap av goda vänner är själavård de luxe, för stunden i alla fall.
• Kors i taket, Marylin Manson och Rob Zombie med en gammal vän på onsdag (han hade en biljett över). Ska bli... speciellt. Kan tänka mig att grabbarna ställer till med en sjujäkla show.
• Minst två stenhårda pass innan fredagen. Ikväll ska jag demontera lite cykel så får se om det hinns med träning efter det.
• Idre med skidgänget torsdag - söndag nästa vecka! Jag vet att jag kommer att gråta och käka snö och förmodligen köra lite för långt och lite för snabbt och köra vilse och småpaja min rygg igen men då får det väl bli så. Nu håller jag tummarna på snö däruppe. Jag behöver snö.

Och vad som kommer efter det... Ja, det vägrar jag tänka på nu. Men förhoppningsvis, nya små glimtar av glädje att tvinga mig själv till att se fram emot.

Jag och min festliga skiddress i klassisk fjortis-pose förra året.
Notera min bästis rånarluvan på främre raden. Utan rånarluva - inget skidnöje!