Håkan Westin style (aka idrerapporten)

I torsdags blev det dags för mig, mina Salomon EQ8 och ett gäng vänner och kollegor att bege oss till Idrefjäll för årets första skidträningsläger. Äntligen! tänkte min försummade cyklistöverkropp. Och äntligen blev det... med råge.

Träningslägret leddes nämligen av en viss vasaloppsvinnare Håkan Westin, hård i kroppen, tuff i spåret, tålmodig mot små fega flickor som undertecknad. Trivia: Håkan är släkt med Gustav Vasa. På riktigt, alltså. Hade dock tack och lov inte samma tråkiga frilla som den gode riksföreståndarn.

Från början hade jag inte tänkt att delta i kursen. Tänkte mest irra omkring uppe på fjället tillsammans med mina minnen och en och en annan frusen tår i ansiktet.

Gubbsena fina anmälde dock mig helt sonika och tur var det!

För istället för att irra omkring med frusna tårar (och tår) så var det hårdkörning både under för- och eftermiddagen! (har fortfarande vissa rörelsesvårigheter fast det gått ett par dagar)

Håkan gick igenom sina bästa vallatips och hjälpte en att välja rätt fäste och grejs. Var förresten mäkta nöjd med min grundvalla. Alldeles lagom med glid! Tack Taavo-mannen & tack Bonniers som sponsrat mig med Mattias Svahns sjyssta handbok.

Övade teknik - precis vad jag behövde! Lärde mig, äntligen, det perfekta stakningsfrånskjutet (om du läser det Håkan - det vart perfekt i slutet av dag två).

Lärde mig att byta spår snabbt och effektivt! Nåväl, inte så jättesnabbt i mitt fall, men ändå mer effektivt än tidigare...

Backade lite när det kom till farliga backar. Feg jävel! Tur jag har en sjysst dämpande rumpa. Den höll när nerverna inte höll!

Och så var jag sådär skönt trött varje kväll så jag hann knappt tänka innan jag somnade och det var nog det bästa med hela lägret. Förutom alla fina samtal och skratt med mina fina vänner. Extratack till Sari för vildsvinsgrytan och till Calle på Vildmarksnästet för gudomlig kvällsföda.

och till Peter, för att du var med mig i varje gnistrande snöflinga som omringade mig.